Historia.nu med Urban Lindstedt

Italiens diktator Benito Mussolini åtnjöt både internationell prestige och popularitet bland italienarna under sina första år vid makten. Mussolini var både en god talare och begåvad skribent som kunde röra massorna.

Men beslutet att delta i det spanska inbördeskriget och senare i Andra världskriget på Tysklands sida blev börja på slutet för Il Duce. Det tillhör historiens gåtor, att trots att Mussolini hatade Adolf Hitler, valde han att gå med i Andra världskriget på Tysklands sida.

I det andra avsnitt av två om fascistledaren Benito Mussolini samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet, om Benito Mussolini åren 1936-1945. Första avsnittet behandlar tiden fram till 1936.

Benito Mussolini, Italiens diktator under åren 1924-1943, saknade egentligen både privata vänner och nära medarbetare. Därför var det kanske inte så konstigt att han efter mer än ett decennium vid makten började göra allvarliga politiska felbedömningar. Italiens olyckliga medverkan i spanska inbördeskriget visade egentligen bara på Italiens militära inkompetens. 

Efter Mussolinis första möte med Hitler kallade han honom för en sjaskig rörmokare. Mussolini tråkades ut av den tyska kollegans rasmystiska föreläsningar. När Mussolini behärskade flera språk, bland annat tyska, pratade Hitler bara tyska.

Adolf Hitler, som beundrade Mussolini, informerade aldrig II Duce om Tysklands anfall på Polen och senare Tysklands anfall på Sovjetunionen. Trots detta valde Mussolini att gå med i kriget på Nazitysklands sida.

Mussolini avsattes av det fascistiska stora rådet efter de Allierades erövring av Sicilien. Senare fritog tyskarna Mussolini för att göra honom till marionett i det tyskockuperade norra Italien, Salo-republiken. Utklädd som tysk försökte han fly från Salo-republiken 1945, men han upptäcktes och avrättades tillsammans med sin unga älskarinna och några andra fascist-dignitärer.

Lyssna också på Tredje rikets uppgörelse med Versaillefreden och Spanska inbördeskriget – en tragedi som pågick i 40 år.

Bild: Den 25 oktober 1936 deklarerades en allians mellan Italien och Tyskland som kom att kallas Rom-Berlin-axeln. Wikipedia, Public Domain.

Musik: Fascistisk kampsång ” Giovinezza” från 1924. Youtube, Public Domain.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett livstidsstraff på 1800-talet kunde innebära 30 år på fästning under mycket svåra förhållanden. Det räckte med tre till fyra domar om stöld för att få livstid på exempelvis Carlstens fästning på Marstrand.

På Carlstens fästning skrev sjutton livstidsfångar ner sina historier i mitten på 1800-talet. Trots de hårda straffen ångrade de inte sina livsval och kunde tom skryta om när de lurat och bedragit folk. Många levde ”för dagen” och såg straffarbetet som ett sätt att överleva snarare än som en möjlighet till reform.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Bonnie Clementsson, docent i historia vid Lunds universitet. Hon är aktuell med boken Fängslade öden – Tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige.

Journalisten och författaren Carl Fredrik Ridderstad besökte under en resa till Marstrand 1848 Carlstens fästning och bad livstidsfångarna skriva ner sina levnadshistorier. I sjutton biografier beskriver fångarna sina liv från barndom till livstidsdom. Livstidsfångarna kom vanligtvis från en mycket fattig bakgrund, även om det fanns undantag. Konstigt nog visade de sällan ånger för sina livsval när deras berättelser nedtecknades.

Fångarna på Carlstens fästning utförde mycket krävande arbete under brutala förhållanden. Deras tunga bojor kunde väga upp till 40 kilo, och arbetet innefattade i regel bygg- och underhållsarbete på fästningen. De stränga arbetsvillkoren speglar den allmänna synen på fångarna som en arbetskraftsresurs snarare än som människor i behov av rehabilitering.

Förutom det fysiska arbetet led fångarna ofta av svält, sjukdomar och undermålig hygien. Många fångar dog i fängelserna av sjukdomar som spreds lätt i de trånga och smutsiga cellerna. Den medicinska vården var ytterst begränsad, och när fångarna blev alltför sjuka för att arbeta fick de endast enkel vård i fängelsets sjukhusdel. Fångar som försökte rymma, men ofta snabbt blev infångade igen, fick ännu hårdare bestraffningar som följd.

Vissa försökte hålla fast vid en yrkesstolthet och se sitt arbete som en del av sin identitet, även om det var påtvingat. Många levde enligt mottot att ”leva för dagen” och såg straffarbetet som ett sätt att överleva snarare än som en möjlighet till reform.

Den allmänna synen på brottslighet under 1800-talet präglades av en kombination av moralisk och social oro. Det fanns en rädsla för att de lägre samhällsskikten, genom fattigdom och dålig moral, hotade att förstöra samhällsordningen. Därför såg många i de styrande klasserna brottslingar som ett resultat av bristande disciplin och dålig karaktär.

Samhällets lösning på detta blev att försöka reformera de lägre klasserna genom utbildning, strängare lagar och regler samt införandet av en systematisk fångvård. Man trodde att med rätt disciplin och moraliskt rättesnöre kunde brottslingarna omformas till användbara samhällsmedborgare.

Bild: Gruppbild med fångar ur "Photografiskt Album för år 1861 öfver fångar förvarade å Malmö Straff och Arbetsfängelse” Digitalt Museum. Public Domain.

Musik: Dark Room av Sleeping Ghost, Storyblock Audio

Lyssna också på När isoleringscell skulle reformera brottslingar

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Benito Mussolini (1883-1945) var diktator i Italien under åren 1924 till 1943. Han räknas som fascismens grundare, men Mussolini var framför allt intresserad av makten och hade inga problem att kompromissa med först socialistiska och senare fascistiska principer.

Fascismen växte fram i växelspel med demokratiseringen av Italien. Det fanns också en besvikelse efter första världskriget, där Italien som förlorat 600 000 man i kriget, aldrig fick de landvinningar de tidigare lovats av Ententen. Fascisterna lovade ordning i ett all mer kaotiskt Italien med generalstrejk och politiskt våld.

I det första avsnittet av två om fascistledaren Benito Mussolini samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet, om Benito Mussolini åren 1883-1936.

Genom slughet och politisk teater i form av den berömda marschen mot Rom blev Benito Mussolini utnämnd till premiärminister i oktober 1922. Genom att ändra vallagarna lyckades han tillskansat sig diktatorisk makt i valet två år senare.

Mussolini var en av två söner till en lärarinna och en socialistisk smed. Han kom att utbilda sig till lärare, men blev känd som journalist och chefredaktör för den socialistiska tidningen Avanti. Men när han tog ställning för att Italien borde gå med i första världskriget uteslöts han ur socialistpartiet.

Mussolini sårades allvarligt vid en övning under första världskriget, som han deltog i 1915–17. Han återvände från kriget som övertygad antisocialist och bildade i Milano 1919 den första fascistiska föreningen, ”kampgruppen” fasci di combattimento.

Trots att våldet fascinerade fascisterna blev Italien en betydligt mildare diktatur än lärjungen och beundraren Hitlers Nazityskland. Men Mussolinis ideologiska hållningslöshet, som underlättade vägen till makten, blev också hans fall. Alliansen med Adolf Hitler, som var långt ifrån självklar, och deltagande i andra världskriget, gjorde att Mussolini slutade upphäng upp-och-ner i en lyktstolpe den 28 april 1945.

Lyssna också på Italiens dramatiska enande och Ingvar Kamprads fascistiska vän.

Bild: Mussolini och Quadrumviri under marschen mot Rom 1922: från vänster till höger: Michele Bianchi, Emilio De Bono, Italo Balbo och Cesare Maria De Vecchi, Wikipedia, Public Domain.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ingwazsagan eller Hemstaeposet är berättelsen om hjälten Ingwaz och hans resa till världens ände. Inristad på hällar i Hemsta utanför Enköping runt 1400 fvt är Hemstaristningarna en av de tidigaste bildberättelserna i Europa.

Ingwazsagan har många likheter med Homeros Odysséen. Både Ingwaz och Odysseus färdas över havet, möter jättar och övernaturliga varelser samt beger sig på resor som sträcker sig mot världens ände. Båda berättelserna kommer ur en gemensam indoeuropeisk kulturtradition.

Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om berättandets betydelse för mänskligheten. Programledare Urban Lindstedt samtalar med Jonathan Lindström som är aktuell med boken Världens äldsta historia – Hjältar, gudinnor och myter under 300 000 år.

Ingwaz var en heroisk gestalt som enligt Hemstaristningarna färdades långt bortom det kända landet för att söka efter gudarnas visdom. Hans resa kantades av möten med mäktiga krafter, såväl i himlen som under jorden. Enligt legenden reste Ingwaz till den mystiska platsen "Urdens källa", där han genomgick ett andligt uppvaknande och återvände till sitt folk med nya insikter om universums balans. Han blev senare förknippad med fruktbarhet och kosmisk ordning, och många småkungar sökte legitimitet genom att påstå sig vara hans ättlingar.

För småkungarna hos svearna blev Ingwazeposet ett kraftfullt verktyg för att befästa deras makt. Genom att knyta sitt släktskap till Ingwaz – en symbol för gudomlig legitimitet och kosmisk ordning – kunde de rättfärdiga sin ställning och hävda att deras styre var sanktionerat av gudarna. Ingwaz hjältemod och andliga visdom gav småkungarna en religiös och symbolisk auktoritet, och hjälpte till att skapa ett narrativ som stärkte den sociala sammanhållningen.

Ingwazeposet och Odysséen delar många likheter, trots sina geografiska och kulturella skillnader. Båda berättelserna handlar om hjältar som ger sig ut på långa, farliga resor för att söka visdom eller återvända hem. De möter övernaturliga varelser och krafter, och deras resor symboliserar en inre transformation, där de inte bara övervinner yttre hinder utan också lär sig djupare sanningar om livet och universum. Ingwazs resa till "Urdens källa" har paralleller till Odysseus besök i dödsriket, där de båda möter krafter från bortom den mänskliga världen.

Den isländske munkenOdd Snorresson gjorde om Ingwazberättelsen genom att anpassa den till sin tid och kultur, men behöll kärnan av hjälteresan. I hans version blir Ingwaz en ännu större symbol för ledarskap och visdom, och Odd betonar hans koppling till den nordiska gudavärlden.

Bild: Hemstaeposet, även känt som Ingwazsagan, är en av de äldsta nordiska berättelserna som bevarats genom hällristningar i Uppland. Dessa ristningar, från 1400 fvt, skildrar hjälten Ingwazs äventyr och speglar forntida föreställningar om hjältedåd och kosmiska krafter. Wikipedia. SiberianJay • CC BY-SA 4.0

Musik: Electra To The Baltic Sea Full av Giuseppe Rizzo, Storyblock Audio.

Lyssna också på Det första Svearikets uppgång och fall

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Språket möjliggjorde samarbete och gav upphov till något djupare – förmågan att skapa berättelser. De allra första berättelserna växte fram ur människans unika förmåga att återge och tolka händelser.

Berättelser blev ett sätt att överföra kunskap från en generation till nästa, vilket gav våra förfäder ett verktyg att förstå både sin omgivning och sin plats i världen. Från de tidigaste spåren av mänskligt berättande till de episka sagor som har traderats genom muntlig tradition i årtusenden.

Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om berättandets betydelse för mänskligheten. Programledare Urban Lindstedt samtalar med Jonathan Lindström som är aktuell med boken Världens äldsta historia – Hjältar, gudinnor och myter under 300 000 år.

Den moderna människan uppstod för cirka 300 000 år. Genom att kunna kommunicera detaljerat och förmedla känslor kunde tidiga människor samarbeta på ett helt nytt sätt jämfört med andra arter. Dessutom blev språket en viktig del i att bygga gemenskap, eftersom det möjliggjorde delandet av idéer, erfarenheter och seder – något som var avgörande för kulturens utveckling.

Den första berättelsen uppstod förmodligen redan för över 100 000 år sedan, när Homo sapiens hade utvecklat ett mer komplext språk. Tidiga berättelser handlade sannolikt om den omedelbara verkligheten – jakthistorier, möten med rovdjur eller dramatiska naturfenomen. Dessa berättelser hade en praktisk funktion: att dela erfarenheter och lära andra hur man skulle bete sig i olika situationer, samt att skapa en känsla av gemenskap och identitet inom gruppen.

Genom att skapa ordnade narrativ kunde våra förfäder känna sig tryggare i en annars kaotisk värld. Berättelser om farliga djur, förändringar i vädermönster och migreringar hjälpte till att förbereda och skydda mänskliga samhällen. Berättelser var ett sätt att stärka sammanhållningen inom grupper, genom att föra vidare kollektiv kunskap som var avgörande för överlevnad. Dessutom stärkte berättelserna den sociala sammanhållningen inom gruppen, vilket ökade chanserna för samarbete och överlevnad.

Klimatförändringar, som perioder av torka och kyla, ställde människan inför utmaningar som krävde anpassning och uppfinningsrikedom. Dessa förändringar pressade människogrupper att migrera och att finna nya sätt att överleva. Det var under dessa tider av prövning som berättelser om hjältemod, uthållighet och andliga förklaringar till naturfenomen började ta form. Dessa berättelser gav inte bara praktisk kunskap, utan också tröst och hopp i tider av osäkerhet.

Urschamanen var en figur som stod i kontakt med andevärlden och naturens krafter och kunde förmedla budskap och insikter till sin stam. Berättelserna om shamaner fungerade som en bro mellan den synliga och osynliga världen och gav tidiga människor en förklaring till oförklarliga händelser som sjukdom, död och väderfenomen. Shamanismens berättelser kan ses som en form av tidig religion som hjälpte människor att förstå sin plats i världen.

Bild: Grottmålningar från den sena istiden, som de i Lascaux i Frankrike, visar exempel på forntida berättelser som inte bara återgav jakt och djurliv, utan även ritualer och andliga symboler. Wikipedia.

Musik: Electra To The Baltic Sea Full av Giuseppe Rizzo, Storyblock Audio.

Lyssna också på Språkens historia – från proto-indoeuropeiska till rinkebysvenska.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Erik XIV är en av de mest omtvistade regenterna i svensk historia. Bilderna slits mellan den högt bildade renässansfursten som läste, skrev och komponerade musik å andra sidan den galne och paranoida vettvillingen som mördade oskyldiga adelsmän.

Men den negativa bilden av Erik XIV kommer i stor utsträckning från propagandan som hans bror Johan III skapade för att rättfärdiga upproret som avsatte den legitime konungen Erik och senare giftmordet på Erik.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren och historikern Katarina Harrison Lindbergh som är aktuell med boken Erik XIV där hon genom att gå till källorna försöker ge en mer balanserad bild av Erik XIV.

När Gustav Vasa gav sina yngre söner hertig Johan och hertig Karl stora hertigdömen skapade kungen förutsättningar för konflikt mellan den äldre brodern Erik XIV samt bröderna Johan och Karl. Hertig Johan kom redan när Gustav Vasa levde att ta sig utrikespolitiska friheter som efter att brodern Erik XIV ärvt makten att utvecklas till rent förräderi. Som bekant slutade det med att Johan fängslades och senare frisläpptes av Erik. I nästa steg i ödesdramat var det Erik som fängslades och senare mördades efter att Johan tog makten med hjälp av brodern hertig Karl.

Erik XIV hade en god och omtänksam relation till sina syskon innan makten kom i mellan dem. Sturemorden, där Erik XIV mördade adelsmän han misstänkte för att konspirera mot honom, blev början på slutet på Eriks makt.

Frågan är varför Erik störtades från tronen? Hans mentala sammanbrott efter Sturemorden var troligen kortare än vad tidigare historiker antagit. Och var verkligen Eriks giftermål med sin frilla knektdottern Karin Månsdotter orsaken till att bröderna och adeln vände sig emot honom?

Bild: Erik XIV av Domenicus Verwilt, Nationalmuseum, Public Domain.

Musik: The Execution Of The King av bzur, Storyblocks Audio.

Lyssna också på Sveriges mest populära kungar.

Detta är en nymixad repris.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hästen fick en allt viktigare roll inom krigföring under medeltiden. Riddarna med tunga rustningar skulle inte varit riddare utan sina hästar. Deras hästar tränades omsorgsfullt för att kunna användas i strid, där deras främsta syfte var att genomföra kraftfulla chockanfall mot fienden.

Med tiden utvecklades även lättare kavalleri, till exempel beridet infanteri och bågskyttar som bidrog till en mer mångsidig användning av hästen på slagfältet​.

Detta är det andra av två avsnitt om människans relation till hästen av podden Historia Nu där programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Charlotte Borgerud, aktuell med boken Hästen och människan – En fyratusenårig historia.

Under 1300-talet började kavalleriets roll minska när nya vapen som långbågen, armborstet och stångvapen visade sig effektiva mot de bepansrade riddarna och deras hästar. Slag som Bannockburn och Crécy demonstrerade att infanteri kunde segra över elitsoldater till häst. Detta ledde så småningom till att eldvapen började dominera krigföringen. Vid slutet av medeltiden och början av den tidigmoderna perioden hade hästen förlorat mycket av sin militära betydelse.

Under slutet av 1700-talet förändrades hästens roll inom jordbruket dramatiskt. Den agrara revolutionen förde med sig nya jordbruksmetoder och redskap som effektiviserade arbetet på åkrarna. Hästen, som tidigare mestadels använts för lättare uppgifter som transporter och enklare jordbruksarbete, blev nu oumbärlig som dragdjur i en storskalig produktion.

Under 1800-talets industrialisering blev hästen även en nyckelspelare i den växande ekonomin, särskilt inom transportsektorn. Hästar användes för att dra kollektivtrafik, såsom hästspårvagnar, som blev vanliga i storstäder som London, Paris och New York under 1800-talet. Hästens betydelse inom transport och logistik gjorde den till en oersättlig del av industrialiseringen tills ångkraften och senare förbränningsmotorn började ersätta den.

Trots motorfordonens intåg fortsatte hästen att spela en viktig roll långt in på 1900-talet. I Sverige nådde hästpopulationen sin topp efter första världskriget, med 728 000 hästar i landet år 1920. Först under mellankrigstiden började bilarna på allvar konkurrera ut hästarna i städerna.

När hästarna inte längre behövdes i samma utsträckning för arbete och transport förändrades deras roll i samhället. Istället för att dra plogar och vagnar blev hästen alltmer förknippad med sport och fritid. Trav- och galoppsporten växte fram som populära nöjen och ridning blev en uppskattad fritidssysselsättning för allt fler.

Bild: Hästspårvagn från 1904 vid Mälartorget i Stockholm vid vårfloden 1904. En öppen spårvagn förspänd med två hästar som forcerar det översvämmade spåret. Spårvagnsmuseet. Digitalmuseum. Erkännande-IckeKommersiell (CC BY-NC)

​

Musik: Rising Knight av Humans Win, Storyblocks Audio.

Lyssna också på Sopgrisarnas oblida öde i stadens tjänst

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För mer än 5000 år sedan, på de vida stäpperna i dagens Kazakstan, inledde människan ett samarbete med hästen som skulle förändra samhällen världen över. Från att ha varit små, skygga djur på stäppen blev hästen snart central för transport, krigföring och jordbruk.

Vilda hästar, som en gång jagades för sitt kött, började långsamt tämjas av nomadiska folk som insåg deras potential, inte bara som föda utan även som transportmedel och krigsmaskiner.

Detta är det första av två avsnitt om människans relation till Hästen av podden Historia Nu där programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Charlotte Borgerud, aktuell med boken Hästen och människan – En fyratusenårig historia.

Arkeologiska fynd tyder på att hästen tämjdes för cirka 5 500–6 000 år sedan på stäpperna i dagens Kazakstan. Bevis som slitna hästtänder från bett och avlagringar av hästmjölk på krukskärvor ger oss en inblick i hur de första människorna använde hästar för jakt och transport.

Hästens betydelse som krigsmaskin kan inte överskattas. Redan omkring 2000 f.Kr. spelade hästen en avgörande roll i Främre Orienten och Indien, där hästdragna stridsvagnar revolutionerade krigföringen. De folk som använde hästar kunde snabbt förflytta sig över stora avstånd, och stridsvagnarnas ankomst gav upphov till nya krigsstrategier.

En tidig militär innovation var användningen av hästar för att dra lätta stridsvagnar, vilket gav arméerna en enorm fördel. Hyksosfolket introducerade stridsvagnar i Egypten på 1600-talet f.Kr., och därefter blev hästen en oumbärlig del av arméerna i stora delar av världen.

Med tiden blev det vanligare att rida hästar under strid. Skyterna, ett nomadfolk från dagens Ukraina och Kazakstan, var bland de första att använda hästar på detta sätt. Genom sina pilbågar och sin skicklighet i sadeln blev de mäktiga krigare som förändrade slagfälten för alltid.

I antikens Grekland blev hästen en symbol för makt och prestige. Grekerna utvecklade tävlingar som krävde snabbhet och smidighet hos hästarna, medan romarna använde hästar främst inom det militära kavalleriet och i stridsvagnsrace. Genom Roms militärstrategier och utvecklingen av utrustning, såsom betsel och stigbyglar, förvandlades kavalleriet till en kraftfull militär styrka.

Bild: Stridsvagnar dragna av hästar i forntida Egypten – en ny era inom krigföring. Farao Tutankhamun anfaller fiender på sin stridsvagn, 18 dynastin. EditorfromMars Wikipedia.

Musik: Rising Knight av Humans Win, Storyblocks Audio.

Lyssna också Riddarna – artiga våldsmän som präglade medeltiden

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under århundradena har området som idag är Ukraina hamnat under inflytande från andra makter som Polen-Litauen, Ryssland och Österrike-Ungern. I Ukraina har det bott många olika folk som mer identifierat sig med sin religiösa identitet och samhällsposition än en tydlig nationell identitet.

Sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991 har Ukraina utvecklats sig i riktning mot Väst med ambitioner om både EU- och Nato-medlemskap. Men det har varit en gropig väg fylld av ekonomiska kriser, oroligheter och korruption, men också framväxten av ett civilt samhälle. Inget har byggt nationen mer än det yttre trycket från Putin-regimen i Ryssland.

I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Per Anders Rudling, docent i historia vid Lunds universitet som specialiserat sig på nationalism i Belarus och Ukraina.

Ukraina var platsen för den första statsbildningen, Kyivrus, i det som kom att bli det ryska imperiet. Inre stridigheter och mongolernas invasion fick det vidsträckta riket med inflytande från Vita havet till Svarta havet att falla sönder för att senare domineras av Polen-Litauen i väster och Moskvariket i öster. Efter första världskriget utropades ett kortlivat självständigt Ukraina som först ockuperades av centralmakterna för att sedan tvingas bli en republik inom Sovjetunionen.

När Sovjetunionen kollapsade i december 1991 valde Ukraina självständighet istället för att bli en federation tillsammans med Ryssland. Det självständiga Ukraina kom att präglas av ekonomiska kriser, politiskt kaos och korruption, men också framväxten av ett civilt samhälle, yttrandefrihet och ett närmande till Väst. Ukrainas självständighet kom aldrig accepterats av Ryssland som stöttat rysslandsvänliga politiker och 2014 annekterade Krim från Ukraina och med hjälp av separatister tog kontroll över rysktalande regioner i Östra Ukraina.

Bild: Orangea revolutionen den 22 november 2004 i Kyiv. Av Dr. Marion Duimel, Creative Commons, Wikipedia.

Musik: Хай живе, вільна Україна, musik av Petro Protsko, text okänt ursprung.

Nymixad repris.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 29 oktober 1956 inledde Israel en invasion av Sinaihalvön. Detta var en förevändning för Storbritannien och Frankrike att ingripa militärt. De krävde att både Egypten och Israel skulle dra sig tillbaka från kanalen, samtidigt som de attackerade egyptiska mål.

USA och Sovjetunionen fördömde attacken. President Eisenhower vägrade stödja sina allierade och krävde ett eldupphör. FN:s generalförsamling röstade för att skicka en fredsbevarande styrka. Under ekonomiska och diplomatiska påtryckningar tvingades angriparna dra sig tillbaka i december.

Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om Suezkrisen där programledaren Urban Lindstedt samtalar med idéhistorikern Klas Grinell som är aktuell med boken Suezkrisen.

Den 29 oktober 1956 inledde Israel sin invasion av Sinaihalvön. Operationen, kallad "Kadesh", syftade till att återöppna Tiransundet och Aqabaviken. Israeliska fallskärmsjägare landade nära Mitlapasset, vilket markerade början på en snabb framryckning. Två dagar senare anslöt sig brittiska och franska styrkor till offensiven.

Striderna intensifierades snabbt. Israeliska styrkor avancerade genom Sinai, medan brittiska och franska trupper landade vid Port Said och Port Fuad för att ta kontroll över Suezkanalen. Egyptens president Nasser svarade med att blockera kanalen genom att sänka 40 fartyg.

Konflikten mötte omedelbart internationellt motstånd. USA:s president Eisenhower och Sovjetunionens ledare Chrusjtjov fördömde invasionen. Under intensivt diplomatiskt tryck, särskilt från USA, tvingades de invaderande styrkorna snart att dra sig tillbaka. En FN-ledd fredsbevarande styrka (UNEF) sattes in för att övervaka tillbakadragandet och upprätthålla freden.

Under starka ekonomiska och diplomatiska påtryckningar tvingades angriparna dra sig tillbaka. I december 1956 lämnade de sista brittiska och franska trupperna Egypten. Israel drog sig tillbaka från Sinai i mars 1957.

Suezkrisen blev en diplomatisk seger för Nasser och Egypten. Nasser framstod som en hjälte i arabvärlden för att ha stått emot de gamla kolonialmakterna. Den visade också USA:s växande inflytande i Mellanöstern på bekostnad av de gamla kolonialmakterna. Suezkrisen markerade slutet på Storbritanniens och Frankrikes roll som stormakter.

Bild: Premiärminister Gamal Abdel Nasser och några medlemmar av RCC (Revolutionära kommandorådet) välkomnas av jublande folkmassor i Alexandria efter undertecknandet av ordern om brittiskt tillbakadragande. (Salah Salem sitter framför Nasser med solglasögon), Kamal el-Din Husseini (bakom Salem), Anwar Sadat (endast delvis synlig, bakom Husseini), Abdel Hakim Amer (står bakom Nasser, ansiktet syns inte). Abdel Latif Boghdadi och Hussein el-Shafei är närvarande i bilen, men syns inte. Wikipedia. Public Domain.

Musik: "Allahu Akbar" (arabiska: الله أكبر, bokstavligen 'Gud är störst') är en egyptisk pro-militär patriotisk sång komponerad av låtskrivaren Abdalla Shams El-Din 1954 och skriven av poeten Mahmoud El-Sherif 1955. Den användes först av de egyptiska väpnade styrkorna som marschsång under Suezkrisen 1956. Sången användes också som Libyens nationalsång under Muammar Gaddafis styre från 1969 till 2011. Wikipedia. Public Domain.

Lyssna också på Sexdagarskriget 1967 – när kartan i Mellersta Östern ritades om.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter att Egypten nationaliserade Suezkanalen den 26 juli 1956 inledde Storbritannien, Frankrike och Israel ett militärt anfall mot Egypten. Målet var att återta kontrollen över Suezkanalen och avsätta den egyptiske ledaren Gamal Abdel Nasser. Krigshandlingarna hotade att utlösa det tredje världskriget.

Suezkrisen satte ljuset på spänningarna mellan de gamla kolonialmakterna och framväxande nationalistiska rörelser i tredje världen, med Egyptens ledare Gamal Abdel Nasser som en alltmer självklar ledare, samtidigt som kalla krigets konfliktlinjer stärktes.

Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om Suezkrisen där programledaren Urban Lindstedt samtalar med idéhistorikern Klas Grinell, som är aktuell med boken Suezkrisen.

Fransmannen Ferdinand de Lesseps fick 1854 koncession av den osmanske vicekungen Said Pasha att bygga Suezkanalen. Suezkanalen invigdes med pompa och ståt den 15 november 1869. Bygget hade kostat dubbelt så mycket som budgeterat och krävt tusentals arbetares liv. Kanalen blev snabbt en viktig handelsled och strategisk tillgång.

Under 1900-talets första hälft kontrollerades kanalen av brittiska och franska intressen. Efter andra världskriget växte egyptiska krav på självständighet och kontroll över kanalen. 1952 tog en grupp unga officerare, däribland Gamal Abdel Nasser, makten i en militärkupp i Egypten.

Gamal Abdel Nasser föddes 1918 i en enkel familj. Som ung officer deltog han i kriget mot Israel 1948. Frustrerad över korruptionen och ineffektiviteten i den egyptiska armén grundade han den hemliga organisationen De fria officerarna. Den 23 juli 1952 genomförde De fria officerarna en statskupp som störtade kung Farouk. Inledningsvis utsågs den äldre generalen Muhammad Naguib till president, men 1954 tog Nasser över makten.

Nasser blev Egyptens president 1954. Han ville modernisera landet och minska beroendet av väst. Ett viktigt projekt var Assuandammen, som skulle ge elektricitet och bevattning. När USA drog tillbaka sitt löfte om finansiering 1956 beslutade Nasser att nationalisera Suezkanalen för att finansiera dammen.

Den 26 juli 1956 höll Nasser ett tal i Alexandria där han tillkännagav nationaliseringen. Detta utlöste en internationell kris. Storbritannien och Frankrike, som hade stora ekonomiska intressen i kanalen, protesterade kraftigt. De hävdade att Egypten inte kunde garantera fri passage och effektiv drift. Och i hemlighet började de att planera en militär intervention tillsammans med Israel.

USA:s president Eisenhower var mer återhållsam. Han ville undvika en militär konflikt och föreslog en diplomatisk lösning. Sovjetunionen stödde Egyptens rätt att nationalisera kanalen.

Bild: Rök stiger från oljetankar bredvid Suezkanalen som träffades under den inledande anglo-franska attacken mot Port Said den 5 november 1956. Wikipedia. Public Domain

Musik: "Allahu Akbar" (arabiska: الله أكبر, bokstavligen 'Gud är störst') är en egyptisk pro-militär patriotisk sång komponerad av låtskrivaren Abdalla Shams El-Din 1954 och skriven av poeten Mahmoud El-Sherif 1955. Den användes först av de egyptiska väpnade styrkorna som marschsång under Suezkrisen 1956. Sången användes också som Libyens nationalsång under Muammar Gaddafis styre från 1969 till 2011. . Wikipedia. Public Domain

Lyssna också på Palestinierna betalade priset för Europas antisemitism

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Sveriges västindiska koloni S:t Barthélemy var slaveri tillåtet ända fram till den 9 oktober år 1847. I rättsprotokollen från den lilla ön framträder slaveriets omänsklighet – både mot de olyckliga slavarna och de fria svarta, vars liv också reglerades med hårda kroppsstraff, enligt den franska slavlagen som inkorporerats med den svenska lagstiftningen.

Den svenska byråkratin legitimerade de svartas rättslöshet där slavägare som nästan misshandlat sina slavar tills döds gick skadelösa, medan ett förlorat papper kunde innebära förslavning av en fri svart människa.

I detta avsnitt av podden Historia samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Fredrik Thomasson som är aktuell med boken Svarta S:t Barthélemy – Människoöden i en svensk koloni 1785-1847.

När Sverige fick ta över den franska västindiska ön S:t Barthélemy 1785 blev vi också en slavnation. För att den svenska byråkratin skulle kunna hantera slavarna inkorporerades den franska slavlagstiftningen, som både reglerade slavarna och de fria svarta människornas liv, med den svenska lagen. Det innebar mycket hårda kroppsstraff bagatellartade förseelser där slavägare tilläts ge 29 piskrapp utan myndigheternas inblandning och där livshotande kroppsbestraffningar utdelades efter domstolsbeslut.

Fria svarta kunde förslavats för att saknade papper på att de fötts fria eller saknade papper på att de frigivits. Att hjälpa förrymda slavar innebar också att fria svarta straffades med slaveri.

Samtidigt träder ett litet samhälle fram där både vita och svarta visste att utnyttja svartas naturmedicin eller trolldom. Och särskilt på landsbygden kunde vita och svarta festa tillsammans. Att vita levde med svarta kvinnor som födde deras barn var mycket vanligt, medan historien om den vita unga kvinnan som fick barn med en svart man krävde särskild sekretess för att skydda hennes familjs heder.

Ljusglimtar finns också när fria svarta med egendom driver igenom att få rösta i val år 1833.

Bild: Hamnen i Gustavia på S:t Barthelemy Centralt i bild ses två slavar med fotbojor. Bakom dem en man med käpp. I fonden ett fort på en höjd med svensk flagga. Sjöhistoriska muséet, Public Domain.

Musik: Fear Factory av jabameister, Storyblock Audio

Lyssna också på Trälarna liv och Tunnes träluppror samt Livet som svensk slav i Nordafrika.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter andra världskriget intensifierades det sovjetiska spionaget i Sverige, i synnerhet under kalla krigets mest spända årtionden. Sverige, som geografiskt och strategiskt befann sig i en viktig position mellan öst och väst, blev en arena för hemliga operationer. Här opererade både militära och civila underrättelseagenter under täckmantel av diplomatiska tjänster, journalistik eller affärsverksamhet.

Ett av de mest kända fallen av sovjetiskt spionage i Sverige är Stig Wennerström, en överste inom det svenska flygvapnet som under många år läckte känslig information till Sovjetunionen. Hans förräderi, som avslöjades 1963, orsakade en djup kris inom det svenska försvaret. En annan betydande agent var Stig Bergling, en tidigare säkerhetspolis som på 1970-talet spionerade för GRU, den sovjetiska militära underrättelsetjänsten.

Detta är det andra av två avsnitt om Moskvas spioneri på Sverige. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, som är aktuell med boken "Moskvas spioner – Ryska agenter och svenska förrädare.”

Sveriges roll i det sovjetiska underrättelsenätet ska inte underskattas. Landet var inte bara ett mål i sig, utan också en plattform för att spionera på andra västmakter. Via Sverige kunde sovjetiska agenter och kurirer ta sig till och från Västeuropa utan att väcka misstankar. Det neutrala Sverige tillät även ett relativt öppet samhälle, vilket gjorde att spioner kunde verka under täckmantlar som annars skulle ha varit omöjliga i mer kontrollerade länder.

I takt med att kalla kriget intensifierades blev den svenska säkerhetstjänsten, Säpo, allt mer medveten om det sovjetiska hotet. Trots detta hade Sovjetunionen under lång tid framgångsrikt lyckats infiltrera svenska institutioner. Under 1980-talet började dock motåtgärderna ge resultat, och flera sovjetiska agenter avslöjades eller kastades ut ur landet.

Efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning förändrades förutsättningarna för det ryska spionaget i Sverige. Många av de gamla strukturerna avvecklades, men hotet försvann inte helt. Ryssland fortsatte att bedriva underrättelseverksamhet, även om metoderna anpassades till de nya förhållandena.

Bild: Stig Wennerström, svensk överste och en av 1900-talets mest ökända sovjetiska spioner i Sverige. Hans förräderi avslöjades 1963 och orsakade en djup kris inom det svenska försvaret. Stig Wennerström då han häktades i Stockholms tingsrätt sommaren 1963.

Källor: Agrell, Wilhelm. Moskvas spioner: Ryska agenter och svenska förrädare. Historiska Media, 2024.

Musik: Blue Carnival Harmonica v Yagull Music, Soundblock Audio.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sverige har utgjort ett viktigt mål för den ryska och sovjetiska underrättelsetjänsten i modern tid. Från det kejserliga Ryssland, till det turbulenta 1920-talet, då bolsjevikerna konsoliderade sin makt efter revolutionen, fram till kalla krigets slut, var svenska förhållanden intressanta för Moskvas agenter.

Sovjetunionen byggde upp ett omfattande nätverk av spioner och förrädare i Sverige som på olika sätt samlade in information om militär, politisk och ekonomisk utveckling. Flera väl placerade svenskar förrådde sitt land till den sovjetiska underrättelsetjänsten.

Detta är det första av två avsnitt om Moskvas spioneri på Sverige. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, som är aktuell med boken "Moskvas spioner – Ryska agenter och svenska förrädare.”

Den ryska underrättelsetjänstens historia i Sverige är en berättelse om anpassning och överlevnad. Från tsartidens relativt blygsamma insatser, där mycket information kunde inhämtas från öppna källor, har verksamheten genomgått dramatiska förändringar.

Revolutionen 1917 markerade början på en ny era, där ideologi och världsrevolution stod i centrum för spionaget. Från att Sverige varit ett perifert mål för tsarens underrättelsetjänst blev vi central punkt för Sovjetunionens informationsinhämtning och konspirativa operationer under decennierna som följde.

Efter revolutionen 1917 befann sig den nybildade sovjetstaten i en utsatt position, omgiven av fientliga makter. För att säkra sin överlevnad började Sovjetunionen använda avancerade underrättelsemetoder som grundlades under tsarregimen men utvecklades och förfinades under de första åren efter revolutionen. Den ökända Tjekan, föregångaren till KGB, använde sig av konspirativa metoder för att bekämpa regimens fiender både inom och utom landets gränser.

Under 1920-talet blev Stockholm en av Sovjetunionens viktigaste knutpunkter för underrättelseverksamhet i Västeuropa. Hit flydde ryska oppositionsgrupper och här opererade den sovjetiska säkerhetstjänsten under diplomatisk täckmantel. Efter mordet på den sovjetiske diplomaten Vatslav Vorovskij 1923, och den diplomatiska kris som följde, anpassade Sovjetunionen sin strategi. I stället för att agera öppet började man förlita sig alltmer på illegala agentnätverk och infiltratörer som kunde arbeta utan officiella diplomatiska skydd.

Bild: Lenin i Stockholm 1917. Lenin i Stockholm. Lenin (herren med paraply) tillsammans med Ture Nerman (t.h. om Lenin) den 13 april 1917.

Källor: Agrell, Wilhelm. Moskvas spioner: Ryska agenter och svenska förrädare. Historiska Media, 2024

Musik: Blue Carnival Harmonica v Yagull Music, Soundblock Audio.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter Tredje rikets kapitulation den 7 maj slutade samhället att fungera i det sönderbombande Tyskland. Mer än hälften av Tysklands 75 miljoner invånare befanns sig på fel plats. Utbombade, fördrivna, frigivna koncentrationslägerfångar, tvångsarbetare och krigsfångar drev omkring. Tyskarna stal, plundrade och svartabörshandlade för att överhuvudtaget överleva.

Svårigheterna gjorde att tyskarna knappast reflekterade över sin skuld, utan började se sig själva som offer. Samtidigt vittnar samtida källor om en förhöjd livskänsla inför de enorma svårigheterna och glädjen över att ha överlevt.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Martin Hårdstedt om boken Vargatider – Livet i Tyskland efter Tredje rikets fall 1945-1955 av Harald Jähner.

Kulturarbetare hamnade i den ovana situationen att slakta oxar, kvinnor i finklänningar röjde ruiner för att få tillgång till ransoneringskort och författaren och morfinisten Hans Fallada blev under en kort tid borgmästare.

Nedkämpandet av Tredje riket följdes av en enorm våldtäktsvåg framförallt av sovjetiska trupper. Ockupationsmakterna fick också stora problem med djupt traumatiserade tvångsarbetare som stal, mördade och ställde till oro.

Mer än hälften av människorna var på fel plats i det som återstod av Tyskland efter kriget. Det handlade om fördrivna tyskar från annekterade områden och tysktalande från områden utanför det gamla tyska riket; miljontals frigivna koncentrationslägerfångar och tvångsarbetare från hela Europa samt med tiden återvändande tyska soldater. Även judar flydde pogromer i Östeuropa till ett Tyskland som kontrollerades av ockupationsmakterna.

Under kriget och efter kriget var det kvinnorna som fick ta ansvar för att överleva tillsammans med sina barn - man stal och samarbetade för att inte svälta ihjäl och att få någonstans att bo. Besvikelsen var sedan ofta stor när deras män återvände från krigsfångenskap, bittra och aggressiva.

Lyssna också på vår serie om Tredje riket.

Musik: The Crucible (Act Three) av bzur, Storyblock Audio.

Bild: Ett utbombat Dresden den 17 september 1945.

Detta är en ommixad repris.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Latinets historia är en berättelse om ett språks uppgång, storhetstid och gradvisa omvandling från ett levande kommunikationsmedel till ett kulturellt arv. Från sina rötter i det antika Rom har latinet format europeisk kultur, vetenskap, religion och tänkande på ett sätt som få andra språk kan mäta sig med.

Det var strävan att återskapa latinet från dess antika guldålder som gjorde det allt svårare att lära sig latin och med tiden skulle folkspråken ta över allt mer, även om det inom vetenskapen användes ända in på 1900-talet.

Detta är det andra av två avsnitt om Latinets utveckling. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Karin Westin Tikkanen, journalist och docent i latin. Hon är aktuell med boken Latin – En handbok i odödlighet.

Under medeltiden var latin det dominerande språket för lärdom och kommunikation i Europa. Det användes flitigt inom kyrkan, på skolor och universitet, samt för administration och historieskrivning. Latinet fungerade inte bara som ett funktionsspråk utan fortsatte att utveckla arvet från antiken och skapa ny litteratur.

Karl den store (742-814) initierade en omfattande språkreform i sitt rike. I Aachen etablerades en skola ledd av Alkuin, som arbetade för att återupprätta ett "rent" latin baserat på klassiska förebilder. Detta bidrog till att bevara mycket av den antika latinska litteraturen.

Under renässansen uppstod en rörelse kallad ciceronianismen, som strävade efter att återskapa Ciceros eleganta latinsk prosa. Detta ledde till intensiva debatter om hur man bäst kunde imitera de klassiska författarna.

Med grundandet av de första universiteten på 1100-talet befästes latinets ställning som det akademiska språket par excellence. All högre utbildning skedde på latin, vilket skapade en internationell lärd gemenskap över hela Europa.

Men när latinisterna under renässansen ville återskapa det klassiska latinet blev det början till slutet på latin som ett brett använt lingua franca i Europa eftersom det blev svårare att lära sig. Inom vetenskapen fortsatte latinet att spela en avgörande roll. Carl von Linné revolutionerade taxonomin genom att introducera ett systematiskt sätt att klassificera och namnge naturen på latin. Hans verk "Systema Naturae" lade grunden för modern botanik och zoologi. Linnés system används fortfarande globalt, vilket visar latinets bestående betydelse inom vetenskapen.

Latinets inflytande sträckte sig långt in i modern tid. Det förblev det självklara lärdomsspråket för poeter, författare, vetenskapsmän och diplomater.

Latinets "odödlighet" ligger kanske just i dess förmåga att transcendera sin ursprungliga funktion som ett kommunikationsmedel och istället bli en symbol för lärdom, kultur och en gemensam europeisk identitet. På så sätt förblir latinet, som någon en gång uttryckte det, inte dött, utan har snarare "upphört att vara dödligt".

Bild: En skrivande Erasmus porträtterad av Albrecht Dürer (1526). Wikipedia, Public Domain.

Musik: Italian Renaissance Court av Yagull Music, Yagull Music, Storyblock Audio

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Latinets inflytande på den västerländska kulturen går inte att överskatta. Latinet var romarrikets lingua franca och ett verktyg för att styra imperiet. Latinet har format den europeiska civilisationen på djupet. Från religion, litteraturen och vetenskapen till juridiken och filosofin har latin påverkat hur vi tänker och uttrycker oss.

Detta är det första av två avsnitt om Latinets utveckling. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Karin Westin Tikkanen som är journalist och docent i latin. Hon är aktuell med boken Latin – En handbok i odödlighet.

Det indoeuropeiska latinet har sitt ursprung i Latium Vetus, en region i det nuvarande Italien. Det talades av latinarna, ett folk som bodde i stadsstater och delade en gemensam religion. Den äldsta kända latinska inskriptionen återfanns på Lapis Niger, en sten vid romerska forumet från år 500 fvt. Denna primitiva form av latin visar att romarna hade ett eget språk under en tid då de annars tros ha varit starkt påverkade av etruskisk kultur.

Latinet spred sig i takt med romarrikets expansion och blev så småningom tal- och skriftspråk i stora delar av Medelhavsvärlden. Det användes i dagens Portugal, Spanien, Frankrike, Italien, delar av Belgien och Schweiz samt i Rumänien - områden där romanska språk nu talas. Språket nådde även England och Nordafrika.

När romarriket var som störst år 117 sträckte det sig från Mesopotamien i öster till Iberiska halvön i väster, från Saharas öknar i syd till Brittiska öarna norr. Och med expansionen följde imperiets språk – latinet som förenade människor och användes för att sprida information över stora avstånd. När kristendomen etablerades fick språket ytterligare skjuts, i kyrkliga sammanhang, över ännu större områden.

Den romerska litteraturen, som till stor del imiterade den grekiska, utvecklade sina egna unika drag. Den romerska komedin, med författare som Terentius och Plautus, var bland de tidigaste litterära formerna. Lyriken blomstrade med Lucretius och Catullus, medan Vergilius skapade episka verk som "Aeneiden". Prosan användes flitigt för historieskrivning, retorik och filosofi, med Cicero som en framstående figur.

Bild: Kvinna med vaxbricka från fresk från Pompeji. Fotograferad av Joel Bellviure, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Rome av biggrez. Storyblocks Audio.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Röda Khmererna i Kambodja har gått till historien som den regim som dödat störst andel av den egna befolkningen. Röda khmererna var en mystisk kommunistisk sekt som med vapen i hand år 1975 störtade en genomkorrupt regim i en region präglad av kriget i Vietnam

Den hemlighetsfulle ledaren Pol Pot (1925-1998), som föddes som Saloth Sar, kom från en familj av storbönder med kontakter inom kungafamiljen. Han blev kommunist under studietiden i Paris. Pol Pot, eller broder nummer ett, ledde ett litet kommunistparti som balanserat mellan Nordvietnams och Kinas kommunister. Resultatet blev en särpräglad ideologi där tiden skulle återställas till år noll, där individerna inte fick någon plats.

I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren Peter Fröberg Idling som är aktuell med boken Röda Khmererna – Pol Pots revolution i Kambodja.

I april 1975 tågade Röda khmererna in i huvudstaden Phnom Penh. När regimen störtades 1979 drygt tre år senare hade en fjärdedel av Kambodjas befolkning, 1,7 miljoner människor, mist livet genom mord, svält och umbäranden. Ett svårslaget rekord.

Kambodjas geopolitiskt utsatta läge tillsammans med årtionden av misskötsel och korruption hade banat väg för det kommunistiska maktövertagandet.

Bilder. Skallar från offer som mördades av röda khmererna i S21, Toul Sleng, utrotningscentrum i huvudstaden Phnom Penh. Wikipedia.

Musik: En Röda Khmer song om folket tapperhet. Hämtad från Youtube.

Nyredigerad och omixad repris.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hansan var en tydlig aktör i svensk inrikespolitik under Engelbrektsupproret på 1430-talet och Sten Sture den äldres kamp mot Kalmarunionen i slutet av 1400-talet. Men med tiden skulle konkurrensen från framväxande nationalstater som Sverige och Danmark, och senare även England och Nederländerna, underminerade Hansans dominans i Östersjön och Nordsjön. Dessutom resulterade upptäckten av Amerika i nya handelsvägar. Hansan hade också svårt att ta till sig till nya kreditformer.

Detta är det andra av två avsnitt om Hansan samtalar programledaren Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet. Han är aktuell med boken Hansan – Ett handelsimperiums uppgång och fall.

Hansan hade sitt ursprung i Tyskland, närmare bestämt i områdena kring floderna Rhen, Weser och Elbe. Till en början bestod den av flera enskilda intresseorganisationer för olika grupper av köpmän. Dessa organisationer erbjöd varandra skydd längs farofyllda transportvägar och stödde varandras handel. Hansans framgång byggde på ett system av privilegier och handelsmonopol som sträckte sig från London till Novgorod, med Visby som en viktig knutpunkt i Östersjön. Under 1100- och 1200-talen utvecklades Hansan till att bli Nordeuropas ledande politiska och ekonomiska maktcentrum.

Under 1400-talet ökade konkurrensen från England och Nederländerna. I det holländsk-hanseatiska kriget (1438-1441) sökte och vann till slut Amsterdams köpmän fri tillgång till Östersjön. När Flandern och Holland blev en del av hertigdömet Burgund uteslöt burgundiska och preussiska städer i allt högre grad Lübeck från sin spannmålshandel under 1400- och 1500-talet.

Utvecklingen av transatlantisk handel efter upptäckten av Amerika orsakade nedgång för de återstående kontoren, särskilt i Brygge, eftersom handeln centrerades kring andra hamnar. Detta ledde till en förskjutning av handelns tyngdpunkt och minskade Hansans betydelse som mellanhand i den europeiska handeln.

Hansan hade svårt att anpassa sig till nya ekonomiska realiteter. När nya kreditformer importerades från Italien var förbundet långsamt med att ta till sig dessa innovationer.

Hansans organisationsstruktur visade sig vara alltför stel för att effektivt hantera nya utmaningar. Hansetagen (Hanseatiska riksdagen), som började mötas oregelbundet i Lübeck omkring år 1300 eller möjligen 1356, var inte tillräckligt effektiv för att fatta bindande beslut. Många städer valde att inte delta eller skicka representanter, och beslut var inte bindande för enskilda städer om deras delegater inte inkluderades i protokollen. Denna brist på enhetlighet gjorde det svårt för Hansan att agera beslutsamt i kristider.

Territorialstater blev Hansans främsta rivaler. Dessa stater hade ofta mer flexibla och centraliserade maktstrukturer som gjorde det möjligt för dem att reagera snabbare på förändringar i den ekonomiska och politiska miljön. Hansans nedgång förvärrades ytterligare av interna spänningar. Förbundets blotta existens, tillsammans med dess privilegier och monopol, skapade ekonomiska och sociala spänningar som ofta ledde till rivalitet mellan medlemsstäderna. Denna interna splittring försvagade Hansans förmåga att presentera en enad front mot yttre hot och utmaningar.

Bild: Hamburgs fartygslag. Omslagsbild från avsnittet om sjölagen 'Van schiprechte' ('Om sjöfartslagarna' på mellanlågtyska) i Hamburgs stadslag från 1497., Wikipedia, Public Domain.

Musik: Medieval Harp Kingdom Instrumental av OKO, Storyblock Audio.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hansan var ett lösligt handelsförbund av köpmannahus och städer, med centrum i Lübeck, som dominerade handel och politik i norra Europa under medeltiden. Utan egentliga fasta institutioner och regler kom Hansan att skapa enorma förmögenheter.

Hansan växte fram underifrån utifrån ett behov att skapa trygghet för handelsmän. Hansan prioriterade nätverkstänkande och samarbete framför viljan att styra, ställa och diktera villkor för medlemmarna - ett vinnande koncept under medeltiden, men på 1500- och 1600-talen blev utmaningarna från omvärlden till slut för stora.

I detta första av två avsnitt om Hansan samtalar programledaren Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet. Han är aktuell med boken Hansan – Ett handelsimperiums uppgång och fall.

Hansan hade sitt ursprung i Tyskland, närmare bestämt i områdena kring floderna Rhen, Weser och Elbe. Till en början bestod den av flera enskilda intresseorganisationer för olika grupper av köpmän. Dessa organisationer erbjöd varandra skydd längs farofyllda transportvägar och stödde varandras handel. Hansans framgång byggde på ett system av privilegier och handelsmonopol som sträckte sig från London till Novgorod, med Visby som en viktig knutpunkt i Östersjön. Under 1100- och 1200-talen utvecklades Hansan till att bli Nordeuropas ledande politiska och ekonomiska maktcentrum.

År 1161 slöt Norge ett handelsavtal med Lübeck, vilket markerade början på Hansans expansion i Norden. Birger jarl följde efter genom att ingå överenskommelser med Lübeck omkring 1250 och med Hamburg 1261. Dessa avtal gav tyska affärsmän möjlighet att verka i Sverige på gynnsamma villkor, bland annat genom befrielse från skatter och tullar.

Hansan drog också nytta av Tyska ordens expansion i Baltikum under början av 1200-talet och knöt till sig vitryska och litauiska områden i sitt handelsnät. År 1227 slöt man handelsavtal med fursten av Smolensk. Vid mitten av 1200-talet fanns ett dussintal städer med lybsk rätt i Östersjöområdet, däribland Reval, Wismar, Rostock, Stralsund, Greifswald, Kolberg, Danzig och Elbing.

Till Bergen seglade nordtyska fartyg lastade med korn, öl, vin och salt. På tillbakavägen fraktade de torkad fisk, en eftertraktad vara i Europa. Denna handel genererade stora vinster för Hansan och gynnade även norrmännen, vars fisk nådde europeiska marknader.

Hansan inrättade kontor i städer som inte var anslutna till förbundet men som ändå var viktiga för dess handel. Inom kontorets område gällde Hansans lagar. Det äldsta kontoret, Petershof, inrättades i Novgorod 1259. Londonkontoret, The Steelyard, växte fram under 1200-talet. Kontoret i Brygge inrättades 1347 och omkring 1360 etablerades kontoret i Bergen, där Hansan lyckades konkurrera ut så gott som alla andra utländska handelsmän och helt kontrollera den norska exporten och importen.

Trots att Hansan saknade en gemensam armé eller flotta hade förbundet förmågan att mobilisera militära resurser när det behövdes. Konflikter med omvärlden föregicks ofta av långvariga debatter mellan borgmästare och rådmän från olika hansestäder, vilket speglar förbundets lösa struktur. Hansans militära styrka var dock begränsad jämfört med framväxande territorialstater. Från 1400-talet och framåt minskade hansestädernas möjligheter att försvara sin självständighet militärt, då krig blev allt dyrare att föra.

Bild: Lübeck som illustreras i Nürnbergkrönikan, 1493 Michel Wolgemut, Wilhelm Pleydenwurff (Hartmann Schedel, redaktör) – Illustration från Nürnbergkrönikan, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Medieval Harp Kingdom Instrumental av OKO, Storyblock Audio

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En träl saknade människovärde och behandlades som boskap, även om det fanns möjligheter för trälar att bli arbetsledare och tjäna ihop medel till sitt egna friköp.

Trälen Tunne sägs i början av 520-talet ha lett ett stort träluppror mot sveakungen Egil. När Tunne förlorade sin upphöjda position som skatteväktare hos Egils far flydde han och startade ett uppror där självaste kung Egil tvingades fly till Danmark, enligt Snorre Sturlassons sagor.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Jonathan Lindström, arkeolog, författare och chefredaktör för tidningen Populär Arkeologi. Han är aktuell med boken Sveriges långa historia: Människor, makt och gudar under 14000 år.

Trälar fanns redan 4000 år före vår tidräkning. Arkeologiska fynd av människooffer visar på ett hierarkiskt samhälle där det bör ha funnits trälar. Efterfrågan på metaller i Norden från 1700 före vår tidräkning kickstartade en långväga handel med trälar. Handeln med trälar var viktig ända fram i vikingatiden.

Går det att belägga historien om trälen Tunne och hans forna herre kung Egil? Kanske. Vad vi vet är att trälar var helt rättslösa i det fornnordiska samhället. Och trälarnas barn blev också trälar, men trälar kunde få arbetsledande ställning och bli frigivna.

Det var noga reglerat hur ägaren till en träl som dödats eller lemlästats skulle kompenseras för sin ekonomiska förlust. Någon så kallad mansbot behövde man inte betala. Trälen levde sitt liv genom sin ägare.

Träldomen försvann gradvis under äldre medeltid, och de ofria ersattes delvis med fria legohjon. Trälar som fick egna jordbruk, inte minst som nyodlare, blev efter en eller ett par generationer fria landbor. Träldomens upphörande kan framför allt förklaras med att andra och mer lönsamma sätt att utnyttja arbetskraft vann insteg. Samtidigt gav kristendomen ett värde till alla kristna människor. Många kom att ge sina trälar frihet i sina testamenten på 1200-talet. När träleriet avskaffades slutgiltigt via Skarastadgan, utfärdad under Magnus Erikssons eriksgata 1335, som stadgade att envar som föddes av kristna män och kvinnor skulle vara fri var det mer en bekräftelse på en process som pågått länge. Det danska och norska träleriet var då sedan länge avskaffat.

Bild: Kung Egils sista strid. Hjälmbleck från Valsgärde

Musik: Ragnarok 2020 av bzur, Soundblock Audio

Detta är en omklippt och ommixad version av ett avsnitt som ursprungligen publicerades den 9 mars 2022

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Finland var först i Europa med att införa kvinnlig rösträtt år 1906. Trots att storfurstendömet Finland var en del av Tsarryssland hade ett medborgarsamhälle kunnat utvecklas. Ett medborgarsamhälle som bara stärktes när Ryssland försökte förryska Finland i slutet på 1800-talet.

Emma Saltzman (f. Ruin 1853-1934) hade växt upp i Ryssland och som ung kvinna levt ett finskt herrgårdsliv i Tavastland, för att som gift kvinna leva ett bildat borgerligt liv i Helsingfors. Hennes engagemang tillsammans med andra kvinnor banade väg för demokrati och jämlikhet i Finland. Detta är ett betalt samarbete med Svenska Litteratursällskapet i Finland.

I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Katarina Saltzman, etnolog och forskare vid Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet. Hon är aktuell med boken En röst för frigörelse - Emma Saltzmans livshistoria, som hon skrivit tillsammans med Inga Elgqvist-Saltzman.

Emma Ruin föddes år 1853 i Tsarskoje Selo utanför St Petersburg i Ryssland. Hennes far var finländsk officer i Tsarryssland och hennes mor hade tysk-baltisk härkomst från Livland. Barndomen var nomadisk, där fadern tjänstgjorde som officer och arbetade som affärsman. Emma bevittnade avskaffandet av livegenskapen och hennes uppväxt med en livegen barnsköterska kom att prägla hennes vuxna liv och tände gnistan till att kämpa för frigörelse och jämställdhet. Först som 17-åring flyttade hon till Tavasteland i Finland för att leva ett finskt herrgårdsliv.

Emma levde under en period av djupgående modernisering och samhällsomvandling i Finland. Hon omgavs av tidens nymodigheter som telefon, framsteg inom medicin och moderna klädstilar, samtidigt som hon kämpade för grundläggande rättigheter.

Emma levde ett privilegierat liv både som barn och vuxen, men kom att engagera sig för utbildning, jämlikhet och demokrati. Som gift läkarhustru i huvudstaden Helsingfors blev Emma en del av stadens bildade borgerskap. Samtidigt var hon, med rötter i Ryssland och Karelen, en outsider i denna krets - en gränsöverskridare mellan finskt, ryskt, baltiskt och svenskt. Trots att svenska inte var hennes modersmål, värnade hon om den svenskspråkiga minoritetens rättigheter och representationen av dessa frågor.

Under de så kallade ofärdsåren i slutet på 1800-talet, då spänningarna mellan Finland och Ryssland tilltog, engagerade sig Emma i den passiva, antiryska motståndsrörelsen. Hon engagerade sig också i kampen för flickors och kvinnors rätt till utbildning, lika rösträtt för alla och ett Finland fritt från ryskt förtryck och blev en inflytelserik röst i den växande kvinnorörelsen.

När Finland 1906 blev först i Europa med att införa allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor nämndes Saltzman tidigt som en potentiell kvinnlig kandidat inför lantdagsvalet 1907. Trots att hon avböjde, fortsatte hon att verka inom Svenska folkpartiets centralstyrelse och andra politiska organ.

Ett annat viktigt forum för Emmas engagemang var Marthaförbundet, där frågor om utbildning och folkbildning stod högt på agendan. Hon lyfte ofta sådana ämnen i de föreningar hon var involverad i, med ett brinnande intresse för att öka kunskapsnivån i samhället.

Bild: Handarbete var viktigt för kvinnorna bland de bildade borgarna i Helsingfors vid förra sekelskiftet. Från vänster: Emma Saltzman, Mathilda Krohn och Olga Federley. Finna.fi. CC BY 4.0

Musik: Fall in Line (Suffrage March) av Victor Military Band; 1914, Internet Archive, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Drottning Kristina är en av våra mest omtvistade regenter. Hon chockade sin omvärld när hon först abdikerade från kungamakten och senare konverterade till katolicism. Senare undersökte hon möjligheterna att återfå den svenska kronan och hon konspirerade för att bli regent i Napoli.

Redan som ung regent etablerade sig drottning Kristina som en maktspelerska som belönade och spelade ut olika maktgrupper mot varandra för att stärka sin egen makt. Detta gör en hennes abdikation från tronen bara efter tio år efter att hon blivit myndig ännu mer mystisk.

I detta avsnitt av podden Historia samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Erik Petersson som skrivit två böcker om drottning Kristina: Maktspelerskan – Drottning Kristinas revolt samt Drottning utan land – Kristina i Rom.

Drottning Kristina (1626-89) fostrades redan som litet barn att bli regent i den växande stormakten Sverige. Som dotter till Gustav II Adolf, Lejonet från Norden, fick hon tidigt hela Europas ögon på sig. Efter faderns död kom hennes uppväxt kom att präglas av maktkampen inom högadeln.

Det var en skandal när hon bara fyra år efter sin kröning abdikerade från tronen till förmån för sin kusin Karl Gustav. Men det var ingenting mot skandalen när hon senare konverterade till katolicismen. Detta har präglat bilden av drottning Kristina och det är först i modern tid historiker har velat se på Kristina som en aktiv maktspelerska.

Kristina deltog i det styrande rådet redan innan hon blivit myndig och övertog riksstyrelsen 8 december 1644 och kröntes i Stockholms storkyrka 20 oktober 1650. Den 6 juni 1654 abdikerade Kristina i Uppsala och i december 1654 övergick Kristina i Bryssel i hemlighet till katolicismen och därefter officiellt i Innsbruck i november 1655. Hon kom att bosätta sig i Rom.

Bild: Drottning Kristina till häst, målning av Sébastien Bourdon från 1653. Målningen skänktes av drottning Kristina till Filip IV av Spanien. Wikipedia. Public Domain

En nymixad repris.

Musik: BWV 2020 av bzur: Storyblocks Audio

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hedern var en förutsättning att en bonde eller adelsman skulle vara en del av samhället i gamla tider. Om en adelsmans heder hade kränkts av illvilligt förtal, en förolämpning eller kanske en knuff var duellen det kraftfullaste sättet att upprätta hedern.

Trots att dueller med dödlig utgång var relativt sällsynta i Sverige under 1600-talet och tidigt 1700-tal utfärdade kungamakten strikta förbud mot dueller med drakoniska straff. Dödsstraff och begravning utan kyrkliga ceremonier gällde för dueller med dödlig utgång, även om dödsstraffen inte verkställdes. Utmaningar och ärekränkningar bestraffades med höga böter, flerårigt fängelsestraff och med förlust av tjänst.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Hugo Nordland, historiker och förlagsredaktör, om dueller under tidigmodern tid.

I det medeltida och tidigmoderna samhället var begreppen heder och ära av yttersta vikt, särskilt inom de högre samhällsskikten. För en man innebar hedern mod och ära, medan det för en kvinna handlade om trohet och kyskhet. Denna hederskodex var särskilt sträng inom officerskåren och bland adelsmän. I de högre samhällsskikten försvarades familjens och kvinnans heder med vapen, men det var männen som duellerade och riskerade sina liv.

Den enväldige Karl XI:s duellplakat från 1682 visar kungamaktens ambition att tämja adeln till att leva kristligt, att sätta statsnyttan före egennyttan och att tvingas till att använda domstolen för upprättelse av äran i stället för att söka privat hämnd. I Sverige frodades duellerna under stormaktstiden, främst bland officerare i armén. Även under den gustavianska tiden förekom dueller.

Gustav II Adolf engagerade sig personligen i att förhindra dueller. Ett känt fall är när han ingrep för att stoppa en duell mellan två av sina höga officerare. Han förklarade för dem att den överlevande omedelbart skulle avrättas enligt lag, vilket effektivt avskräckte dem från att genomföra duellen.

Kyrkan var kritisk till dueller och betraktade den som en synd. År 1562 tog den katolska kyrkan ett avgörande steg genom att officiellt förbjuda duellerandet. Kyrkan föreskrev att både duellanter och deras sekundanter skulle bannlysas, och att den som dog i en duell inte skulle erhålla någon kyrklig begravning.

Duellernas natur, där de inblandade ofta var från samhällets övre skikt, gjorde det komplicerat att verkställa straffen. Dessutom fanns det en social acceptans för dueller inom vissa kretsar, vilket ytterligare försvårade genomdrivandet av lagarna.

Den senaste duellen i Sverige skedde den 29 maj 1816 i Lockerudsskogen ett par kilometer väster om Vänersborg mellan kaptenen Zacharias Sabelfeldt och kaptenen Gustaf von Köhler. Vapnet var slaglåspistoler. Efter att båda missade vid en första skjutning träffades den utmanade von Köhler i bröstet vid andra duelleringen. Han avled drygt åtta timmar senare. Samtidigt var kapten Sabelfeldt på väg ut ur landet. Sekundanterna skulle senare dömas till fängelse, senare benådas och få ersättning för sina umbäranden.

Källor:

Collstedt, Christopher (2007). Duellanten och rättvisan: duellbrott och synen på manlighet i stormaktsväldets slutskede. Diss. Lund : Lunds universitet, 2007

Bild: Den fiktiva pistolduellen mellan Eugene Onegin och Vladimir Lensky. Akvarell av Ilya Repin (1899) Wikipedia, Public Domain.

Musik: Liveinspelning av Tjastakovij - Eugene Onegin, 2008-08-20 19:40:26 Inspelad av Ron Keefe, Internet Archive, Public Domain

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den svenska kungamaktens etablering i Norrland kan beskrivas som en naturlig integration av en landsdel eller en kolonisering som med tiden fick svåra konsekvenser för urbefolkningen.

När Gustav Vasa etablerar kontroll över Norrland på 1500-talet behandlas samerna relativt väl – det fanns alltid en risk att samerna flyttar till Norge om skattetrycket blir för högt. När skattetrycket ökade för alla svenska undersåtar på 1600-talet, kom samerna att lida svårt av de ökade pålagorna. Samtidigt gjorde den religiösa ortodoxin det svårare för samerna att utöva sin traditionella religion.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Gunlög Fur, professor i historia vid Linnéuniversitetet i Växjö. Hon har forskat om kolonialism i Nya Sverige samt Norrland.

Med rasbiologin på 1800-talet började samerna att allt mer betraktas som mindervärdiga och när sedvanerätten fick ge vika för äganderätten förlorade samerna kontroll över sina marker.

Bild: Olaus Magnus från Om de nordiska folken från 1555.

Musik: Jojk. Sveriges Radios folkmusikinspelningar. Hälsinglands- och Härjedalsresan 1960 Dokumentatör: Matts Arnberg Radiotjänsts ursprungliga produktionsnummer: MT 60/120:3:7 Creative Commons

Detta är ett omredigerat och ommixat avsnitt som har publicerats tidigare.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Stora LSD-fester i San Francisco med kalejdoskopiska ljusshower och lantliga kollektiv i sfärformade hus känns som ljusår från andra världskriget och kalla krigets militära forskning, men skenet bedrar. Det finns raka linjer från andra världskrigets militärindustriella komplex till 1960-talets motkultur och gröna våg.

När det tidiga kalla krigets rumsstora datorer med hålkort byts mot persondatorer kom motkulturens centralfigurer att intressera sig för datorernas möjligheter. Senare skulle både hackarna och den framväxande tech-industrin komma att inspireras av motkulturens tankegods.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med David Larsson Heidenblad, docent i historia vid Lunds universitet, om boken From Counterculture and Cyberculture – Stewart Brand, the Whole Earth Network, and the Rise of Digital Utopianism av professor Fred Turner.

Det militärindustriella akademiska komplexet var centralt vid framväxten av techindustrin i Silicon Valley. Utan denna generösa offentliga finansiering hade varken minneskretsar, mikroprocessorer eller persondatorer kunnat utvecklas där och då. Det militärindustriella komplexets forskning skulle också inspirera motkulturen i Kalifornien.

I centrum för boken From Counterculture and Cyberculture står Stewart Brand, född 1938, och mest känd som redaktör för The Whole Earth Catalog, utgiven mellan 1968 och 1972. Det var en kombination av tidskrift och produktkatalog riktad direkt till motkulturen. Stewart Brand var en entreprenör med en förmåga att sammanföra olika sociala världar, skapa dynamiska nätverk och bygga relationer.

Katalogen visade att 1960-talets motkultur visade ett stort intresse för informationsteorier framtagna av militärforskare på 1940-talet. Och när kalla krigets rumsstora datorer med hålkort slimmades ner till persondator med skärm och tangentbord öppnades möjligheter för digitala nätverk inom motkulturen.

LSD kom att läcka ut till motkulturen från militära forskningsprojekt både i USA och Sverige. Och i hippiesarnas bibel, The Whole Earth Catalog, fanns böcker om informatik från 1940-talets militärforskare. Och de sfärformade husen som hundratusentals grönavågare byggde när de skapade lantliga kollektiv i slutet på 1960-talet var direkt inspirerade av skyddshöljen från radaranläggningar som skulle upptäcka en sovjetisk kärnvapenattack.

Motkulturen var intresserade av konsumentteknik som stereos och bilar, men förkastade stordatorerna som kontrollerades av militären och stora bolag. Därför blev persondatorn en symbol för individens frihet. Och de var mer intresserade av personlig utveckling och förverkligande än kollektivt politiskt arbete.

Det är väl känt att Apples grundare Steve Jobs var hippie och att hans partner Steve Wozniak hackade telefonsystem. Men det är kanske mindre känt att techindustrins sätt att organisera sig i entreprenöriella och projektbaserade nätverk i stället för byråkratier kom från amerikansk militärforskning under andra världskriget.

Bild: Timothy Leary, familj och band på föreläsningsturné; State University of New York at Buffalo (1969) (Buffalo, New York). OBS: Foto: Dr. Dennis Bogdan, Wikipedia Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0

Musik: Swing It Smooth av Jon Presstone, Storyblocks Audio

Lyssna också på Sveriges psykedeliska historia.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett 20-tal svenska kvinnor kom att gifta sig med män från den nazistiska elitorganisationen SS. Ett giftermål med en SS-man var ingen privatsak, utan paret utreddes grundligt av den nazistiska rasmyndigheten RuSHA där mental ohälsa i familjen, bristande fruktbarhet eller judiska förfäder kunde sätta stopp för giftermålet.

Syftet var att SS-fruarna skulle föda många ariska barn som skulle bli det tusenåriga rikets styrande elit. Dog deras män förväntades det att kvinnorna skulle gifta sig med någon annan SS-man.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren och journalisten Christoph Andersson som är aktuell med boken Svenska SS-fruar – Med uppdrag att föda ariska barn.

Det nazistiska kampförbundet SS, Schutzstaffeln, var en elitorganisation inom det tyska Tredje riket som bland annat fick ansvar för utrotningen av judar. Ledaren Heinrich Himmler var en av de viktigaste ledarna inom Tredje Riket.

SS skapade en egen säkerhetstjänst, Sicherheitsdienst (SD) och var involverat i grundandet och driften av säkerhetspolisen SiPo och den hemliga polisen Gestapo. SS satte upp en partiarmé, Waffen-SS, med många frivilliga från andra germanska nationer.

Det ställdes höga krav på de som ville bli medlemmar i SS på ariskt ursprung och mental hälsa. En morfar som begått självmord kunde stjälpa en annars lovande kandidat så vida hen inte hade kontakter högre upp i den nazistiska partihierarkin.

SS-fruarna skulle vara ariska, friska, fertila, sparsamma och barnkära. Ett tidigare äktenskap utan barn kunde diskvalificera en kvinna för giftermål med en SS-man, men med kontakter högt upp ni nazihierarkin kunde en mentalsjuk syster glömmas bort.

Efter kriget återvände många av SS-fruarna till Sverige, trots att de givit upp sitt svenska medborgarskap. Även några av deras män kom att få en fristad i Sverige och kunde på så sätt undkomma straff trots att de varit medlemmar av SS.

Lyssna också på Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig samt Kampen om superfröerna i Sovjet, Nazityskland och Sverige.

Bild: SS-giftermål mellan svenska Sara Toll och SS-mannen och läkaren Hans Deuschl. SS-ledaren Heinrich Himmler syns bakom Sara Toll.

Musik: Richard Wagner’s opera Götterdämmerung: Siegfriedsbegravningsmarsch avthe UnitedStates Marine Corps Band, creative commons; Wiki Media.

Kortad version av ett avsnitt som publicerats tidigare

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Systrarna Soong gifte sig med några av Kinas viktigaste män och fick med hjälp av sin charm, intelligens och ställning ett stort politiskt inflytande på Kinas 1900-talshistoria. Trots att de kom från en av Kinas rikaste familjer hamnade de på var sin sida i kampen mellan nationalisterna och kommunisterna.

Systrarna Soong – Ai-ling, Ching-ling och Mei-ling föddes i slutat av 1800-talet till en förmögen, kristen familj i Shanghai där fadern Charlie Soong i hemlighet stödde de revolutionära nationalisterna. Efter kommunisternas seger 1949 hamnade två systrar i landsflykt och den tredje fick en priviligierad ställning i det röda Kina.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson, docent i historia vid Lunds universitet, om systrarna Soong. Ingemar Ottosson har bland annat skrivit boken Sidenvägen.

Familjen Soong har beskrivits som en av de fyra stora familjerna i Kina på 1900-talet. Systrarna skickades redan som barn till USA för att studera, vilket var mycket ovanligt vid den tiden. När de återvände talade de flytande engelska, hade världsliga erfarenheter och visste hur man klädde sig i den senaste modet – de hade en kosmopolitisk aura som kändes exotisk.

Ett modernt kinesisk ordspråk säger, ”En älskade pengar, en älskade makt och en älskade sitt land”. Systrarnas äktenskap gav dem en plattform att verka från. Mellansystern Ching-ling förälskade sig i revolutionären Sun Yat-sen, grundaren av nationalistpartiet Kuomintang. Storasystern Ai-ling gifte sig med bankmannen H H Kung, en god vän och finansiär till Sun Yat-sen. Lillasystern Mei-ling gifte sig med militären och nationalistledaren Chiang Kai-shek.

När Chiang Kai-shek tog över Nationalistpartiet efter Sun Yat-sens död blev Suns änka Ching-ling hemlig medlem i det kommunistiska Komintern. Hon skulle vistas i Stalins Moskva och kom senare att leva ett privilegierat liv i det kommunistiska Kina, men utan reell makt. Först på dödsbädden blev hon medlem i det kinesiska kommunistpartiet.

Mei-ling och Chiang Kai-shek flydde till Taiwan efter det kommunistiska maktövertagandet 1949, där Chiang blev en hårdför diktator. Ai-ling och H H Kung tog sig till USA för ett anonymt välbärgat liv i exil.

Bild: Systrarna Soong, från vänster till höger: Soong Ai-ling (1890 – 1973), Soong Mei-ling (1897 – 2003) och Soong Ching-ling (1893 – 1981) i Chongqing (Chunking), Kina, 1940. Systrarna var unikt inflytelserik i kinesisk politik i början av 1900-talet, med Ai-ling som gifte sig med bankiren och finansministern H. H. Kung, Mei-ling som arbetade med och gifte sig med den kinesiska nationalistledaren Chiang Kai-shek och Ching-ling som gifte sig med Republiken Kinas första president, Sun Yat-sen. Wikipedia, Public Domain.

Musik: Chinese Orient av Simon Sharp, Storyblock Audio

Lyssna också på Chiang Kai-shek – salthandlarsonen som förlorade Kina.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ölands fornborgar är några av Sveriges mäktigaste fornborgar. Allt från den välbevarade Ismantorp till den rekonstruerade Eketorp samt Sandby borg som gömmer hemligheten om en forntida massaker.

Fornborgarna var lika mycket kultplatser som försvarsanläggningar. De flesta fornborgarna i Norden byggdes under järnåldern. Det var en tid präglad av social oro och fornborgarna var ett skydd för befolkningen i omgivningarna, men den hade också sociala och religiösa syften.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ludvig Papmehl-Dufay, arkeolog vid Linnéuniversitetet i Kalmar och Jan-Henrik Fallgren, arkeolog vid Uppsala universitet.

Fornborgar har funnits över hela Europa. Tidigare har de främst betraktas som försvarsanläggningar, men numer inser man att de är lika mycket en kultplats och marknadsplats.

I Sverige finns drygt 1200 registrerade fornborgar i fornminnesregistret från Stenshuvud i Skåne till Frösön i Jämtland, med stark koncentration till östra Mellansverige och norra västkustområdet. På Öland finns 21 kända fornborgar och Ölands fornborgar skiljer sig från fornborgarna på fastlandet då de öländska ligger på platt mark och är runda. Murarna kunde vara upp till sju meter höga.

Höjdpunkten i byggandet av fornborgar är från mitten av romersk järnålder fram till slutet på folkvandringstiden (200-550 e. Kr.).

Lyssna också på Sandby borg – en massaker frusen i tiden.

Bild: Eketorps borg på södra Öland. Fotograf: Kevin Cho, Wikimedia Commons, Creative Commons.

Musik: Electra to the Baltic Sea av Giuseppe Rizzo, Soundblock Audio

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Berget Monte Cassino i Italien var en viktig stödjepunkt av den tyska försvarslinjen Gustavlinjen söder om Rom. På Monte Cassinos 500 meter höga berg utkämpades ett av andra världskrigets mest utdragna och blodiga slag mellan den 17 januari och den 19 maj 1944.

Vid Monte Cassino slogs bland andra den 2:a polska kåren som bildades, efter förhandlingar mellan Sovjet och den polska exilregeringen, av polacker som frigivits från Sovjetiska arbetsläger. Polackerna slogs för Polens frihet, men även algerier, marockaner, italienare, nyzeeländare, britter, fransmän, kanadensare, indier och amerikaner slogs och dog vid Monte Cassino.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Artur Szulc, historiker som främst skrivit om polsk 1900-talshistoria, med särskilt fokus på andra världskriget. Han är aktuell med boken Slaget vid Monte Cassino.

De allierade målen och strategierna formulerades tydligt efter Casablancakonferensen 1943. Huvudmålet var att eliminera Italien från kriget och att dra bort tyska resurser från Östfronten. Sovjetunionens ledare Stalin hade länge krävt en andra front mot tyskarna i Europa. Den brittiske premiärministern Winston Churchill förordade att den andra fronten skulle öppnas i Italien, för att hinna före Sovjetunionen till Centraleuropa. Medan amerikanarna egentligen ville satsa allt på Normandie i Frankrike.

Monte Cassino var en strategisk stödjepunkt av Gustavlinjen, Nazitysklands huvudförsvarslinje i Italien. Under ledning av generalfältmarskalk Albert Kesselring hade tyskarna etablerat denna linje för att skydda Rom från de allierades framryckning. Monte Cassino, med sitt höga läge, gav tyskarna en utmärkt observationspost och kontroll över Liridalen, den enda framkomliga vägen mot norr.

För de allierade var målet att erövra Rom centralt, och för att nå dit måste de allierade först ta Monte Cassino. Striderna ägde rum mellan den 17 januari och den 19 maj 1944 och involverade trupper från Storbritannien, USA, Frankrike, Italien, Indien, Nya Zeeland, Algeriet, Kanada, Marocko, Polen och Tyskland.

Slaget visar på svårigheter som urban- och bergsterräng utgör i militära operationer. De allierades oförmåga att koordinera infanteri och pansar effektivt under svåra förhållanden, samt de tyska fallskärmstruppernas effektiva försvar, blev tydliga.

2:a polska kåren och indiska trupper genomförde den 11 maj 1944 en koordinerad offensiv. Detta första anfall möjliggjorde för den brittiska 8:e armén, under befäl av general Sir Oliver Leese, att bryta igenom de tyska linjerna i Lirisdalens dalgång. Polska trupperna, ledda av general Władysław Anders, och understödda av ett marockanskt bergsförband, genomförde en andra våg av attacker mellan den 17 och 19 maj. Deras modiga insatser, trots stora förluster, bidrog till att tvinga den tyska fallskärmsjägardivisionen att dra sig tillbaka från sina ställningar.

Bild: Polska soldater inne i det förstörda Monte Cassino-klostret, Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.

Musik: Czerwone Maki Na Monte Cassino med Pawel Prokopieni, Internet Archive, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sverige efter andra världskriget framställs ofta som ett framgångsland präglad av samförstånd. Men det existerade dissonans i folkhemmet – åren mellan 1948 till 1987 upplevde centrala Stockholm, Göteborg och Malmö upprepade ungdomsupplopp med tusentals deltagare.

Världskriget var över och ingen behövde oroa sig för arbetslöshet. Politiker och andra auktoriteter förvånades av ungdomsupploppen – mycket för att upploppen inte formulerade några politiska krav. Trots detta resulterade kravallerna i storsatsningar på ungdomsgårdar och ungdomsfestivaler.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Andrés Brink Pinto, historiker vid Lunds universitet som tillsammans med Martin Ericsson skrivit boken Den bråkiga staden.

Efter andra världskriget har flera svenska städer upplevt stora ungdomskravaller som uppkommit tillsynes utan att några politiska krav. I huvudstaden handlade det om oroligheter med tusentals deltagare som kunder pågå i flera dagar och slås ner med stor brutalitet i av polisen.

Mellan åren 1940 till 1950 växte Stockholm från 590 000 till 744 000 invånare. Huvudstaden var en segregerad stad där det tättbefolkade Södermalm var en utpräglad arbetarklasstadsdel präglad av trångboddhet. Samtidigt växte distinkta ungdomskulturer fram ofta utifrån populärkulturen.

Stockholm tvingades se fem stora ungdomsupplopp mellan åren 1948 och 1987. Det första upploppet påsken 1948 på Södermalm omfattade så mycket som 10 000 personer. Kravaller återkom somrarna 1951 och 1954 i Berzelii park, Nyårskravallerna år 1956, Hötorgskravallerna år 1965, och upploppen i Kungsträdgården år 1987.

Vuxenvärldens auktoriteter hade svårt att förstå händelserna, inte minst eftersom deltagarna inte ställde några tydliga krav. Massans psykologi och dålig uppfostrans togs upp som förklaringar. Och ledarskribenter och forskare funderade över varför välfärdsstatens ungdomar, som fick rösta och som slapp arbetslöshet och svält, kunde vara ute på gatorna och slåss med polisen till synes utan något tydligt mål. Politikerna tillsatte utredningar, och Stockholms stad experimenterade fram fritidspolitiska satsningar för att förebygga kravaller. Ironiskt nog fick de ”opolitiska” ungdomsupploppen stora politiska konsekvenser.

Bild: Ungdomar springer på Skånegatan under de s.k. påskkravallerna på Södermalm. Svenska Dagbladet Bildnummer: SvD 38694 Stadsmuseet i Stockholm

Musik: Comedy Background Quirky Jazz med Volodymyr Piddubnyk, Soundblock Audio.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Svensk matkultur bär med sig spår ända från medeltiden där viktiga skiften som reformationen, globaliseringen, upplysningen, det borgerliga samhällets framväxt, industrialiseringen och folkhemmet har bidragit till vad och hur vi äter.

Men den viktigaste påverkan på den svenska matkulturen är vår korta odlingsperiod från maj till augusti, som tvingade människorna att konservera, lagra och hushålla för att överleva. Vår kärlek till såsen är en rest från vällingen och protestantisk fromhet har skapat en präktighetskultur kring maten.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med etnologen Richard Tellström, docent i måltidskunskap och aktuell med boken Varje tugga är en tanke – svensk matkultur under 800 år.

Matkulturen i Sverige är präglad av ekonomiska, politiska och religiösa förändringar genom århundradena. Klimatet och landskapet dikterade vad som kunde odlas och samlas. Det var råg och korn, mjölkproduktion och en liten mängd kött, främst från grisar, fisk och vilt. Fisket var en viktig del av kosten, speciellt i kustnära områden där upp till 40 procent av kaloriintaget kunde komma från havet. Rökt och torkad fisk var vanliga konserveringsmetoder som tillät långvarig förvaring över de kalla vintermånaderna. Denna tid var också en era där hållbarheten var avgörande, och tekniker som fermentering och inläggning var essentiella för att bevara maten.

Ärtsoppan är den enda rätt som överlevt från tiden före moderna ved- och elspisar när matlagning över öppen eld tvingade matlagarna att lägga allt i samma gryta. Fläsket kom först på 1800-talet med billigt importerat saltat fläsk.

Fisk och skaldjur, särskilt sill och lax, har varit grundpelare i den svenska dieten fram till 1900-talet. Sillen har picklats och fermenterats sedan medeltiden, vilket var ett sätt att bevara fisken för lagring och transport. Denna tradition lever kvar starkt i Sverige, där inlagd sill är en stapelvara under nationella helgdagar som påsk, midsommar och jul.

Rotfrukter som lök, kålrot och potatis har anpassats väl till det svenska klimatet och har varit viktiga på grund av deras förmåga att förvaras över långa perioder. Potatisen, som introducerades runt 1724, blev snabbt en grundsten i den svenska matkulturen och ersatte så småningom andra rotfrukter som den primära basprodukten.

Det unika svenska smörgåsbordet är en vidareutveckling av brännvinsbordet där gäster bjöds på brännvin, bröd, smör, ost och korv innan middagen serverades. På julbordet, som är en variant av smörgåsbordet, hittar vi rätter från alla tidsperioder, där den forntida gröten samsas med medeltida korvar, saltad fisk som preparerats med ättika och industriellt framställt socker tillsammans med Janssons frestelse från 1900-talet.

Bild: Dukade bord. Brännvinsbord från ca 1800, Fotograf: Mats Lundin, 2001, Nordiska museet, Digitalt museum, Erkännande-IckeKommersiell-IngaBearbetningar (CC BY-NC-ND)

Musik: Skräplandschottis med Michael Caplin, creative commons.

Lyssna också på Från grötmiddag till ensam-sallad framför tv-n på 50 år.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Karl XII befann sig i Bender i nuvarande Moldavien skickade han iväg tre forskningsexpeditioner som skulle undersöka fornfynd i de bibliska länderna där Egypten och pyramiderna ingick.

Orientalisten och prästen Michael Eneman, som varit med Karl XII vid Poltava, ingick i den andra karolinska egyptiska expedition under åren 1711-12. Eneman närmade sig pyramiderna i Giza som en praktisk vetenskapsman som mätte stenar och kröp in i pyramiderna.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Joachim Östlund, docent i historia vid Lunds universitet.

För svenska bönder på 1600-talet var Egypten och historierna om Josef och Moses i allra högsta grad levande. I bibeln nämns aldrig pyramiderna uttryckligen, även om det talas om stora byggnader. Svenska vetenskapsmän började att intressera sig för pyramiderna redan på 1600-talet, men de utformades mer som stora ladugårdar än pyramider – ingen hade ju sett dem. Senare avbildas de både som spetsigare och ibland flackare än de är i verkligheten.

Michael Enemans resa 1711-12 gick till Grekland, Konstantinopel, Israel, Arabien och Egypten där kanske Jerusalem var höjdpunkten för Eneman som skrivit två avhandlar om Kristi grav. När senare Michel Eneman återvände till Moldavien var Karl XII så intresserad att Eneman fick berätta om sin resa och sina upptäcker en timme per dag under två månader.

Intresset för Egypten utmynnade också en omfattande internationell handel med mumier. Varav flera också hamnade i Sverige. Malda mumier såldes som ett universalläkemedel som kunde bota det mesta.

Bild: Pyramider i Giza från 1735 av J Clark.

Musik: Pyramids med Marcus Bressler, Soundblock Audio.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mustafa Kemal Atatürk (1881-1938) var den drivande kraften bakom grundandet av den Turkiska republiken år 1923 ur resterna av det Osmanska riket. Han föddes under enkla förhållanden i Thessaloniki i nuvarande Grekland och fick tillnamnet Kemal, 'perfekt', i militärskolan. Hans militära karriär präglades av det Osmanska rikets sönderfall.

Efter att ha lett det turkiska frihetskriget (199-23), mot ententen som ockuperade landet efter första världskriget, etablerade han sig som president i den moderna turkiska republiken. Europa var förebilden när han reformerade ett muslimskt kejsardöme till en sekulär modern nation.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med idéhistorikern Klas Grinell som är aktuell med boken Mänskliga rättigheter under attack – Turkiet och autokratin.

Mustafa Kemal Atatürk är fortfarande en viktig gestalt i dagens Turkiet. Han föddes 1881 i Thessaloniki, då en blomstrande hamnstad i Osmanska riket. Han var son till en lägre tjänsteman Ali Rıza Efendi och Zübeyde Hanım som kom från en jordbruksfamilj väster om Salonika. Han blev tidigt faderlös och skulle senare studera vid en militärskola där han fick tillnamnet Kemal, den perfekta.

Trots sin mors önskan att han skulle få en religiös utbildning tog Mustafa inträdesprov till militärskolan. Efter att ha avslutat sin utbildning vid Monastirs militärskola gick Mustafa Kemal in på Krigshögskolan i Istanbul i mars 1899.

Hans militära karriär började med deltagande i italiensk-turkiska kriget 1911, där han frivilligt anmälde sig för att kämpa mot den italienska invasionen i det Osmanska Vilayetet Tripolitanien (nuvarande Libyen). Han deltog också i första och andra balkankrigen. Hans insatser under dessa konflikter stärkte hans rykte som en skicklig militär ledare.

Under första världskriget, när Osmanska riket gick in i kriget på centralmakternas sida, fick Atatürk i uppdrag att organisera och leda den 19:e divisionen som var knuten till den femte armén under slaget vid Gallipoli. Han blev frontlinjebefälhavare efter att korrekt ha förutsett var de allierade skulle attackera och höll sin position tills de drog sig tillbaka.

Mustafa Kemal Atatürk ledde det turkiska frihetskriget 1919-23 och blev sedan Turkiets första president. Atatürks reformprogram inkluderade statligt stöd till industriella och jordbruksmässiga initiativ för att främja ekonomisk självständighet. Han gjorde grundutbildningen gratis och obligatorisk, införde det latinska alfabetet, vilket ersatte det tidigare arabiska skriftsystemet, och reformerade nationens utbildningssystem för att inkludera sekulära ämnen. Kvinnors status förbättrades avsevärt; de fick rösträtt och rätt att inneha offentliga ämbeten.

Lyssna också på Turkiets födelse och folkmordet på armenierna.

Bild: Mustafa Kemal (Atatürk) vid skyttegravarna i Gallipoli under första världskriget. Wikipedia, public Domain.

Musik: Den turkiska nationalsången "Istiklâl Marsi" av kompositören Osman Zeki ÜNGÖR i sin ursprungliga ton (i g-moll) för kör och symfoniorkester. Wikipedia. Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Warszawaupproret mot de tyska ockupanterna startade den 1 augusti år 1944 efter nästan fem år av brutal ockupation. Den illa beväpnade polska hemmaarméns uppror var baserad på önsketänkande och politiska förhoppningar om att kunna bevara sin självständighet gentemot Sovjetunionen om de själva befriade sin huvudstad.

Upproret slogs ner på 63 dagar med våldsexcesser som gränsade till pervers sadism. Nazitysklands värsta förband Dirlwanger fick fritt spelrum att våldta, mörda sjukhuspersonal och andra civila samt avrätta sårade hemmaarmésoldater. Runt 200 000 människor tros ha dödats i upproret.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren Artur Szulc som är aktuell med boken Warszawaupproret 1944.

Polen delades upp mellan Nazityskland och Sovjetunionen i ett hemligt tillägg i Molotov-Ribbentrop-pakten redan före utbrottet av Andra världskriget. När Tysklands sedan anföll Polen besegrade landets ansenliga militärmakt på några veckor. Ockupationen blev mycket brutal med fördrivning av polacker och folkmord på judar.

Den polska hemmaarméns ledning hade räknat med att polska styrkor kunde driva ut tyskarna och ta kontroll över Warszawa inför Röda arméns ankomst. Polackerna räknade med hjälp från de västallierade, men hjälpen i form av utrustning släppt från flygplan kom för sent och var allt för begränsad för att göra någon skillnad.

Tyskarna kände dessutom till upprorsplanerna och kunde sätta in 20 000 poliser, SS-trupper och armésoldater samt en ansenlig mängd stridsvagnar, olika typer av stridsfordon, artilleripjäser och flygplan. Stalin hade kunnat ingripa på upprorsmännens sida, men ville inte ge polska nationalister någon möjlighet att självständighet efter att Tysklands besegrats.

Den polska hemmaarmén slogs tappert, men de hade egentligen aldrig någon chans mot tyskarna när varken Röda armén eller Västmakterna ingrep. Den materiella förstörelsen blev enorm och 200 000 människor dig i upproret. Utöver 15 000 stupade polska hemmaarmésoldater och motståndskämpar ur andra rörelser dödades minst 180 000 civila, varav cirka 65 000 i rena massakrer utförda av tyska förband och deras hjälptrupper.

Det som fanns kvar av Warszawa när upproret slagits ner jämnades, på Hitlers och SS-chefen Heinrich Himmlers order, med marken.

Bild: Scout-oldater från "Radosław -regementet" efter flera timmars marschering genom avlopp från Krasińskitorget till Wareckagatan i Śródmieściedistriktet, tidig morgon den 2 september 1944. Pojken i hjälm är Tadeusz "Maszynka" Rajszczak från Miotłabataljonen. Wikipedia, Public Domain

Lyssna också på Myterna och sanningarna om Tysklands anfall på Polen 1939 samt Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I de känsliga förhandlingarna om vänskaps-, samarbets- och biståndspakten mellan Finland och Sovjetunionen 1948 fruktade finländarna att Finland skulle förlora sin självständighet i avtalet som länderna i Centraleuropa och Baltikum gjort.

I delegationen ingick de två framgångsrika juristerna och politikerna Urho Kekkonen och JO Söderhjelm – den förste från ett småbrukarhem och den senare från den finlandssvenska akademiska eliten – som trots olikheterna samarbetade väl under förhandlingarna. Gemensamma hemligheter skapade ett starkt band mellan dem som bar genom det kalla kriget. Detta är ett betalt samarbete mellan Historia Nu och Svenska litteratursällskapet i Finland.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet utifrån böckerna Makten, marknaderna och presidenterna – En biografi om J.O. Söderhjelm av Esko Vuorisjärvi samt Kekkografi och andra politiska spånor av Henrik Meinander.

Finland skulle under 1900-talet tvingas förhandla vid flera tillfällen med en hotfull granne där insatserna var Finlands självständighet. Här skulle två bemärkta jurister, som i sin ungdom stod långt ifrån varandra politiskt, framträda: den äktfinska Urho Kekkonen samt finlandssvensken JO Söderhjelm. Men bägge närmade sig varandra eftersom de tillhörde den så kallade fredsoppositionen under fortsättningskriget.

Den svensksinnade J.O. Söderhjelm föddes 1898 i en känd akademisk familj och gjorde sig tidigt ett namn inom politiken. Han var en skämtsam sällskapsmänniska som samtidigt fick fiender för att han uppfattades som högdragen och formell. Han valdes till Svenska folkpartiets riksdagsman och satt i riksdagen i över 17 år. Han var justitieminister i sex olika regeringar mellan åren 1939 och 1966.

Söderhjelm deltog i förhandlingar i Moskva, Berlin, London och Stockholm. Han spelade en central roll i förhandlingarna om nickelfyndigheterna i Petsamo under mellankrigsperioden 1940-1941 och var en av nyckelspelarna 1948 i förhandlingarna med Sovjet om VSB-pakten.

Urho föddes den 3 september 1900 på en gård kallad Lepikko torp i Pielavesi. Fadern, Juho Kekkonen, hade avancerat från dräng och skogsarbetare till skogsarbetsledare och timmeragent. Modern, Emilia Pylvänäinen, var dotter till en hemmansägare. Urho Kekkonen kom att studera juridik. Hans ideologiska rötter fanns i den nationalistiska studentpolitiken i det nyligen självständiga Finland. Folkets enande, kampen för det finska språket och frågan om Östkarelen var också viktiga för honom och han drevs dessutom av ett rysshat.

Kekkonen hörde till första generationens intelligentia från landsbygden. Han anslöt sig till Agrarförbundet 1933 och kandiderade till riksdagen. Kekkonen valdes in i riksdagen vid andra försöket 1936 och blev genast justitieminister i Kyösti Kallios regering. Kekkonen togs inte med i regeringen under vinterkriget.

VSB-pakten skulle bli den karta som Finland navigerade i säkerhetspolitiken efter landets svåra erfarenheter under andra världskriget. Urho Kekkonen, som var president från 1956 fram till 1981, kom också att utnyttja pakten och sina kontakter inom den sovjetiska säkerhetstjänsten för att stärka sin egen maktposition.

Bild: Ministrarna Urho Kekkonen och J.O. Söderhjelm vid förhandlingsbordet strax före vinterkrigets utbrott 1939. Museiverket, Historiska bildsamlingarna, CC BY 4.0

Musik: Sibelius "Finlandia", OP. 26 av The Philharmonia orchestra; His Master's Voice 1948, Internet Archive, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kyrkan under stormaktstiden var långt ifrån den upphöjda sakrala plats för predikan, bön och kontemplation som vi kanske föreställer oss. Kyrkoledning upplevde ofta ordningsproblem med bångstyriga bönder som till och med under biskopsbesök kunde smita ut på kyrkbacken för en sup eller för att skvallra med grannar och vänner.

Reformationen var mångt och mycket genomförd på stormaktstiden, men allmogen vägrade att låta sig disciplineras av kyrkoledningen. Bullriga bybor, unga pojkar och spyende damer störde kyrkofriden, samtidigt som grisar och hundar bökade upp ben på kyrkogården medan festen och lekarna aldrig ville ta slut på kyrkbacken. Prästerna var så rotade i församlingen att de inte var beredda att genomföra kyrkoledningens krav på ordning i strid med sina församlingsbor.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Göran Malmstedt, professor i historia vid Göteborgs universitet som skrivit boken Bondetro och kyrkoro – Religiös mentalitet i stormaktstiden Sverige.

Med reformationen blev själva predikan på svenska av guds ord central, men under långa gudstjänster smet ofta allmogen ut för att skvallra eller ta en sup. Det hände också att det uppstod högljudda konflikter i kyrkan om vem som skulle ha den bästa platsen i kyrkbänkarna. Unga pojkar kunde ofta kasta saker på församlingen, det var också vanligt att berusade spydde och både bönder och präster tog gärna med sina hundar till gudstjänsterna.

Prästerna och kyrkoledningen försökte disciplinera oregerliga bönder med böter och skamstraff, men församlingen gick sällan med på vad som helst. Prästerna var också en integrerad del av församlingen med samma ursprung och livsstil som allmogen. De visste att de inte fullt ut kunde genomdriva kyrkoledningens ideal.

Lyssna också på: Glädje, kärlek och fest under den mörka stormaktstiden

Musik: J. S. Bach - Prelude in e minor BWV 855 med Audio Waves - Eliche Remblon.

Bild: Kermesse av Marten van Cleve, c. 1591-1600, Public Domain.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bhagavad-Gita, "Boken om herrens sång", är en central text inom hinduismen. Det är en dialog mellan krigaren Arjuna och guden Krishna, när prinsen tvingas kriga mot sina egna släktningar.

Bhagavad-Gita skapades för att sammanjämka motstridiga traditioner inom religionerna i Nordindien, när samhällsförändringar århundradena f.v.t ställde nya krav på religionen. Det var en tid när furstarna och prästerna kämpade om religiöst inflytande.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Gansten, docent i religionshistoria vid Lunds universitet och översättare av Bhagavad-Gita från sanskrit till svenska.

Bhagavad-Gita tar formen av en dialog mellan krigaren Arjuna och hans vagnsförare Krishna, en avatar (inkarnation) av guden Vishnu. I texten försöker Arjuna att lösa en inre konflikt om att delta i ett krig mot sina egna släktingar och vänner. Krishna ger råd till Arjuna om hans plikt som krigare och om den universella ordningen som reglerar allt i livet.

Bhagavad-Gita är en av de kortare böckerna i världens största epos Mahabharata som började komponeras år 500 f.v.t och fick dagens form runt år 400 v.t. Den relativt korta texten, som innehåller de centrala begreppen inom hinduismen, fick stor spridning under 1800- och 1900-talet i ansträngningarna att stärka den indiska nationalismen.

Bhagavad-Gita förenar de begrepp som uttrycks i hinduismens centrala texter - Veda och Upanishaderna - vilka här sammanfattas till en enda, sammanhängande vision av tron på en Gud och den underliggande enheten i allts existens. Texten ger instruktioner om hur man måste förfina sinnet och själen för att se bortom det yttre.

Dialogen mellan Arjuna och Krishna i Bhagavad-Gita berör flera centrala teman inom hinduismen. Ett av de mest framträdande är begreppet dharma, vilket betyder plikt eller moraliskt ansvar. I Bhagavad-Gita uppmanar Krishna Arjuna att utföra sin dharma som krigare, trots hans motvilja att döda sina släktingar och vänner. Krishna lär Arjuna att dharma är en universell princip som varje individ måste följa för att uppnå moksha, eller frigörelse från återfödelsens cykel.

Ett annat viktigt tema i Bhagavad-Gita är konceptet karma, eller handlingarnas lag. Enligt karma kommer varje handling att ha en motsvarande konsekvens, antingen i detta liv eller i framtida liv. Krishna lär Arjuna att han bör utföra sina plikter utan att vara bunden av deras frukter eller resultat. På så sätt kan han bryta fri från karmas cykel och uppnå moksha.

Bhagavad-Gita diskuterar också begreppet atman, eller den individuella själen, och Brahman, den universella själen eller gudomliga verkligheten. Krishna lär Arjuna att atman är evig och oförstörbar, och att den cyklar genom födelse och död tills den uppnår förening med Brahman. Krishna betonar också att allt i universum är en manifestation av Brahman, och att man bör se förbi världens illusioner för att förstå denna underliggande enhet.

Bild: Avbildning av vers 20 och början av vers 21 från det inledande kapitlet av Bhagavad Gita, som handlar om Arjunas nöd. Sedan, när han såg Dhritarâshtras söner stå uppställda, och pilar som skulle börja flyga, ... tog Pândus son upp sin båge, Okänd konstnär, Wikipeida, Public Domain.

Musik: Bhagavad-Gita, Brahamans hymn, Internet Archive, Public Domain mixad med The Indian River av Rent Kid, Storyblocks Audio.

Lyssna också på Det brittiska imperiets uppgång och fall.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under ett rutinmässigt spaningsuppdrag över Östersjön den 13 juni 1952 försvinner en av flygvapnets DC-3:or. Tre dagar senare skjuts ett svenskt obeväpnat sjöräddningsplan ner av sovjetiskt jaktflyg – Catalinaffären är ett faktum.

Under det kalla kriget bedrev Sverige en omfattande signalspaning, ofta i samarbete med flera Natoländer, mot Sovjetunionen. Något som Sovjetunionen var beredd att göra allt för att stätta stopp för.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Wilhelm Agrell, historiker och professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet. Han har bland annat skrivit böckerna Sprickor i Järnridån – Svensk underrättelsetjänst 1944-1992 och Catalinaaffären.

Efter andra världskriget var det svårt att få underrättelsematerial från Sovjetunionen med hjälp av spioner på plats. Därför blev signalspaning en viktig metod för att samla in information om Sovjets militära försvar. Svenska signalspaningsplan kom att flyga nära sovjetiskt luftrum för att samla information.

Det insamlade materialet kom också att användas i samarbetet med andra västmakters underrättelsetjänster. Detta gick direkt emot Sveriges officiella hållning att vi var neutrala.

Sovjetunionen var beredd att gå långt för att sätta stopp för signalspaningen från flygplan. De hade redan skjutit ner amerikanska signalspaningsplan när de senare sköt ner den svenska DC-3:an över internationellt vatten.

Lyssna också på Svenska kryptokupper och gestapovänner

Bild: Den nedskjutna Catalinan strax efter nödlandningen. Bilden tagen från Münsterlands däck, Wikimedia, Public Domain.

Musik: Queaky Clean av Jon Presstone, Soundblock Audio

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Europa har genomgått många revolutioner och krig som påverkat kontinentens politiska och kulturella landskap. Två världskrig och det påföljande kalla kriget skapade djupa politiska, ekonomiska och ideologiska splittringar i Europa.

Men Europas länder blir alltmer lika varandra ekonomiskt, medan värderingarna släpar efter. Kalla krigets gränser finns fortfarande kvar som tydliga skillnader i värderingar mellan länderna som hamnade på olika sidor om järnridån. Men spåren av trettioåriga krigets religionskrig är sedan länge borta.

I detta avsnitt samtalar programledare Urban Lindstedt med Fredrik Charpentier Ljungqvist, professor i historia, särskilt historisk geografi vid Stockholms universitet och aktuell med boken Europa i dag – Likheter och skillnader mellan länderna på vår kontinent.

Europas karta har rivits upp otal gånger från att den europeiska kulturen etablerade sig i Grekland före vår tidräkning till att Kol- och stålunionen började integrera gamla fiender. Det romerska imperiet föll sönder i mindre kungariken och furstendömen. Upplysningen skiljde ut Europa från övriga världen. Första världskriget blev slutet både för Habsburgska dubbelmonarkin, det kejserliga Ryssland och det ottomanska riket. Sist ut har vi järnridån som delade Europa i en västlig och östlig del under nästan femtio år.

Europa är en kontinent med suddiga gränser där EU bara omfattar 27 länder, medan fotbollens UEFA inkluderar 55 nationella fotbollsförbund. På geografiska kartor brukar gränsen dras vid Uralbergen och Bosporen i öst och Atlanten i väst. Europa, som nämns av Homeros, började användas som ett samlande begrepp efter Konstantinopels fall 1453. Det representerade en kristen och kulturell gemenskap, trots betydande judiska och muslimska minoriteter. Under renässansen och reformationen breddades begreppet och användes mer allmänt.

Dessa gränser och förändringar har skapat och vidmakthållit skillnader mellan Europas länder. Även om religionen slutat att fungera som skiljelinje i Europa finns det helt klart stora skillnader mellan nord och syd. Och Norden sticker ut på mer än ett sätt.

Europeiska unionens ekonomisk integration och politisk samverkan har främjat fred, stabilitet och ekonomisk tillväxt bland medlemsländerna. Denna union har också spelat en central roll i att forma likheter och skillnader mellan länderna genom gemensamma lagar, politik och värderingar.

Norden som en ekonomisk, politisk och värderingsmässig enhet går att ifrågasätta då Danmark hamnar utanför Norden vid en statistisk klusteranalys av Europas länder, medan Schweiz och Österrike grupperas tillsammans med Norden utan Danmark.

Bild: Avbildning av Europa regina ('Drottning Europa') 1582 av Heinrich Bünting, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Ludvig von Beethoven, nionde symfoni, Boston Symphony Orchestra, 1948, Internet Archive, Public Domain.

Lyssna också på Kartornas historia från Babylon till 1:a världskriget

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kungar har länge varit en central del av både historieforskningen och populärhistoria. Men vilka kungar är svenska folket mest intresserade av? Historia Nu har analyserat vilka kungar som är de mest eftersökta i Google.

Och vid sidan om topplistan hittar vi orättvist bortglömda kungar. Och vi diskuterar vem som är Sveriges bästa kung och naturligtvis Sveriges sämsta kung. Och vilka kungar i regentlängden har egentligen inte funnits.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Erik Petersson är historiker och författare som är aktuell med boken Karl IX – Kampen om kronan.

Populäraste kungarna på Google

Gustav VasaDrottning KristinaKarl XIICarl XVI GustafGustav II AdolfGustav IIIKarl XIAdolf FredrikErik XIVGustaf VI AdolfKarl XVUlrika EleonoraMagnus LadulåsOscar IDrottning MargaretaKarl IXKarl XIV JohanMagnus ErikssonGustav VJohan III

Källa: SEM Rush, 210609

Musik: Kungssången med Johan Forsell, public domain.

Bild: Färglitografi, inramat kistebrev, "Sveriges regenter från Gustav Wasa till närvarande tid". Från Gustaf Vasa till Oskar I. Tryckt hos P. A. Huldberg Stockholm 1844-57. Från Hönebäck i Björkviks socken.

Kistebrev var enklare tryck med religiöst, historiskt eller skämtsamt allegoriskt innehåll. De var avsedda för insidan av locket på allmogens kistor och kunde även sättas upp som tavlor på väggen. Namnet kistebrev är en senare beteckning för dessa enklare grafiska blad.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bronsålderskulturen i Norden är unik med sina gåtfulla hällbilder och utsökta bronsfynd. Hällristningarna berättar om en tid när långväga handel knöt ihop Norden med samhällen i Storbritannien och Medelhavet. Det var det eftersträvansvärda bronset som fick våra förfäder att med små båtar paddla ut i Europa.

Det finns över tusentals kända hällristningar där i huvudsak män med stora fallosar tillsammans med båtar, skålgropar, fotspår, djur, lurar, yxor och svärd berättar om bronsåldern (1800 fvt-300 fvt). Det är en maritim kultur före skriftspråket. Dessa hällbilder är samtida med slaget om Troja och Alexander den stores marsch mot Syrien och Egypten.

I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Johan Ling, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet. Han är aktuell med boken Hällristningarnas värld.

Jakten efter koppar och tenn för att kunna tillverka bronsyxor och andra föremål, i denna hållfasta legering, skapade denna första period av långväga handel. Hällristningarna i Bohuslän har stora likheter med den mykenska bildvärlden i dagens Grekland.

Hällristningarna är ofta huggna i närhet av vattenfarleder. De visar på mobilitet och konflikter tillsammans med rituella scener. Bilderna skapade troligen vid särskilda sociala och rituella aktiviteter.

Bronsåldern i Nordeuropa inleddes omkring 1800 fvt och varade till cirka 300 fvt. Vid denna tid fanns runt 500 000 människor i Norden på 75 000 gårdar som behövde runt ett kilo brons per gård. Och eftersom bronsyxorna slets ut skapades det en stor efterfrågan på brons.

Samhället blev mer stratifierat och ojämlikt än tidigare, med stora hus, gårdar och gravhögar som indikerade en social elit. Maritim transport utvecklades starkt under bronsåldern, vilket ökade handeln över haven och förde med sig nya kulturella influenser till den nordiska regionen.

Bronsåldern i Norden startade senare än i Medelhavsländerna. Runt 2000 fvt hade nomadiska, hästburna erövrare från söder och öster spridit sig över Norden, troligen indo-européer. Unetice-kulturen, som hade kontrollerat Europas kopparbaserade ekonomi, föll samman på grund av ett ökat behov av tenn, som de inte hade kontroll över. Nordborna var snabba att dra nytta av situationen och etablerade en central position i kontinentens handel genom att byta koppar från södra Tyskland och Italien mot tenn från de brittiska öarna. Jylland blev den rikaste regionen i Europa tack vare sitt bärnsten, som byttes mot de bästa råmaterialen för att producera brons.

Musik: A Mystic Heart Pulses av Sinsai Jasila, Storyblock Audio.

Bild: Tanum av Tulipasylvestris. Wikipedia,  Creative Commons

Lyssna också på Människorna som befolkade Europa.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sveriges relation till Kina har alltid präglats av en asymmetri där det svenska intresset alltid varit större än det kinesiska. När det svenska intresset för Kina antog utopistiska mått på 1700-talet utmynnande det i det så kallade kineseriet med stort intresse för kinesiska varor och byggandet av kinesiska paviljonger.

Relationerna med Kina har alltid varit grundade i handel. Och förståelsen har ofta varit bristfällig med roliga exempel som Nils Mattsson Kiöping som på 1650-talet skrev en bok som hävdade att den kinesiska muren var riven och att mongolerna störtat Mingdynastin.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson som är docent i historia vid Lunds universitet. Han är aktuell med boken Möten i monsunen – Sverige och Kina genom tiderna.

Poltavafången Lorenz Lange blev i början av 1700-talet rysk resident i Kina och det första västerländska ackrediterade sändebudet dit. Han fick flera audienser öga mot öga med kejsaren och blev senare såväl tsarrysk konsul som underrättelseagent i Kina.

Det svenska ostindiska kompaniet bildades 1731 och gjordes 132 expeditioner fram till 1806, vilket skapade en ny svensk “köpmannaadel”. Denna period sammanfaller med det så kallade kineseriet i Sverige och delar av Europa i mitten av 1700-talet. Nu blev importerat porslin en ny statussymbol, liksom te och det kinesiska inflytande märktes även i allt från konst till musikalisk komposition.

Bild: Faktorier i Kanton I Kina med dansk, spansk, amerikansk, svensk, brittisk och nederländsk flagga från 1820. Okänd konstnär, public domain

Musik: China Spirit av Gushito; Soudblock Audio

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Norden var i allra högsta grad indragna i andra världskriget. Alla de nordiska länderna hade en egen historia att bearbeta i efterkrigstiden. Det skulle påverka deras säkerhetspolitik under kalla kriget.

Finland anfölls först av Sovjetunionen, för att senare alliera sig med Nazityskland. Ett Nazityskland som ockuperade Norge och Danmark. Sverige stödde Finland med krigsmateriel, men gjorde lite för att hjälpa Norge och Danmark.

Under Lapplandskriget tvingades Finland avsluta andra världskriget med att fördriva sina forna vapenbröder Tyskland, för att uppfylla kraven i separatfreden med Sovjetunionen. Island ockuperades av britterna för att bli självständiga 1944.

Detta är den femte och sista delen i serien om Norden under andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.

I krigets slutskede skulle Sverige försöka tvätta bort lite av skammen med eftergiftspolitiken gentemot Nazityskland genom att hjälpa hem nordiska medborgare från tyska koncentrationläger med de så kallade vita bussarna. Man utbildade också norska polistrupper som skulle underlätta för norrmännen att ta kontroll över sitt land igen.

De nordiska ländernas erfarenheter av andra världskriget ledde också till olika ställningstaganden i säkerhetspolitiken. Norge och Danmark blev medlemmar av Nato, medan Sverige behöll sin neutralitet, men ett utvecklat hemligt samarbete med Nato, och Finland tvingades för en säkerhetspolitik för lugna Sovjetunionen.

Bild: Ett bränt träd och ruiner i Rovaniemi i Finska Lappland den 16 oktober 1944 efter det tyska tillbakadragandet. Foto: Kim Borg SA-Kuva, Wikipedia, Public Domain.

Musik: When the lights go on again med Vera Lynn och Mantovani and his Orchestra; Seiler; Marcus; Benjemen, 1942, Internet Archive, Public Domain.

Källor: Nordic narratives of the Second World War: national historiographies revisited av Stenius Henrik, Österberg Mirja, Östling Johan.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En hel världs förhoppningar om en bättre framtid grusades när John F Kennedy mördades i Dallas i den 22 november år 1963. Mordet försäkrade honom en plats i historien som ikonisk amerikansk president.

JFK:s mörka sidor av sexmissbruk, maffiakontakter och misslyckanden som Grisbukten kom i bakgrunden – istället lyftes ungdomligheten och charmen fram. Många hade satt sitt hopp om en bättre framtid till Kennedy.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Bengt Liljegren som skrivit ett stort antal populära historiska biografier. Han är aktuell med biografin John F Kennedy inför publik på biblioteket i Bjärred.

Med sin filmstjärnekarisma och sin modeikon till hustru, Jackie, spred Kennedy glamour och förväntningar som ingen president före honom. Även efter sin död har han fortsatt att idealiseras av omvärlden. Detta trots att en rad vittnesmål om Kennedys sexmissbruk och kontakter med den organiserade brottsligheten som hans roll i att dra in USA i Vietnamkriget.

När John F. Kennedy framstod som sinnebilden för ungdomlig vitalitet led han av allvarliga hälsoproblem som noga hemlighölls. Presidentämbetet nådde han genom att framhäva sin integritet – ändå lät han sig styras av sin maktlystne och skrupelfrie far. Under Kubakrisen 1962 räddade han världen från ett fullskaligt kärnvapenkrig genom sitt mod och sin intellektuella skärpa, samtidigt som han inte drog sig för att äventyra nationens säkerhet med ständiga otrohetsaffärer.

Bild: John F Kennedy tittar på astronauten Shepard på teve tillsammans med sin fru Jacqueline Kennedy och vicepresident Lyndon B Johnson.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fortsättningskriget innebar att Finland anslöt sig till Nazitysklands krig mot Sovjetunionen. Finland hade sett sina baltiska grannar slukas av Sovjetunionen och vapenbrödraskapet med Nazityskland var den enda allians som erbjöds det hotade Finland.

Det fanns också en idé om upprättande av ett Storfinland långt bortom Finlands traditionella gränser. Men fortsättningskriget betraktades som ett försvarskrig eftersom hotet från Sovjetunionen bara hade ökat sedan freden efter finska vinterkriget 1939-40.

Detta är den fjärde delen av fem om Norden under andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.

Finlands militära operationer koordinerades med Tyskland, inklusive minering av Finska viken för att förhindra sovjetiska sjöfartsrörelser och deltagande i belägringen av Leningrad. Alliansen med Tyskland var kontroversiell och ledde till diplomatiska konsekvenser, inklusive avbrytande av diplomatiska förbindelser med Storbritannien och utvisning av Finlands ambassadör i USA.

Förutom att återvinna förlorat territorium fanns det en dröm om ett Storfinland med rötter i nationalismen under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Geografiskt varierade omfattningen av idén om Storfinland, men inkluderade vanligtvis Finland, Östkarelen, Ingermanland och Kolahalvön, vilket täcker cirka 315 000 km. Vissa förespråkare för Storfinland inkluderade även Estland, finsktalande Västerbotten i Sverige och Finnmark i Norge.

Efter Fortsättningskrigets inledande framgångar övergick kriget till ett ställningskrig som varade i nästan två och ett halvt år. Den finska krigföringen var defensiv, med fokus på att behålla de erövrade områdena och förhindra ytterligare sovjetiska framstötar.

Men när det började stå klart att Tyskland skulle förlora kriget mot Sovjetunionen uppstod en opposition mot kriget i Finland. Efter massiva sovjetiska anfall på Karelen 1944 skulle fredstrevare skickas ut till Sovjet.

Den 4:e september 1944 inleddes vapenvilan, och Sovjetunionen avslutade krigsaktionerna ett dygn senare, den 5:e september. Ett preliminärt fredsavtal skrevs under den 19:e september, och det slutliga fredsavtalet skrevs under i Paris 1947.

Finland tvingades avträda territorier och betala krigsskadestånd till Sovjetunionen. Avtalet krävde att Finland skulle återlämna områden som erövrats under kriget och betala 300 miljoner dollar i skadestånd över sex år. Dessa territoriella förluster inkluderade Petsamo och en 30-årig arrendetid för Porkkala-halvön.

Bild: Finländskt infanteri går över den gamla gränsen mellan Finland och Sovjetunionen 1941. Av Löjtnant Eronen - finna.fi Wikipdia (CC BY 4.0)- Public Domain

Musik: Njet Molotoff! Kampsång från finska vinterkriget, Youtube, Public Domain.

Litteratur: Meinander, Henrik (2020) Finland 1944 – Mellan Hitler och Stalin.Lind & Co. Stockholm

Lyssna också på Finlandisering – Finlands framgångsrika strävan efter nationellt oberoende

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Erik av Pommern – från hertig till unionskung och sjörövare

Erik av Pommern (1382-1469) var konung över Sverige, Norge och Danmark. Han föddes i Pommern och kom att styra över Europas största land i mer än 40 år, men han utmanövrerades och blev sjörövarkung på Gotland innan han återvände till Pommern.

Född i Pommern adopterades Erik av unionsdrottningen Margareta som barn. Han kröntes till kung som 15-åring men hade ingen egentlig makt före Margaretas död 1412. Då hade han fått gå i lära hos den främsta av Nordens regenter.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med författaren Herman Lindqvist som är aktuell med boken Erik – Nordens härskare och sjörövarkung.

Erik föddes som Bogislav och var son till hertig Vratislav VII av Pommern-Stolp och hans hustru Maria av Mecklenburg, drottning Margaretas systerdotter. Eftersom Margareta inte hade några egna söner hade hon utsett Erik till sin efterträdare.

Erik införde centralstyrning i sitt vidsträckta rike genom att tillsätta egna danska och tyska fogdar i de olika slottslänen i Sverige och Norge som var direkt underställda honom. Erik utmanade både Hansans och Tyska ordens maktställning i Östersjön.

Eriks drog in Kalmarunionen i konflikter som påverkade handeln på Östersjön negativt. Hansan, som hade ett fullständigt handelsmonopol, försatte Kalmarunionen i blockad. De lokala stormännen i Sverige och Norge var också mycket missnöjda med att de blivit förbigångna av Eriks danska och tyska fogdar.

Detta var en av orsakerna till Engelbrektsupproret 1434. Hansans handelsblockad lamslog järnexporten från Bergslagen och de tyskättade bergsmännens skrån ville därför ha goda förbindelser med sina tyska fränder i Hansan vilket ytterligare undergrävde Eriks ställning i Sverige.

Erik av Pommern är ett tydligt exempel på att det är vinnarna som skriver historien. Trots att han redan som barn adopterades av drottning Margareta och regerade över Kalmarunionen i mer än 40 år är han relativt bortglömd i svensk historia. Nationalistiska historiker på 1800-talet såg honom som en utböling och glömde bort hans kamp mot Hansan. Idag vårdas hans minne främst i födelsestaden Darłowo i Polen där delar av Pommern hamnat efter historiens alla lappkast.

Bild: Erik av Pommern 1382-1459, hertig av Pommern konung av Danmark Norge och Sverige - Nationalmuseum public domain.

Musik: Medieval World Video Game med Marius, Soudblock Audio

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sverige tog sig igenom andra världskriget utan att drabbas av krigets fasor som sina nordiska grannar, men med ett något skamfilat rykte.

Sverige hade förklarat sig neutralt vid krigsutbrottet 1939, som många små stater i Europa, men lämnade ett stort materiellt stöd till Finland under Vinterkriget. Efter den tyska ockupationen av Norge tvingades den svenska samlingsregeringen böja sig för långtgående krav från Nazityskland.

Detta är den tredje delen av fem om Norden under andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.

Sverige hade tillsammans med andra småstater tvingats bevittna hur stormakterna Storbritannien och Frankrike sålde ut det lilla demokratiska Tjeckoslovakien till det expansionistiska Nazityskland. Men det skulle bli värre. Polen delades mellan Tyskland och Sovjetunionen, Finland tvingades kämpa för sin existens mot det mäktiga Sovjetunionen och Danmark och Norge ockuperades av Tyskland.

20 länder i Europa deklarerade sin neutralitet vid krigets början men bara sju av dessa klarade att upprätthålla denna neutralitet under hela kriget. För att skydda sig mot potentiella angrepp höll Sverige en hög militär beredskap och en massiv uppgradering av landets försvarsresurser. Över en miljon svenska män inkallades till militärtjänst. De mest omfattande beredskapshöjningarna skedde under vinterkriget mellan Finland och Sovjetunionen, liksom efter Tysklands anfall på Danmark och Norge. Vid dessa tidpunkter var ibland mer än 300 000 män mobiliserade.

En viktig faktor i Sveriges neutralitet var landets export av järnmalm till Tyskland, som var avgörande för den tyska krigsindustrin. Trots internationell kritik fortsatte Sverige att exportera järnmalm till Tyskland under hela kriget, även efter det blev klart att Tyskland skulle förlora kriget.

För att hantera varubristen och avspärrningen från omvärlden införde Sverige omfattande ransonering av varor och livsmedel. Dessutom uppmuntrades privat odling och tillverkning för att kompensera för bristen på importerade varor.

Trots brist på resurser lyckades Sverige genomföra en imponerande upprustning och modernisering av sin militära förmåga under kriget. Detta omfattade allt från förbättrade vapensystem till nya telekommunikationer.

Sveriges neutralitetspolitik och anpassning under andra världskriget har varit föremål för mycket debatt och kritik. Vissa hävdar att Sverige borde ha gjort mer för att motstå Nazityskland och hjälpa de allierade. Andra pekar på de komplexa och svåra utmaningar som landet stod inför under denna period.

En av de mest kontroversiella aspekterna av Sveriges agerande under kriget är relationen till Nazityskland. Trots sin formella neutralitet gjorde Sverige en rad eftergifter till Tyskland, inklusive tillåtande av tyska militärtransporter på svenska järnvägar och export av järnmalm till den tyska krigsindustrin.

Bild: Luftvärnssoldater på post i december 1943 med 7,5 cm lvpjäs m/37. Plats: höjderna vid nuvarande vattentornet i Ystad, Sverige. Källa Carl Gunnar Rosborn, Wikimedia Common, Public

Musik: När fyrarna tänds igen av Frita-Gustaf Sylvain med Ulla Billquist och Willard Ringstrands Orkester, Internet Archive, Public Domain.

Lyssna också på Sverige under andra världskriget: När historien vägrade vända

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den norska nazisten Vidkun Quisling (1887-1945) har inte bara gått till historien som den största förrädaren i norsk historia hans efternamn används internationellt med betydelsen förrädare.

Vid militärhögskolan tog Vidkun Quisling officersexamen med det högsta resultatet någonsin och han hade sedan en lysande karriär som diplomat och hjälparbetare i Ukraina på 1920-talet. För att senare bli försvarsminister för Bondepartiet åren 1930-33. Hans intresse för rasläror kom att utvecklas till nazism och vid Nazitysklands ockupation av Norge tog han makten statskupp mot tyskarnas vilja.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.

Vidkun Quisling avrättades den 24 oktober 1945 för sitt förräderi mot Norge och gåtan Quisling är ännu olöst. Hur kunde en sådan begåvad människa hamna så moraliskt fel?

I slutet av 1920-talet läste han och förvärvade mycket av den raspolitiska uppfattningen av historien från amerikanska, tyska och franska författare. Hösten 1929 presenterade han sig själv i en självbiografi med orden "Jag är av nordisk härkomst".

I maj 1933 bildade han nazistpartiet Natsjonal Samling som aldrig fick mer än ett 2,2 procent i allmänna val för att senare splittras 1936. Redan på 1930-talet planerade Quisling att ta makten i en statskupp.

Vidkun Quisling träffade Hitler första gången i december 1939 för att samtala om hur Natsjonal Samling skulle kunna komma till makten i Norge. Quisling fick aldrig vetskap om invasionsplanerna av Norge, men när tyskarna anföll Norge i maj 1940 tog han makten genom en statskupp. Eftersom Quisling helt saknade legitimitet i norrmännens ögon tvingade tyskarna honom att träda tillbaka och resa till Tyskland. Först 1 februari 1942 utnämnde tyskarna Quisling till ministerpresident.

Lyssna också på Birger Furugård – Deje-Hitler

Bild: Vidkun Quisling möter nazistledare i Tyskland den 13 februari 1942. Wikipedia, Public Domain.

Musik: Ja vi elsker dette landet av Bjørnstjerne Bjørnson och Rikard Nordraak med Carsten Woll år 1920, Public Domain, Youtube.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nazitysklands anfall på Norge och Danmark den 9 april 1940 var resultatet av en kedja av strategiska beslut av både de allierade och Nazityskland. Tyskarna behövde hamnar i Norge för kriget på Atlanten och för att säkra de svenska malmtransporterna via Narvik, samtidigt som de allierade ville förhindra samma export.

Där Danmark kapitulerade nästan utan strid skulle norrmännen kämpa i två månader. Men det svaga norska försvaret, flera misstag kring mobiliseringen i kombination med en förvirrad hjälp från britterna och fransmännen beseglade norrmännens öde. Den tyska ockupationen i Norge skulle bli hård, medan danskarna som behöll sin regering fick det lättare fram till 1943.

Detta är den andra delen av fem om Norden under Andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.

Redan när kriget bröt ut den 1 september 1939 förklarade Norge och Danmark sig neutrala. Norges försvar var huvudsakligen inriktade på övervakningsuppgifter, eftersom landets geografiska läge ansågs vara en garanti mot storskaliga invasionsförsök. Och man förlitade sig på att brittiska Royal Navy skulle sätta stopp för en invasion.

De allierade ville stoppa den svenska malmexporten till Tyskland via Narvik i Norge och de planerade att besätta de svenska malmfälten med ursäkten att kunna skicka hjälp till Finland. Tyskarna var snarare ute efter hamnar i Norge för kriget på Atlanten än att säkra malmimporten från Sverige.

När vinterkriget bröt ut mellan Sovjetunionen och Finland den 30 november 1939, vändes stormakternas blickar mot Skandinavien. Det starka finska motståndet mot Stalins Röda Armé visade att regionen hade potential att vara en viktig spelare på krigsscenen.

Den 9 april 1940 inledde Hitler Operation Weserübung, som innebar en fullskalig invasion av Danmark och Norge. Norska styrkor svarade med modigt motstånd, men trots deras ansträngningar lyckades de tyska styrkorna ta kontroll över huvudstäderna i både Danmark och Norge inom loppet av en dag. Den tyska kryssaren Blücher sänktes av det norska kustförsvaret vid Oscarsborg i inloppet till Oslo, vilket fördröjde fångandet av huvudstaden och tillät kungafamiljen, regeringen och Stortinget att fly norrut med extratåg.

Tysklands nederlag under första världskriget berodde bland annat på att Royal Navy lyckades hålla den tyska marinen inspärrad i södra Nordsjön. Samtidigt kunde man hindra den tyska handelssjöfarten och svälta ut Tyskland. Sjöofficerarna i den tyska Krigsmarinen hade lärt sig av denna läxa och redan den 2 oktober 1939 föreslog den tyske marinchefen Raeder upprättandet av två tyska basområden i Norge.

I början av 1940 fick de norska myndigheterna flera varningar om att något var på gång. Mötet mellan Hitler och Vidkun Quisling, ledaren för det norska nazistpartiet Nasjonal Samling, i december 1939 stärkte Hitlers övertygelse om att Norge saknade viljan och förmågan att motsätta sig brittiska överträdelser av neutraliteten.

Bild: Tyska Wehrmacht i Norge den 9 april 1940. Tyska trupper i bitter strid mot norska trupper i en by, 40 km väster om Lillehammer. 4556-40 PK.: Borchert Federal Archives, Bild 183-H26353 / Borchert, Erich (Eric) / CC-BY-SA 3.

Musik: "Ja, vi elsker dette landet av Rikard NordraakLyricist och Bjørnstjerne Bjørnson. United States Navy Band, See page for author, Public domain, via Wikimedia Commons

Lyssna också på Vidkun Quisling – förrädaren som blev ett begrepp.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det första Sveariket etablerades på 1100-talet före vår tidräkning med kungasäte i Håga utanför dagens Uppsala. Sveariket var ett utvecklat samhälle som byggde sin makt på den långväga handeln av metaller med kontinenten och brittiska öarna.

När Sveariket var som störst på 800-talet fvt kontrollerade svearna Uppland, Västmanland, Södermanland och Vikbolandet. Och tributrelationer kunde sträcka sig ända till Finland, Estland, Kurland och Blekinge.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Jonathan Lindström, arkeolog och författare aktuell med boken Sveriges långa historia – Människor, makt och gudar under 14 000 år.

Sveakungarna manifesterade sin makt genom att bygga ett 40 meter långt kulthus på Hågön. Tre kilometer från Hågön uppfördes dessutom den gigantiska borgen Predikstolen som var 200 gånger 270 meter stor. I slutet av det första Sveariket omkring år 1030 fvt uppfördes också en hög som var 50 meter i diameter och åtta meter hög.

Svearnas kärnområde var dagens Uppland och Västmanland med tyngdpunkten i Håga. Även Södermanland, Mälarområdet och Vikbolandet ingick, medan Gotland hade mer jämlika relationer med Sveariket. Samtidigt fanns det tributländer i Norrland, Finland och Baltikum.

Sveakungarnas maktställning byggde på att de kontrollerade den långväga handeln med kontinenten och brittiska öarna av koppar, tenn och ylletyg. Med Norrland, Finland och Baltikum inkluderas även handel med pälsar och slavar.

Med dåtidens skeppsteknologi kunde sveakungarnas handels- och maktnät sträcka ut sig 20 till 30 mil från centrum – motsvarande en veckas paddlande enkel väg. För att upprätthålla relationer ännu längre bort krävdes kolonier.

Lyssna också på Trälarnas liv och Tunnes träluppror och Gamla Uppsalas hemligheter avkodas.

Musik: Fairytale Female Vocal av Psystein, Storyblock Audio

Bild: Stora Rickebyhällen ligger i Boglösa socken i Trögds härad i Fjädrundaland, Enköpings kommun, Uppsala län, Uppland, Sverige. Hällristningsområdet mäter 19×19 meter och fördelas på sex ristningsytor. Sammanlagt finns där 51 skepp, 115 fotsulor varav 58 parvis sammanhuggna, 18 ringar, 6 människor, 2 djur, 1 ”stol / mantel”, 6 obestämbara figurer, 15 fragment och 94 skålgropar. Wikipedia, Creative Commons.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Finska vinterkriget inleddes med sovjetiska bombningar av Helsingfors i Finland den 30 november 1939 efter att Finland vägrat att acceptera krav på justeringar av gränsen. Sovjetunionens invasion sträckte sig från Barents hav i norr till Östersjön i söder.

Röda armén var helt överlägsen i fråga om trupper och material, men de möttes av mycket hårt motstånd av de motiverade finska trupperna som kunde utnyttja terrängen till en gerillakrigsliknande taktik. Finnarna kämpade tappert i väntan på utländsk undsättning som aldrig kom.

Detta är den första delen i en serie om fem om Norden under andra världskriget. Historia Nu:s programledare Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.

Josef Stalin ansåg att den sovjetiska industristaden Leningrad var hotad av potentiella militära angrepp genom Finland. Därför krävde Sovjetunionen i oktober 1939 att Finland skulle lämna ifrån sig Karelska näset, förstöra sina försvarsverk i öster och arrendera ut halvön Hangö till en sovjetisk flottbas. Finland avvisade dessa krav, vilket ledde till att Sovjetunionen beslutade att ta dessa områden med våld.

Sovjetunionen hade över 500 000 soldater, 30 gånger fler flygplan och 200 gånger fler stridsvagnar än Finland. Finland hade en armé på 275 000 soldater, men saknade nödvändig militär utrustning.

Fältmarskalk Mannerheim visste att Finland inte skulle kunna vinna kriget i traditionell mening. Hans strategi var därför att fördröja den sovjetiska invasionen så mycket att omvärlden skulle hinna komma till Finlands undsättning. Denna strategi fokuserade på att skydda Karelska näset och förhindra att Röda armén nådde Helsingfors.

Finländarna använde en taktik som kallas "mottitaktiken", vilket innebar att de skar av de sovjetiska styrkornas förbindelser bakåt, anföll dem från sidorna och splittrade deras förband i mindre grupper. Denna taktik visade sig vara mycket framgångsrik och ledde till en rad finska segrar.

Sverige förklarade sig icke-neutralt och blev icke-krigförande, vilket möjliggjorde omfattande materiellt stöd till Finland, inklusive vapen. Dessutom organiserade Sverige en frivilligkår för att hjälpa Finland.

Trots det hårda motståndet och framgången med mottitaktiken, kunde Finland inte hålla emot den sovjetiska invasionen. Vid utgången av februari 1940 inleddes fredsunderhandlingar i Moskva. Fredsavtalet, även känt som Moskvafreden, undertecknades den 13 mars 1940. I enlighet med detta avtal avträdde Finland flera områden till Sovjetunionen, inklusive Karelska näset, Ladogakarelen och delar av Fiskarhalvön. Dessutom arrenderades Hangö udd till Sovjetunionen på trettio år.

Bild: Finska skidsoldater under Vinterkriget 1939-40. Källa:SA-Kuva, Public Domain

Musik: Njet Molotoff! Kampsång från finska vinterkriget, Youtube, Public Domain.

Lyssna också på De finska soldaternas krigstrauman under andra världskriget.

Källor:

Vinterkriget, Uppslagsverket Finland

Litteratur: Trotter, R W; Finska vinterkriget 1939-1940

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Unionsupplösningen år 1905 mellan Sverige och Norge genomfördes fredligt trots att det fanns grupper som förespråkade att unionen skulle hållas samman med våld. En viss bitterheten på den svenska sidan handlade mer om hur norrmännen frigjort sig än självständigheten i sig.

Den åldrande svenska monarken Oscar II, som pratade norska, tog mycket illa vid sig av hur norrmännen frigjorde sig från unionen, som skapades av hans farfar Karl XIV Johan 1814 som kompensation för det förlorade Finland.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Torbjörn Nilsson, professor i historia vid Södertörns högskola om unionen mellan Sverige och Norge som varade i nästan ett sekel.

Unionen mellan Norge och Sverige fick aldrig den betydelse om Karl XIV Johan hoppades på när han med stormakternas godkännande tog Norge från Danmark i sluttampen av Napoleonkrigen. Norrmännen hade redan skapat en egen grundlag den 17 maj 1814 när Sverige med vapenmakt tvingade Norge att gå i union med Sverige i det som är Sveriges senaste krig.

Unionen var en personalunion där Norge och Sverige fortsatte som två länder med egna lagar och gränser, men samma kung. Men ganska snart kom det att börja gnissla i relationerna mellan norrmännen och svenskarna. En rad politiska kriser kom att leda fram till att det norska parlamentet ensidigt sade upp unionen den 7 juni 1905, något som svenskarna inte accepterade. Men efter utdragna förhandlingar i Karlstad kunde länderna skiljas åt utan våld.

Lyssna också på Napoleons marskalk som räddade Sverige.

Bild: Folksamling vid Rosendals slott med anledning av Unionskrisen 1905 för att visa sitt stöd för den svenska kungen Oscar II. FOTOGRAF: Okänd. BILDNUMMER: Fa 50736 Stadsmuseet i Stockholm.

Musik: ”Folkevise” av Edvard Grieg, inspelad av Constantin Stephan, piano, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sveriges sista krig inleddes den 26 juli 1814 när den svenska örlogsflottan och skärgårdsflottan avseglade mot Norge. Fyra dagar senare gick den svenska armén över den norska gränsen med Fredriksten som ett första mål.

Kronprinsen Karl Johan ledde operationen med syftet att kuva norrmännen som inte accepterade att Norge blev en del av Sverige i enlighet med Kieltraktatet mellan Sverige och Danmark. Det är nu det moderna Norden tar sin form.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt som är professor i historia vid Umeå universitet.

Reaktionerna i Norge på Kielfreden den 14 januari 1814 var starka och omedelbara. Norska nationalister, främst företrädda av ämbetsmän och officerare, vägrade att bli en del av Sverige. Denna motståndsrörelse kulminerade i antagandet av den norska konstitutionen, Eidsvollförfattningen, den 17 maj 1814 och valet av den danska kronprinsen Christian Fredrik till norsk kung. Eidsvollförfattningen var vid tiden den mest radikala konstitution i världen, inspirerad av den amerikanska och franska revolutionen.

Men den svenska kronprinsen Karl Johan, född Jean Baptiste Bernadotte, accepterade inte att hans byte från Napoleonkrigen skulle gå förlorat. Under ledning av Karl Johan svarade Sverige genom att anfalla Norge. Den svenska armén var överlägsen i antal, utrustning och träning, och ledningen av Karl Johan var avgörande.

Fälttåget mot Norge 1814 bestod av en serie strider där svenska styrkor var numerärt överlägsna, bättre utrustade och mer vältränade än de norska. Svenskarna genomförde en serie attacker från havet, vilket inkluderade ockupationen av Hvaleröarna följt av en framgångsrik belägring av Fredriksten fästning nära Halden.

Antalet döda slutade med runt 400 man på varje sida. Karl Johan insåg att han inte kunde dränka Norge i blod om han senare skulle kunna regera över de frihetstörstande norrmännen.

Den 3 augusti 1814 utspelade sig Slaget vid Fredrikstad, en av de mest avgörande drabbningarna under det svensk-norska kriget. Under belägringen hade garnisonen i Fredrikstens fästning en styrka på mellan 1,400 och 1,800 man. Dessa var väl medvetna om att vägen till Oslo skulle öppnas om fästningen föll. Den strategiska betydelsen av fästningen var enorm, inte bara för krigets utfall utan även för kontrollen över regionen.

Svenska styrkor hade etablerat kontroll över ön Kråkerøy och upprättat en artilleriposition på dess norra del, vilket gav dem strategisk överlägsenhet mot Fredrikstad. Denna operation involverade landstigning av 4 000 soldater och 500 sjömän, vilket markerade en intensiv fas i konflikten.

En annan betydande händelse var Slaget vid Kjölbergs bro, som ägde rum den 14 augusti 1814. Denna strid representerade den sista krigsdagen i svensk militärhistoria och slutade med en svensk seger. Detta ledde till vapenvila och påbörjade de förhandlingar som föregick Mosskonventionen.

Mosskonventionen, undertecknad den 14 augusti 1814, avslutade formellt det militära engagemanget och ledde till att Norge tvingades in i en union med Sverige, men fick behålla sin konstitution och sina egna institutioner, inklusive Stortinget, med undantag för de delar som berörde utrikespolitiken.

Bild: Eidsvoll riksraad 1814 målad av Oscar Wergeland 1885

Musik: Passacaille Passacaglia Bwv 582 Abstract Orchestral Version av bzur, Storyblocks Audio.

Lyssna också på Napoleonkrigen I 1803-1809: Imperiebygget.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Frimurarna är det mest spridda hemliga ordenssällskapet med miljontals medlemmar över hela världen. Med sina hemliga ritualer och nätverk har det lockat inflytelserika människor, men också skrämt allmogen och makthavare sedan 1700-talet.

Frimurarna har sitt ursprung i de medeltida hantverksgillena bland murare som byggde katedraler. Senare utvecklades frimurarna till ett hemligt ordenssällskap med hemliga ritualer som år 1717 i London började accepterade medlemmar utanför murarnas skrå.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Olle Larsson som är historiker som skrivit en rad historiska böcker. Bland annat om Gustav Vasa – Furste bland furstar.

Under 1700-talet fick frimurarna många inflytelserika medlemmar som Voltaire, George Washington samt Karl XIII och frimurarlogerna spreds över hela världen. Samtidigt ökade misstänksamheten mot det hemliga sällskapet. Påven bannlyste frimurarna första gången redan 1738 och på 1800-talet förbjöd både Ryssland och Österrike frimurarna. Och under 1900-talet förbjöds frimurarna i det fascistiska Italien, nazistiska Tyskland och bolsjevikiska Sovjetunionen.

Greve Axel Wrede-Sparre (1708–72), som blivit frimurare i Paris, höll den första logesammankomsten i Sverige år 1735. På 1750-talet bildades loger även i Göteborg och Helsingfors. I Sverige engagerade sig hertig Carl, senare Carl XIII, i frimurarna.

Lyssna gärna också på avsnittet Franska revolutionen – konspirationsteoretikernas urkälla.

Bild: Initiering av en lärling i frimurerarna omkring år 1800. Denna gravyr är baserad på Gabanons i samma ämne från 1745. Deltagarnas kostymer ändrades till engelskt mode i början av 1800-talet och gravyren är färgad, men annars är den från 1745. Okänd konstnär, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Dark Ritual av Ladislav Weyrostek, Soundblock Audio.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den svenska kooperationen blev under 1900-talet ett av Sveriges största företag, men när samhället förändrades lyckades inte ledningen förena idealism med affärsmässiga beslut.

Dagens Coop är bara en spillra av 1950-talets industrikonglomerat. Kooperationens framgångsrika lanseringen av anti-varumärket Blåvitt år 1979, med enkla blåvita förpackningar, skulle snart vara i otakt med samtiden. Det som varit kritik mot reklam som lurar konsumenterna att köpa onödiga prylar blev en symbol för DDR-Sverige.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Sara Kristoffersson, professor i designhistoria på Konstfack. Hon är aktuell med boken Det förlorade paradiset – Berättelsen om Konsums uppgång och fall.

Kooperationen springer ur den utopistiska socialismen på det tidiga 1800-talet. I Sverige bildades Kooperativa Förbundet (KF) 1899. Konsums tidiga år präglades starkt av de idéer och modeller som utvecklats i England, Tyskland och Belgien. Medlemmarnas roll som både konsumenter och ägare betonades, och deras inflytande utövades genom deras inköp och deltagande i möten och beslut om hur överskottsfonder skulle användas.

KF blev den centrala organisationen för den svenska kooperativa rörelsen och etablerade snart sin egen partihandel. Målsättningen var inte mindre än ”en lyckligare människa”. KF blev också ett av Sveriges största företag i början av 1900-talet. År 1939 fanns det 5200 Konsum-butiker som erbjöd allt från livsmedel till hemleveranser, kläder och möbler.

KF:s införande av Sveriges första självbetjäningsshop på Odingatan i Stockholm den 25 april 1947 revolutionerade detaljhandeln. Detta nya butikskoncept, kallat snabbköp, tillät kunderna att välja sina varor själva utan att behöva bli betjänade av en försäljare. Även om självbetjäningsbutiker bidrog till lägre priser, uppmuntrade de också till impulsköp, vilket gick emot den ursprungliga etos för rationell konsumtion som kooperativa rörelsen förespråkade.

Stordriften på 1950-talet gjorde kooperationen allt mer centraliserad, vilket kom i konflikt med rörelsens demokratiska gräsrotsideal. Varuhuset Domus rullades ut med sina lådliknande byggnader samtidigt som gamla stadskärnor revs. Med tiden skulle konsummedlemmarnas trofasthet vittra och 1966 gick det privata ICA om Konsum. På 1970-talet var förbundet fortfarande ett industrikonglomerat med allt från kvartersbutiker till stora köpcentrum och fabriker och närmare 80 000 medarbetare.

När kooperationen 1979 lanserar anti-varumärket Blåvitt blir det en omedelbar succé. Vid denna tid är Blåvitts enkla förpackningar och indirekta kritik av reklamen i samklang med samtiden. Men snart ska Blåvitt stå för DDR-Sverige. Dagens kooperation, Coop, har idag bara 18 procent av marknaden.

Bild: Konsumbutik i Svedmyra 1934. Okänd - KF:s arkiv Konsum-butik i Svedmyra i Stockholm, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Funny Days av New Library Sounds, Storyblocks Audio

Lyssna också på Folkhemmet – metaforen som tog 50 år att slå igenom.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter det svenska nederlaget vid Poltava tog Sveriges fiender initiativet. Tsar Peter erövrade 1710 resten av Sveriges baltiska provinser. August II återtog sitt polska välde. Och på hösten 1709 landsteg en dansk armé i Skåne. Samtidigt härjade pesten i Sverige.

Under denna svåra tid stannade Karl XII i det osmanska riket ända fram till 1714. Tillbaka i Sverige blev lösningen för Karl XII att invadera Norge vid två tillfällen. Vilket skulle bli det sista den enväldige monarken gjorde.

Detta är den fjärde och sista delen om karolinerna och det stora nordiska kriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Olle Larsson som bland annat skrivit böckerna Stormaktens sista strid och Slaget vid Poltava.

Karl XII var bara femton år när han tillträdde som enväldig härskare över stormakten Sverige som hade många revanschlystna fiender. Kungen skulle sluta sig inom sig själv och många gånger hålla fast vid felaktiga beslut. Historien har dömt Karl XII hårt för hans besatthet att besegra August II, valet att gå mot Moskva och slutligen att han stannade i det osmanska riket i flera år efter nederlaget vid Poltava.

Under tiden kungen var i Turkiet, tog ryssarna vad som återstod av det svenska östersjöväldet. Åren 1713–14 sattes en stor rysk offensiv in mot Finland och hela landet intogs. Sverige led under denna tid av dubbelkommando. Rådet i Stockholm sökte ta sitt ansvar och fattade beslut, men ofta blev dessa beslut med mycket lång fördröjning desavouerade av kungen i Turkiet.

Karl XII återvände till Sverige 1714. Med nästan hälften av den totala svenska armén förgjord bestämde sig Karl sig för att attackera Norge som erbjöd oväntat starkt motstånd, medan den svenska armén hade problem med försörjningen. Under belägringen av fästningen Fredriksten vid Fredrikshald 1718 blev Karl skjuten till döds. Trots kungens död skulle kriget fortgå tre år till.

I freden i Nystad erhöll Ryssland 1721 delar av Viborgs och Kexholms län, Ingermanland, Estland med öarna Ösel och Dagö samt Livland. I freden med Danmark förlorade Sverige sin tullfrihet i Öresund. Preussen erhöll Pommern söder om Peene samt öarna Usedom och Wollin, och Hannover fick Bremen och Verden.

Bild: Karl XII:s likfärd (1878). Gustaf Cederström - Egen avfotografering, Mattias Blomgren, 2013-05-18 16:09:42, Public Domain.

Musik: Björneborgarnas marsch med Muntre musikanter, Internet Archive, Public Domain

Lyssna också på Nationalism under stora nordiska kriget – dödsdomen mot Fredrich Sahlgård.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Syn på framtiden har förändrats i takt med att samhället förändras. Från upplysningstidens rationella utopier till klimatförändringarnas postapokalyptiska dystopier. Framtidstanken föds på 1600-talet i den vetenskapliga revolutionens kölvatten, som också resulterar i olika utopier eller förställningar om framtida bättre samhällen.

Världskrigen och 1900-talets totalitära ideologier inspirerade författare att skriva outhärdliga dystopier. En trend som bara har förstärkts av klimatkrisen. Framtiden har vi nästan glömt.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Henrik Brissman, idéhistoriker vid Lunds universitet som är aktuell med boken Framtidens historia.

Ursprungligen såg människorna på samhällsutvecklingen som cyklisk där olika kulturer föds och dör. Verkligheten var religiös och kristendomen beskrev ett syndafall där utvecklingen i grunden var negativ.

Årtusendena före framtidstanken föddes på präglades människans syn på utvecklingen av bilden av ett förlorat paradis. Något som blir mycket tydligt under renässansen när de antika författarna och konstnärerna betraktades som ouppnåbara förebilder.

Thomas More skriver sin berömd Utopia redan år 1516 som visar på ett bättre rättvisare samhälle, men han kan inte tänka bort slaveriet. Framstegstanken växer fram under 1700-talet. Den vetenskapliga revolutionen och nya uppfinningar får oss att tro att allting alltid kommer att bli bättre.

De som hade tid och möjlighet att utforma idéer kring framtiden var länge personer ur de övre samhällsklasserna. Med 1800-talets folkrörelser och demokratisering får allt fler människor får råd och tid att tänka kring framtiden. Från att bara överleva dag till dag kunde människorna drömma om ett bättre liv för dem och sina barn.

När civilisationerna under 1900-talet nästan kollapsar under trycket från världskrig, totalitära ideologier och förintelsevapen blir dystopierna allt populära. Med skapandet av kärnvapen blir tanken på samhällets undergång en realitet. Denna strömning har bara förstärkts av de tilltagande klimatförändringarna.

Experterna ökade inflytande under 1900-talet har givit oss en hel kader av trendanalytiker inom ekonomi, mode och politik som ständigt ger oss nya prognoser. Detta har skett samtidig som vi blir allt mer pessimistiska om framtiden. Samtidigt har de litterära och filmiska dystopierna avlöst varandra som Fritz Langs arkitektoniskt storslagna stumfilm ”Metropolis” (1927); Aldous Huxleys ”Du sköna, nya värld” (1932), Karin Boyes ”Kallocain” (1940) och George Orwells ”1984” (1949).

Bild: Abraham Ortelius (1527–1598) karta över Utopia, Wikipedia, Public Domain

Musik: Dark Rain Ambience av Jabameister, Soundblock Audio.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den japanska samurajen representerade en unik krigarkultur som saknar en självklar europeisk motsvarighet, och har idag en stark närvaro i populärkulturen. Samurajerna var krigare som tjänade i det feodala Japan från 900-talet till 1800-talet.

Samuraj-klassen växte fram ur lantliga miliser och kom med tiden att få ärftlig adelsstatus. Under århundraden dominerade samurajerna det japanska samhället, fram till Meijirestaurationen 1868 när de förlorade sina privilegier.

I detta avsnitt av Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson, docent i historia vid Lunds universitet som bland annat skrivit Japans historia.

Under 900-talet var samurajerna vasaller som svor lojalitet till kejsaren och tjänade honom. De tjänade ofta under en länsherre, känd som en daimyō. En herrelös samuraj kallades för en ronin. Deras betydelse och roll i samhället förändrades dock över tid.

Under den japanska senklassiska Heian-perioden (794–1185) var samurajens huvudsakliga vapen pilbågen, Yumi (弓), som de använde till häst. Vid närstrid användes naginata, ett svärdliknande vapen. Samurajen var också utrustade med föregångaren till det kända katana-svärdet, det så kallade tachi-svärdet, samt ett kortare, knivliknande svärd som kallades för tantō.

Det fanns även kvinnliga samurajer i det feodala Japan. Under åtta århundraden stred kvinnor i otaliga slag och belägringar. Utgrävningar från japanska slagfält bekräftar att närmare 30 procent av krigarna var kvinnor.

Efter de två mongoliska invasionsförsöken av Japan (1274 och 1281) blev det uppenbart att samurajernas traditionella krigföring var otillräcklig för att kunna försvara landet mot ytterligare invasioner från det asiatiska fastlandet. En större betoning började läggas på tätpackade formationer av uppbådade bönder, och samurajen började strida mer i formation, som en enhet, istället för som individ.

Under slutet av Ashikaga-perioden fram till början av Edoperioden befann landet sig i nästan konstant ofred. Den japanska överhögheten, i formen av den militära härskaren shogunen, hade förlorat all sin auktoritet och sitt inflytande; därmed också kontrollen över landet. Detta tillät mäktiga länsherrar, Daimyō, att utan konsekvenser föra krig mot sina grannar i hopp om att expandera sina domäner, och därmed sin makt och sitt inflytande.

Under 1600-talet, efter sengoku-jidai-perioden (bokstavligen "tiden då landet var i krig"), minskade samurajernas militära betydelse. Under Edoperioden (1603–1867) ägnade samurajerna sig allt mer åt byråkratiska sysslor. De blev igen en slags aristokrati, men nu runt shogunen istället för kejsaren. Hierarkin var mycket strikt och icke-samurajer var rättslösa gentemot samurajer.

Vid Meijirestaurationen 1868 avskaffades samurajernas privilegier, bland annat rätten att bära två svärd. Detta ledde till en rad samurajuppror, varav det största och sista var Satsumaupproret 1877. Under Meijiperioden omorganiserades ståndssamhället och samurajfamiljerna blev till den nya klassen shizoku.

Bild: Samurajer från Satsuma-klanen, under Boshinkrigsperioden (1868–1869), av Felice Beato, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Japanese Hotchiku Flute av Psystein, Storyblock Audio.

Lyssna också på Meijirestauration – världens snabbaste modernisering.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Karl XII har beskrivits som en fältherre som vann slagen, men förlorade kriget. Kungens bristande strategiska tänkande slutade i den största militära katastrofen i svensk historia – Slaget vid Poltava. Men frågan är vilka alternativ Karl XII hade?

Efter att ha besegrat Sachsen vände sig Karl XII och hans armé mot Ryssland 1707. I stället för att försöka återta de svenska östersjöprovinserna från ryssarna, valde Karl att marschera mot Moskva. De hårda vintrarna i kombination med att ryssarna ödelade svenskarnas underhållsland tog ut oerhört högt pris. Vid avgörandets stund i Poltava i juni 1709 tvingades karolinerna att strida mot en tre gånger större rysk armé.

Detta är den tredje delen av en serie om fyra avsnitt om karolinerna och det stora nordiska kriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Olle Larsson som bland annat skrivit böckerna Stormaktens sista strid och Slaget vid Poltava.

När Karl XII varit sysselsatt i Polen hade ryssarna erövrat svensk mark i Baltikum och i Ingermanland hade tsaren 1703 låtit anlägga hamnstaden Sankt Petersburg. Peter visade därmed sin avsikt att öppna ett fönster mot väster vid Östersjön.

Karl XII:s beslut att invadera Ryssland 1707 blev början på slutet för stormakten. Under denna tid hade Karl XII en total armé av cirka 50 000 män i Sachsen, Polen och Baltikum. De stränga ryska vintrarna, bristen på förnödenheter och ständiga mindre överfall ledde till svåra förluster för den svenska armén. I september 1708 mötte den svenska armén ett stort nederlag mot ryssarna vid Lesna. Efter nederlaget vid Lesna beslutade Karl XII att ändra riktning och marschera mot Ukraina. I Ukraina hoppades han hitta mat och förnödenheter för sina trupper. Han hoppades också på stöd från den ukrainska kosackhetmanen Ivan Mazepa, som planerade att göra uppror mot tsaren.

Den 28 juni 1709 utkämpades Slaget vid Poltava. Av de 20 000 svenska soldater som deltog i slaget dog eller allvarligt skadades omkring 8 000. Tre dagar senare, vid Perevolotjna, kapitulerade resten av den svenska armén och blev fångar till ryssarna. Karl XII, som var sårad, lyckades fly till turkiska Bender precis i tid.

Efter nederlaget vid Poltava kunde Sveriges fiender ta initiativet. Tsaren erövrade resten av Sveriges baltiska provinser medan August II återfick sitt polska rike. En dansk armé landade i Skåne, men besegrades av Magnus Stenbock vid Helsingborg 1710 och tvingades lämna landet. Ryssland hade nu blivit den dominerande makten i Östersjöområdet. Karl XII tillbringade de följande åren i exil i det Osmanska riket, innan han återvände till Sverige år 1715.

Bild: Ivan Mazepa uppmanar Karl XII att sätta sig i säkerhet på andra sidan av Dnepr. Målningen från 1880-talet föreställer målaren Gustaf Cederströms nationalromantiska tolkning av det historiska förloppet. Wikipedia, Public Domain.

Musik: Björneborgarnas marsch med Muntre musikanter, Internet Archive, Public Domain

Lyssna också på Slaget vid Poltava 1709 – Slutet på stormaktstiden

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Birger Furugård, även kallad Deje-Hitler, grundade tillsammans med sina bröder Sigurd och Gunnar Sveriges första nazistparti den 12 augusti år 1924. Svenska Nationalsocialistiska Frihetsförbundet (SNFF), som senare bytte senare namn till Svenska Nationalsocialistiska Bonde- och Arbetarpartiet (SNBAP).

Birger Furugård blev partiets ledare och kom att träffa både Hitler och Goebbels i Tyskland och brevväxlade flitigt på knackig tyska med Heinrich Himmler. Men Birger Furugårds partiverksamhet kom aldrig att locka särskilt många medlemmar eller röster i val och Birger Furugårds problematiska privatliv gjorde inte saken lättare. Vid en partisplittring 1933 blev Furugårds parti det minsta.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius, aktuell med biografin En värmländsk Hitler - Birger Furugård och de första svenska nazisterna.

Det första svenska nazistpartiet bildades inte långt efter det tyska NSDP, och Furugårds parti var det första utanför den tyskspråkiga världen. Kontakterna med de tyska nazisterna var täta och omfattande. Även om de tyska observatörerna tvivlade på det svenska nazistiska ledarskapet

Svenska nazister hoppades på att även Sverige skulle ockuperas av Nazi-Tyskland precis som Norge och Danmark och såg Furugård som en tänkbar svensk Quisling.

Birger Furugård bytte aldrig uppfattning, trots att han hade vänner som avrättades i Tyskland och trots närheten till ett världskrig inpå knutarna i det ockuperade Norge. Inte ens när hans älskade dotter gifte sig med en norsk motståndsman.

Bild: Birger Furugård håller tal 1935, Foto: Gunnar Lundh, Nordiska museet, Public Domain

Musik: Horst Wessel-sången, wikipedia, Public Domain

Lyssna också på Ingvar Kamprads fascistiska vän

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Adeln i det svenska riket på 1700-talet omfattade bara några tusen personer, men de hade ett stort inflytande på samhället. Samtidigt var det stor skillnad mellan högadel och mindre bemärkta adelsfamiljer i fråga om inflytande och rikedom.

Den svenska adeln var ämbetsmän, godsförvaltare och militärer, där många levde under knappare omständigheter än vanliga människor gör idag. Bilden av en sysslolös adel som för en vegeterande tillvaro i gränslös rikedom stämmer dåligt på den svenska adeln på 1700-talet. Det är snarare en bild som 1800-talets borgerskap ville sprida i kampen om politiskt inflytande. Detta är ett betalt samarbete mellan Historia Nu och Svenska litteratursällskapet i Finland.

I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Johanna Ilmakunnas, som är professor i nordisk historia vid Åbo Akademi. Hon är aktuell med boken Flitiga sysslolösa – Essäer om 1700-talets Europa. Och har medverkat i boken Adelns historia i Finland.

Dagböcker och journaler från denna tid ger oss en unik inblick i adelns dagliga sysslor och ansvarsområden. Johan Gabriel Oxenstiernas och Jacobina Charlotta Munsterhjelms dagböcker är två exempel på sådana källor som ger oss en detaljerad bild av adelns vardag och arbete på herrgårdarna.

Adelns dagliga liv och arbete på herrgårdarna under 1700-talets andra hälft och början av 1800-talet var mycket olika dagens vardagsliv. En stor del av deras tid tillbringades med att utföra olika sysslor och uppgifter som var nödvändiga för att upprätthålla herrgårdens drift. Dessa sysslor varierade kraftigt beroende på individens ålder, kön och status inom adeln. Till exempel, unga pojkar och flickor skulle ofta delta i olika typer av arbete för att förbereda dem för sina framtida roller som vuxna medlemmar av adeln.

Adelns livsstil och umgängeskultur var mycket annorlunda från dagens samhälle. Deras sociala liv var också mycket aktivt, med frekventa resor till städer och andra herrgårdar för sociala evenemang och festligheter.

På herrgårdarna var det en tydlig arbetsdelning mellan herrskapet och tjänstefolket. Herrskapet, som bestod av adelsmännen och deras familjer, hade ansvar för att leda och övervaka arbetet på herrgården. Tjänstefolket, å andra sidan, utförde det fysiska arbetet och tog hand om de dagliga sysslorna.

Adelns arbete var inte begränsat till förvaltningen av deras egendomar. Många adelsmän var också aktiva inom statsförvaltningen och militären. Deras arbetsuppgifter inkluderade bland annat övervakning och ledning av tjänstefolkets arbete, förvaltning av deras egendomar, och utförande av administrativa uppgifter.

Bild: Les Amusements de la vie privee av Jean-Simeon Chardin, Wikipedia, Public Domain

Musik: Little Piece Robert Schumann Op 68 5 med bzur, Storyblock Audio

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sverige hade fört en expansiv politik sedan 1560-talet på sina Östersjögrannars bekostnad. När Karl XI dog år 1697 och en blott 15-årig Karl XII tillträdde som enväldig härskare över stormakten Sverige såg fienderna möjligheter att göra upp räkningen.

Krigsutbrottet kom som en överraskning för Sverige. Men Karl XII lyckades snabbt besegra danskarna – som hotade kärnlandet. Nästa steg var att möta ryssarna vid Narva där segertåget fortsatte. Den taktiskt skickliga Karl XII med hjälp av karolinernas offensiva svenska manér verkade kunna besegra vem som helst.

Detta är den andra delen av en serie om fyra avsnitt om karolinerna och det stora nordiska kriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Olle Larsson som bland annat skrivit böckerna Stormaktens sista strid och Slaget vid Poltava.

Under mitten av september 1700 hade ryska trupper marscherat över gränsen med avsikt att inta en av det svenska rikets östligaste utposter, staden Narva i Estland. Den befästa stadens kommendant, överste Henning Rudolf Horn, lyckades emellertid försvara staden mot ryssarna. Svenskarna lyckades föra över sina trupper utan större förluster och fördriva ryssarna.

Under krigets gång utspelades även flera inbördes stridigheter och politiska spel. I Polen kämpade svenska styrkor och rebeller mot kung August II och hans ryska allierade. I Sachsen inledde svenskarna en belägring av huvudstaden Dresden, som ledde till kung Augusts abdikation.

Svenskarna lyckades driva ut Danmark ur kriget och besegra den ryska armén i slaget vid Narva, men de kunde inte förhindra att Ryssland under Peter den Store återhämtade sig och började erövra mark i Sveriges Östersjöprovinser.

Bild: Slaget vid Narva av Gustaf Cederström, Nationalmuseet, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Björneborgarnas marsch med Muntre musikanter, Internet Archive, Public Domain

Lyssna också på Den gåtfulle Karl XII:s största misstag.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kung Karl IX (1550-1611) framstår i historiens ljus som en hänsynslös maktmänniska som gjorde uppror mot både sin bror Erik XIV och den laglige tronarvingen Sigismund, samt avrättade sina politiska motståndare i Linköpings blodbad. En bild som förstärks av Albert Edfelts målning från 1878 där hertig Karl skymfar den döde Clas Fleming genom att dra honom i skägget.

Men tittar man närmare på hertig Karl och senare Karl IX:s livsgärning framträder en målmedveten ledare som skapade välstånd genom att utveckla industri och jordbruk. Bakom den hårde maktmänniskan finns också en djupt religiös människa som hade en varm och nära relation till fruar och barn.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med historikern och författaren Erik Petersson om Karl IX. Han är aktuell med boken Karl IX – kampen om kronan.

Hertig Karl kom att utveckla näringslivet i sitt hertigdöme för att få en stabil maktbas. Det satsades på svavelbruket i Dylta och andra manufakturer. Flera nya städer grundades som Karlstad och Mariestad samtidigt, som Nyköping med dess slott blev hertigdömets centrum. Även nyodling uppmuntrades med skattelättnader svedjande och tjärbrännande finnar lockades till hertigdömets marginalbygder.

Hertig Karl var tillsammans med brodern Johan III ledande i upproret mot brodern Erik XIV. Efter Johan III:s död gjorde Karl upprors mot kronarvingen Sigismund. Karl krossades brorsonen Sigismunds strävan att krönas till svensk konung vid slaget vid Stångebro. Efter slaget följde avrättningar av adelsmän som stöttat den katolske Sigismund.

I sin kamp om makten lutade sig gärna Karl på bönderna som avskydde högadeln och för allt i världen inte ville bli katoliker. Han initierade Uppsala kyrkomöte 1593 där Sveriges religiösa trosbekännelse på Luthers grund slogs fast. Som kung bestämde han att Mose lag skulle tillämpas i svensk lagstiftning som uttryck för ”Guds klara ord”.

Lyssna också på Klubbekriget – det blodiga upproret när Finlands bönder fått nog och Sturemorden som stoppade ätten som hotade Vasaätten.

Bild: Hertig Karl, skymfande Klas Flemings lik, målning av Albert Edelfelt från 1878, Finlands nationalgalleri, public domain.

Musik: When Bats Fly av Neil Cross, Soundblock Audio

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

På svenska kallas det ”det glada 20-talet”, på engelska ”the roaring twenties”, på franska ”les années folles” och på tyska ”der goldener Zwanziger”. 1920-talet signalerar ett tygellöst, galet, skränigt decennium med jazz, dans och sexuell frigörelse.

1920-talet var ett decennium som präglades av ekonomisk, social, teknisk och kulturell dynamik. Tankar om demokrati och jämställdhet slår igenom, och samtidigt utmanas av starka motkrafter. Vår nutid går att se som en kontinuitet av 1920-talets betydande händelser. Trots att det var närmare hundra år sedan, har decenniets effekter fortsatt att påverka vår värld på många sätt.

I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Klas-Göran Karlsson, professor emeritus i historia vid Lunds universitet, samt Kim Salomon, professor emeritus i historia vid Lunds universitet. De är aktuella med boken 1920-talet – En spegel för vår tid.

1920-talets mode var djärvt och innovativt. Kvinnor bar korta kjolar och klippte sitt hår kort, vilket var en stor förändring från de mer konservativa klädstilarna från tidigare decennier. Stilen var ofta extravagant och färgstark, med en stark betoning på individualitet och självuttryck. Dessa modetrender har fortsatt att påverka modeindustrin till denna dag.

Kvinnlig rösträtt infördes i USA 1920 och i Sverige 1921. Årtiondet gav upphov till en ny generation av "moderna kvinnor" som utmanade traditionella sociala normer och kämpade för större jämställdhet. Kvinnor blev mer oberoende och mindre bundna till hemsysslorna.

1920-talet var även en tid av stora teknologiska innovationer. Massproduktionen av bilar började på allvar, vilket förändrade människors levnadsvanor samt associerades med frihet och modernitet. Dessutom blev flyget en symbol för framtiden, med Charles Lindberghs flygning över Atlanten 1927. Vi såg starten av radio i Sverige och Danmark 1925, och 1926 visades världens första TV i Storbritannien. Dessa framsteg bidrog till att forma en ny tids- och rumsuppfattning.

1920-talet är också känd som "jazzåldern". Jazzmusiken, med dess lekfulla och improviserade stil, blev mycket populär och hade en stor inverkan på kulturen. Det var en tid av fest och firande, och jazzmusiken blev en symbol för denna känsla av frihet och spontanitet. Jazzens inflytande sträckte sig över alla aspekter av kulturen, från musik och dans till mode och konst.

Trots all denna framsteg och förändring mötte 1920-talet också betydande motstånd och kritik. Många människor var oroliga för de snabba förändringarna i samhället och det ökande inflytandet av modern teknologi. Dessutom fanns det starka invändningar mot den ökande jämställdheten och kvinnors växande självständighet. Dessa invändningar ledde till en backlash mot modernismen och bidrog till att forma de sociala och politiska konflikterna under de kommande decennierna.

1920-talet var en period av ekonomisk tillväxt och välstånd. Massproduktion och ökad konsumtion bidrog till att stimulera ekonomin och skapa jobb. Denna period av ekonomisk tillväxt ledde dock till en börskrasch i USA 1929, vilket markerade slutet på det glada 20-talet och början på den stora depressionen.

Bild: Dans, Västergötalands museum, fotograf Per Adolf Larsson, Digitaltmuseum, Public Domain.

Musik: Wa-Da-Da (Ev'rybody's Doin' It Now) - Bix Beiderbecke and his Gang, 1927, Internet Archive, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Karolinerna, soldaterna med sina karaktäristiska blåa rockar som tjänade under Karl XI och Karl XII, har blivit symboler för Sveriges tid som europeisk stormakt. Deras offensiva stridstaktik, disciplin och moral gjorde armén till en av Europas bästa.

Karolinernas stridstaktik var mycket offensiva med hårda närstrider med blankvapen. Disciplinen var sträng och soldaterna förväntades att upprätt under elden följa sina officerare i striden utan att klaga. Men den höga stridsmoralen skulle i längden inte rädda karolinerna från undergången.

Detta är första delen av en serie om fyra avsnitt om karolinerna och det stora nordiska kriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Olle Larsson som bland annat skrivit böckerna Stormaktens sista strid och Slaget vid Poltava.

Karolinerna, vars namn härstammar från det latiniserade formen av namnet Karl, bildades efter Karl XI:s reformation av den svenska armén och flottan med det yngre indelningsverket under 1682. Den enväldige Karl XI satsade på att förbättra Sveriges armé och flotta, dess utbildning och välstånd.

Indelningsverket innebar att meniga soldaterna fick ett torp med ett stort kök som också blev sov- och vardagsrum. Ju högre rang man hade, desto fler rum fick man – en löjtnant hade exempelvis 3 rum och kök. Med torpet kom en åker, och ett ängstycke.

I slutet av 1690-talet var indelningsverket infört i nästan alla de landskap i det svenska riket i vilket det skulle vara bas för rekryteringen. Vid krigsutbrottet 1700 kunde den svenska krigsmakten mobilisera 76 000 man, varav 14 000 man i Finland. Denna siffra var dubbelt så många i förhållande till folkmängden som något annat europeiskt land.

Under slutet av 1600-talet hade en allians bildats mellan Danmark, Polen och Ryssland med målet att återerövra de landområden som tidigare varit under deras kontroll. Danskarna ville återta de förlorade landskapen kring Skåne och Holstein-Gottorp. Polackerna hade som mål att erövra svenska Livland och ryssarna strävade efter att erövra provinser i Baltikum.

Kriget inleddes med en serie angrepp mot Sverige från olika håll. Sachsen invaderade Livland den 12 februari 1700 utan en krigsförklaring, följt av att danskarna i mars anföll hertigdömet Holstein-Gottorp, som var ett svenskt förbundet område styrt av Karl XII:s svåger Fredrik IV. Och den 20 augusti 1700 förklarade tsar Peter I av Ryssland krig mot Sverige. Ryssarna gick till anfall mot svenska Ingermanland.

Bild: Vivat Carolus av Gustaf Cederström, Public Domain

Musik: Björneborgarnas marsch med Muntre musikanter, Internet Archive, Public Domain

Lyssna också på Kriget som avgjorde Skånes framtid

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Terroristgruppen Röde Arméfraktionen kom att prägla 1970-talet i Västtyskland med mord, kidnappningar och bankrån. Med tiden kom gruppens aktioner mest handla om att få loss det fängslade ledarskapet från fängelset och mindre om världsrevolution.

Grupperingar kring Röda Arméfraktionen ockuperade den västtyska i ambassaden i Stockholm, samt att planerade också att kidnappa den svenska arbetsmarknadsministern Anna-Greta Leijon. Först i april 1998 avbröt Röda Arméfraktionen officiellt sina väpnade aktioner – fem år efter det senaste attentatet.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med journalisten och författaren Jens Nordqvist. Han är aktuell med boken Baader-Meinhof – Terrorismens årtionde.

Många västtyskar som växte upp på 50- och 60-talet brottades med föräldragenerationens ansvar för nazismen och andra världskriget. Unga radikaler som Ulrike Meinhof, Andreas Baader och Gudrun Ensslin såg att många ledande nazister fanns kvar inom armén och domarkåren och de fruktade nazismens återkomst. Amerikanernas krig i Vietnam fick dem att se nya folkmord och denna gång ville de inte stå passiva eller heja på som föräldragenerationen gjort under Hitler.

Polisens brutalitet vid demonstrationer och särskilt mordet på den pacifistiske kristne aktivisten Benno Ohnesorg kom att radikalisera delar av vänsterrörelsen till våldsamma terrorister som kom att prägla 1970-talet i Västtyskland. Den röda arméfraktionen kidnappade, mördade och rånades sig fram i något som till slut mest liknade en dödskult.

Terrorn spillde också över i Sverige när den västtyska ambassaden i Stockholm ockuperades i april 1975 med målet att få Röda arméfraktonens ledarskap frigivna. Senare greps och utvisades Norbert Kröcher, som planerade att kidnappa Sveriges tidigare arbetsmarknadsminister Anna-Greta Leijon.

.

Efter Berlinmurens fall och Östtysklands snabba uppgående i Västtyska förbundsrepubliken kunde flera medlemmar av de västtyska terroriströrelserna gripas i det kollapsade DDR. DDR hade fungerat som en fristat för terroristerna. I ett dokument från 1998 förklarade Baader–Meinhof att den militära kampen var över.

Musik: Slow and Dirty Funk av Bobby Cole, Storyblocks Audio

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 12 mars 1610 tågade Jakob De la Gardie (1583-1652) in i Moskva som befälhavare för en brokig svensk expeditionsarmé. Han trädde fram inför den ryska tsaren med värjan kvar – vilket var ett stort avsteg från hovetiketten – inte som fiende utan allierad.

Men svikna ryska löften och den spirande svenska stormaktens ambition skulle snart leda till krig med Ryssland och den mycket förmånliga freden i Stolbova 1617.

I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Peter Ullgren, docent i historia och aktuell med boken Moskvas erövrare – Jakob De la Gardie.

Familjen De la Gardies höga position i det svenska riket inleddes med att äventyraren Pontus De la Gardie bytte sida från den danska till den svenska efter ett danskt nederlag vid Varberg. Den forne munken från Pyrenéerna i södra Frankrike hade blivit en framgångsrik landsknekt som med duglighet svingade sig upp i den svenska eliten så att han fick gifta sig med kungen Johan III:s illegitima dotter.

Jakob Pontusson De la Gardie föddes den 20 juni 1583 i Reval (nuvarande Tallinn) i Estland, som son till Pontus De la Gardie och Sofia Johansdotter (Gyllenhielm). Hans mor avled i barnsäng när han föddes, och hans far drunknade när Jakob bara var två år gammal. Närheten till kungen gjorde att den föräldralöse Jakob och hans syskon togs väl om hand och fick växa upp på Åbo slott.

De la Gardie inledde sin militärkarriär redan som 18-åring i försvar av Wolmar i Livland mot polackerna. Det svenska nederlaget vid Wolmar ledde till en flera år lång polsk fångenskap. När han efter fyra år frigavs reste han till Nederländerna för att lära sig den senaste krigskonsten under Moritz av Oranien.

År 1609 återvände De la Gardie till Sverige och fick befälet över de trupper som Karl IX sände till stöd för tsar Vasilij IV av Ryssland, vilket blev känt som det De la Gardieska fälttåget. Trots svåra omständigheter lyckades han tillsammans med tsarens kusin Michail Skopin-Sjujskij att tränga ända till Moskva i mars 1610.

Jakob de la Gardie skulle som militär och förhandlare utöka Sveriges besittningar på Rysslands bekostnad under det ryska kriget och ingermaländska kriget så att Östersjön nästan blev ett svenskt innanhav.

De la Gardie hade totalt fjorton barn med sin fru Ebba Brahe varav sju nådde vuxen ålder. Hans mest kända barn är troligen Magnus Gabriel De la Gardie. De la Gardies arv levde vidare inte bara genom hans barn, utan även genom den stad som hans fru grundade efter hans död, Jakobstad.

Bild: Porträttet av fältherren och statsmannen Jakob De la Gardie är enligt påskriften utfört 1606, när han var 23 år. Då hade han påbörjat studier i militärstrategi i Nederländerna efter att ha suttit som polsk krigsfånge i fyra år. Målningen är förmodligen utförd av en holländsk konstnär. Nationalmuseeum, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Claudio Monteverdi-Quel Augelin Che Cantaav, The Tudor Consort, CC BY 3.0, via Wikimedia Commons

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När vi talar om vikingatiden tänker många på Oden, Freja, Idun, Tor och andra gudar och gudinnor. Men nordborna kom tidigt i kontakt med kristendomen vid resor till romarriket där kristendomen blev statsreligion redan i slutet på 300-talet.

Kyrkor byggs under hela vikingatiden. Munken Ansgar kom till Sverige på 800-talet och grundade en kristen församling i staden Birka. Kristnandet är en process som tar många hundra år men det finns få skriftliga källor som berättar om hur det gick till i Sverige. Det är på kyrkogårdarna vi får leta efter spåren av den nya religionen.

Historia Nu Dok är podden som går på djupet i historien. Detta är fjärde och sista delen av Historia Nu Dok – Vikingen i världen, som görs i samarbete med förlaget Historiska Media. Programledare är Kristina Ekero Eriksson, journalist och arkeolog som har skrivit böcker om vikingatiden och tiden före vikingatiden. I den här dokumentärserien i fyra delar undersöker hon tillsammans med journalisten Urban Lindstedt, vad som tog åt nordborna i slutet av 700-talet.

Vikingen uppstår i skuggan av det kristna Europa och försvinner på sätt och vis när kristendomen når norrut. Och det är för att kristendomen medförde helt nya sätt att organisera samhället, ersatte gamla kulturella riter med helt andra och skapade nya relationer till resten av Europa.

Under tusentals år hade nordborna begravt sina döda intill sina gårdar, och så fortsatte de nyfrälsta vikingarna att göra. Brandgravar och skelettgravar finns intill varandra på gårdsgravfälten. Men så småningom började man begrava de döda på kyrkogårdar.

Ett annat tecken på att vikingar är kristna är runstenarna, som började resas i massor under slutet av vikingatiden. Runstenar finns i de flesta landskap, men särskilt i Uppland där vi räknar 2500 runristningar och Södermanland där det finns 400 runstenar. Ofta är de prydda med kors eller försedda med en kristen bön, som kan avlutas med orden ”Gud hjälpe hans ande och själ”, eller ”Gud hjälpe hans ande och själ bättre än han förtjänade”.

Prästerskapet organiserades för att sprida och upprätthålla den kristna tron. Socknar och församlingar bildades runt om i landet och kyrkorna blev centrum för religiöst liv och sociala aktiviteter. Med kristendomen kom en europeisk medeltida kultur till Norden och vi blev en integrerad del av Europa. Då var vikingens tid över.

Bild hemsida: Lingbergs runsten, U240, Vallentuna 257:1 in the RAÄ Fornsök database. CC 2.5

Medverkade gjorde Alexandra Sanmark, Anne-Sofie Gräslund och Klas Wikholm af Edholm.

Programledare: Kristina Ekero Eriksson

Redaktör: Aron Schuurman

Producent: Urban Lindstedt

Ljuddesign och slutmix: Emanuel Lehtonen

Den här dokumentärserien gjordes av Urban Lindstedt och Kristina Ekero Eriksson.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Krypterad radiokommunikation var central för tyskarnas snabbrörliga krigsföring under andra världskriget. Därför vidareutvecklades den civila krypteringsmaskinen Enigma för militärt bruk med extra kodhjul och kopplingar för att mångdubbla möjliga kodnycklar.

För att forcera Enigma och andra kryptomaskiner rekryterade brittiska MI5 ”professorstyper” och tusentals medhjälpare till godset Bletchley Park. Ansträngningar som tillsammans med värdefullt förarbete av polackerna kröntes med framgång. De allierades möjlighet att läsa tyskarnas krypterade trafik förkortade kriget väsentligt, enligt flera bedömare.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Andreas Marklund som bland annat undervisar i historia vid Köpenhamns universitet. Han var i flera år forskningschef vid ENIGMA – Museum for post, tele og kommunikation i Köpenhamn. Han är aktuell med boken Bletchley Park – Kodernas krig.

Med ett gäng briljanta matematiker som Alan Turing, schackmästare, korsordsmästare och språkexperter kunde britterna i Bletchley Park några mil nordväst om London ta sig ann uppgiften att dekryptera tyskarnas militära kommunikation. Med tiden kom över 9000 människor att arbeta vid Bletchley Park.

För att under tidspress lyckas med avkodningen designades och byggdes elektromekaniska kodknäckarmaskiner som kallades Bombes och senare under 1943 byggde man Colossus som räknas som den första programerbara elektroniska datorn. Den stod färdig i januari 1944 och började då användas i avkodningen.

Lyssna också på Från furstar brevövervakning till demokratisk massövervakning.

Bild: Datorn Mark 2 Colossus var bland de första programmerbara elektroniska datorerna. Den byggdes som hjälpmedel för att knäcka tyskarnas koder under andra världskriget.

Musik: Sad Dramatic Cinematic Vocal Trailer av Velimir Andreev, Soundblock Audio

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Terrorsekten Islamiska statens män kom svartklädda som en hägring i öknen. Islamiska staten växte fram ur kaoset efter USA:s invasionen av Irak år 2003, som en ohelig allians mellan jihadistkrigare och irakiska officerare som förlorat jobben när diktatorn Saddam Hussein störtades.

Den islamiska staten utnyttjade motsättningen mellan sunni- och shiamuslimer för att bygga ett medeltida slavsamhälle där skicklig digital kommunikation lockade till sig 10 000-tals att strida i Irak och Syrien.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren med Jens Nordqvist, journalist och författare som är aktuell med boken IS-krigarnas dröm – Terror i det nya kalifatet. Boken är den tredje och sista delen i en serie om den moderna islamistiska terrorismen.

Islamiska staten kontrollerade i slutet av 2014 områden från Aleppo i nordvästra Syrien, till några kilometer från Bagdad, mitt i Irak. Våldet spred sig sedan till Europas huvudstäder med spektakulära terroraktioner. Och fortfarande dödas oskyldiga av terrorister som inspirerats av Islamiska staten.

Islamiska Staten (IS), även känt som Daesh, är en militär organisation med rötter i sunni-islamismen, har varit aktiv i länder som Irak och Syrien. IS ser sig själv som ett kalifat - en muslimsk världsregering. Tanken är att återställa det som beskrivs som en förlorad islamsk storhetstid, en gyllene förfluten tid före västerländsk imperialism och korrupta ledare. Denna ideologi, tillsammans med gruppens brutala våldsmetoder, har gjort den till en stark kraft inom den globala jihadistiska rörelsen.

I amerikanska fångläger som Camp Bucca kunde tusentals jihadister bygga nätverk och planera för ett islamiskt kalifat. IS har rötter i det internationella terrornätverket al-Qaida, men skillnader i strategi och metodik ledde till att de två grupperna separerade. IS prioriterar etableringen av en islamsk stat, parallellt med kampen mot fienden. Gruppen ser en islamsk stat inte bara som ett mål, utan också som ett medel.

När Islamiska staten utsätts för allt kraftigare attacker från en internationell koalition hämnas gruppen genom att utföra terrorattacker i väst. I Paris, Bryssel, Stockholm, Berlin, Nice och andra städer mördades hundratals människor av IS-anhängare. Så sent som 2023 mördades svenska fotbollsfans i Bryssel av en självutnämnd IS-terrorist.

Trots att IS har förlorat kontrollen över många av de områden de en gång kontrollerade, utför de terrordåd runt om i världen. IS roll har försvagats i Mellanöstern, men har fått bättre fotfäste i andra konflikter, exempelvis i det afrikanska landet Mali.

Bild: Ar-Raqqa i Augusti 2017, Av: Mahmoud Bali (VOA) - US-backed Forces Press Deeper Into Southern Raqqa City, Wikipeda, Creative Commons.

Musik: Middle East Sojourn av Boris Skalsky, Storyblock Audio

Lyssna också på USA:s krig mot terrorismen.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under vikingatiden kunde människor ägas som egendom. Vikingarna offrade ofria människor som man offrade dyra svärd och djur. Under en period av 5000 år har människooffer existerat i vårt land. Och vikingarna offrade människor för religiös vinning.

Krigsoffer ägde rum i krigarnas slutna krets, medan böndernas offerceremonier var stora folkfester. Bönderna passade på att ha marknad, skipa rättvisa och festa på samma gång. De träffades vid fullmåne, gärna när en ny årstid gjorde entré – därav namnet kalendariska offerfester.

Historia Nu Dok är podden som går historien på djupet. Detta är tredje delen av Historia Nu Dok – Vikingen i världen, som görs i samarbete med förlaget Historiska Media. Programledare är Kristina Ekero Eriksson, journalist och arkeolog som har skrivit böcker om vikingatiden och tiden före vikingatiden. I den här dokumentärserien i fyra delar undersöker hon tillsammans med journalisten Urban Lindstedt, vad som tog åt nordborna i slutet av 700-talet. Tillsammans med experter tar de reda på historien om vikingar i dagens Ryssland och Ukraina, våldsamma begravningsritualer, Odenkrigare och människooffer – men också kristnandet och slutet på vikingatiden.

Vid Orkneyöarna i slutet av 800-talet pågick ett sjöslag mellan två vikingar: norrmannen Einar, som är jarl över ögruppen, och Halfdan som vill ta ifrån honom makten. När Halfdan förstår att han inte kan vinna kampen, hoppar han överbord och försvinner bland vågorna. Dagen därpå seglar Einar och hans män ut till skär och holmar för att leta rätt på utmanaren. För han ska dö och offras till Oden! Till slut finner de Halfdan och Einar får ner honom på mage, tar fram sitt svärd och låter rista blodörn. Ett plågsamt sätt att offra någon till gudarna.

Medverkade gjorde Klas Wikström af Edholm och Robin Lucas  

Programledare: Kristina Ekero Eriksson

Redaktör: Aron Schuurman

Producent: Urban Lindstedt

Ljuddesign och slutmix: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 17 april 1961 inleddes ett illa förberett invasionsförsök av Kuba. Planen var att 1400 exilkubaner, som tränats och utrustats av amerikanska säkerhetstjänsten CIA, skulle erövra delar av ön för tända ett allmänt uppror mot Fidel Castro på Kuba.

Den unge president John F Kennedy ärvde invasionsplanerna från president Eisenhower. Kennedy var tveksam till planerna, men ville inte framstå som vek mot kommunisthotet och Kennedys oerfarna administrationen klarade inte att kritiskt analysera planerna. CIA räknade sannolikt med att händelserna skulle tvinga fram en aktiv roll för amerikansk militär i invasionen.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Bengt Liljegren som skrivit ett stort antal populära historiska biografier. Han är aktuell med biografin John F Kennedy.

Att 1400 militärt oerfarna exilkubaner skulle lyckas besegra Fidel Castros 200 000 män var helt orealistiskt. När sedan presidenten begränsade de inledande flygattackerna var chansen till framgång obefintlig. Dessutom visste Castro ett en invasion låg i korten.

Det mest gick sedan fel. Exil-kubanerna fick bara med sig en del av sin utrustning och de trodde att USA skulle gripa in militär. Att bara 118 av exil-kubanerna stupade i striderna är förvånande, men männen var mer värda för Fidel Castro levande än döda. Invasionen blev en pr-vinst för Castro och USA tvingades betala 46 miljoner dollar för att få hem de överlevande.

Lyssna också på Den gåtfulle Karl XII:s största misstag.

Bild: Motattack av kubanska revolutionära väpnade styrkor som stöds av T-34-stridsvagnar nära Playa Giron under invasionen av grisarna 19 april 1961.

Musik: Cuban Escape av Bobby Cole, Soundblock Audio

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Startpunkten för reformeringen av stormaktens skolor var ett brev till prästerskapet från Gustav II Adolf den 11 mars 1620 där kungen kritiserade hur skolan fungerade. Stormakten saknade både präster och ämbetsmän.

Kungens resolution skulle resultera i att det inrättades 13 gymnasier och två universitet under 29 år, men också en lokal dragkamp om inflytandet över utbildningsväsendet. Och år 1649 infördes en skolordning som stöddes av både prästerna och kungamakten – ett utbildningssystem var fött.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Pontus Folkesson som nyligen doktorerat i historia med avhandlingen Att skola en stormakt - Framväxten av 1600-talets skolsystem genom lokalsamhällets aktörer vid Stockholms universitet.

Den svenska skolan har sitt ursprung på 1200-talet, då utbildning bedrevs av tre instanser: domkapitlen, klostren, och städerna. Adeln skötte sin utbildning själva. Genom ett påvligt beslut 1215 förpliktades domkapitlen att ha domkyrkoskolor, där blivande präster skulle undervisas gratis.

Reformationen innebar att klostren stängdes, och därmed försvann möjligheten till högre utbildning för en tid. Gustav Vasa övertog driften av sju domkyrkoskolor och elva stadsskolor, och grundade nya.

Under början av 1600-talet fanns det olika typer av skolor parallellt vid varandra som katedralskolor i stiftsstäderna och provinsskolor i marknadsstäderna inom varje stift. Reformerna som initierades år 1620 gjorde att skolorna i köpstäder och stiftsstäder inordnades i ett gemensamt skolsystem för hela riket år 1649.

Biskop Johannes Rudbeckius grundade 1623 Sveriges första gymnasium i Västerås. Biskopar och domkapitel drev framgångsrikt införandet av gymnasieskolorna, vilket stärkte deras ekonomi och gjorde stiftsstäderna till utbildningscentra. Samtidigt ökade kronans inflytande på skolorna genom förmyndarregeringen och drottning Kristina.

Skolordningen från 1649 stadgade en kompetenshöjning av lärarna, ökad lärartäthet och en utvidgning av undervisningsämnena. Staten tog för första gången ett mer organiserat ekonomiskt ansvar för lärarlöner och skolunderhåll. Utbildningen indelades i olika kunskapsstadier, i trivialskola (fyra år), gymnasium (fyra år) samt akademier, och skolklasserna blev ettåriga. Trivialskolan hade en särskild parallellklass, räkneklassen (senare kallad "apologistklass"), för de borgarbarn som inte tänkte sig till högre studier, som är ursprunget till realläroverket.

Bild: Ett klassrum från 1600-talet från boken Orbis pictus. Wikimedia Common, Public Domain.

Musik: Claudio Monteverdi – Quel Augelin Che Canta av The Tudor Consort CC BY 3.0, via Wikimedia Common.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vikingarna for öster ut från Mälaren ända bort till Kaspiska havet och Bagdad. Handelsplatsen Birka på Björkön i Mälaren var en del i ett handelsnätverk som sträckte sig långt österut i det nutida Ryssland, Ukraina och ännu längre bort.

Handeln sätter spår. Boplatser runt Östersjön får en tydlig närvaro av skandinaver från den polska kusten till dagens Ryssland, Finland och Sverige.

Historia Nu Dok är podden som går på djupet i historien. Detta är andra delen av Historia Nu Dok – Vikingen i världen, som görs i samarbete med förlaget Historiska Media. Programledare är Kristina Ekero Eriksson, journalist och arkeolog som har skrivit böcker om vikingatiden och tiden före vikingatiden. I den här dokumentärserien i fyra delar undersöker hon tillsammans med journalisten Urban Lindstedt, vad som tog åt nordborna i slutet av 700-talet. Tillsammans med experter tar de reda på historien om vikingar i dagens Ryssland och Ukraina, våldsamma begravningsritualer, Odenkrigare och människooffer – men också kristnandet och slutet på vikingatiden.

Det var handeln som skapade rikedomar, att ha kontroll över handelsvaror, handelsrutter och handelsplatser. Det var där de stora förtjänsterna fanns. I de arkeologiska lagerna av Starja Ladoga i dagens Ryssland ser man att skandinaver varit på plats redan från början. Under vikingatid flyttade vikingarna ut egna positioner, skippa mellanhänder och gör resor hela vägen till Kaspiska havet och Bagdad.

Medverkade gjorde Charlotte Hedenstierna Jonsson 

Programledare: Kristina Ekero Eriksson

Redaktör: Aron Schuurman

Producent: Urban Lindstedt

Ljuddesign och slutmix: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 20 november år 1662 skickar åtta svenskar en supplik till rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie och ber om hjälp att bli friköpta från slaveri i Alger i Nordafrika. De berättar att det finns över hundra svenska slavar som lider i staden.

I mitten på 1600-talet började svenskarna själva att importera det viktiga saltet från Medelhavsområdet. Priset för de pressade importpriserna betalades av hundratals svenska sjömän som blev förslavade efter att deras skepp överfallits av korsarer.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med historikern Joachim Östlund vid Lunds universitet. Han har bland annat skrivit boken Saltets pris – Svenska slavar i Nordafrika och handeln i Medelhavet 1650-1770.

Hundratals svenska sjömän hamnade i slaveri i Nordafrika från mitten av 1600-talet till slutet av 1700-talet. De föll offer för kapare på jakt efter kristna att sälja som slavar i Nordafrika. Korsarna hade sin bas i Medelhavet, men kunde röva bort människor så långt bort som från Island och Färöarna.

De svenskar om hade riktig otur blev de fastkedjade galärslavar på osmanernas krigsskepp eller levde i fängelser och arbetade med skeppsbyggeri. De som blev hushållslavar kunde få en något drägligare tillvaro. Vissa slavar kunde själva arbeta ihop pengar till friköpning.

För osmanerna var slavarna mer värda som friköpningsobjekt än som vanliga slavar. Och det kom att utvecklas system med friköpningsagenter för att köpa loss europeiska slavar i Nordafrika. Men de flesta levde och dog som slavar för resten av sina liv.

Det första historiska belägget att svenska staten lyckats friköpt svenska slavar är från 1682. Men på samma sätt som osmanerna värderade unga yrkesskickliga slavar högre än äldre med mindre yrkeskunskaper var den svenska staten mer intresserad av att friköpa unga yrkesskickliga män som kom från kärnlandet Sverige.

Lyssna också på Sultanens sändebuds resa till Sverige 1733.

Bild omslag. Osmaner med kristna slavar avbildade i en gravyr 1608 publicerad i Salomon Schweiggers redogörelse för en resa 1578, Wikipedia, Public Domain

Bild hemsida Slavmarknad i Algér 1684, Amsterdam historiska museum, Wikipedia, Public domain.

Musik: World Beat With Middle Eastern Vocals av Velimir Andreev, Soundblock Audio

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När den etablerade skribenten Helga Johansson, senare Moa Martinson, mötte den 14 år yngre poeten Harry Martinson 1927 uppstod ett ömsesidigt intresse som utvecklades till ett stormigt äktenskap. De arbetade nära varandra och skulle skriva flera av den svenska litteraturens klassiker under äktenskapet.

De hade en gemensam historia präglad av fattigdom, lidande och konstnärlig strävan. Poeten Harry var skör och lungsiktig, men kom att utvecklas till en författare i den etablerade Moas närhet. Något som manliga författarkollegor och litteraturvetare senare förtigit eller förnekat.

I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturhistoria och aktuell med boken Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd.

Moa och Harry Martinsons vägar korsades år 1927. De gifte sig kort därefter och började en gemensam resa, både som ett par och som författare. Under deras äktenskap, som varade från 1929 till 1941, skrev de totalt nitton böcker. De var bägge två komplexa personer som inte var lätta att leva med. Deras gemensamma verk speglar deras liv och erfarenheter, men också den djupa förståelse och respekt de hade för varandra.

Moa Martinson, född som Helga Maria Swartz, är känd för sin skarpa penna och sitt starka engagemang för kvinnors rättigheter. Hon föddes i en fattig familj och tillbringade största delen av sin barndom i fattigdom och osäkerhet. Trots detta lyckades hon bli en av de mest framstående proletärförfattarna under 1920- och 30-talen. Hennes verk, som "Mor gifter sig" och "Kungens rosor", ger en gripande skildring av arbetarklassens liv och kamp.

Harry Martinson förlorade båda sina föräldrar i unga år och tvingades till ett liv som sjöman och luffare. Hans erfarenheter från dessa år, liksom hans djupa kärlek till naturen och rymden, återspeglas i hans poesi och prosa. Han är mest känd för sina verk "Nässlorna blomma" och "Aniara", det senare är en dystopisk skildring av en resa genom rymden.

Efter deras skilsmässa fortsatte Moa och Harry att föra en litterär dialog med varandra. De refererade till varandra i sina verk och fortsatte att utveckla sina egna författarprofiler. Denna dialog fortsatte fram till deras död, vilket visar den djupa kopplingen mellan dem.

Trots deras gemensamma historia har de ofta behandlats separat i litteraturhistorien. Moa har blivit känd som en företrädare för folklitteraturen, medan Harry har hyllats som en mästare inom höglitteraturen.

Bild: Harry och Moa i sin trädgård 1934, Kungliga Biblioteket, Public Domain.

Lyssna också på Edith Södergran: modernitetens banbrytare i revolutionens skugga

Musik: Livet i Finnskogarna av Calle Jularbo med Ivar Lindberg och Oscar Lundin, Internet Archive, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är den 8 juni år 793 och munkarna på den lilla ön Lindisfarne på Englands östkust tror att denna dag ska bli som alla andra dagar: timme efter timme fyllda av bön, missionsarbete och att kopiera de heliga skrifterna för hand.

Men det är ingen vanlig dag. Många av de bröder som vaknar upp i klostret kommer inte att leva när solen går ned. För den 8 juni år 793 är dagen då vikingatiden börjar. Allt motstånd mejades ner, som man kan läsa om i den engelska historiekrönikan Historia Regum:

”Och de kom till kyrkan på Lindisfarne och ödelade allting med jämmerlig plundring, trampade ner de heliga platserna med orena steg, grävde upp altarna och tog alla den heliga kyrkans skatter. De dödade en del av bröderna, tog med sig andra i kedjor, många fördrev de, nakna och överlastade med kränkningar, några dränkte de i havet...”

Varför uppstod vikingen, vad gjorde han och vart tog han egentligen vägen?

Historia Nu Dok är podden som går på djupet i historien. Detta är andra delen av Historia Nu Dok – Vikingen i världen, som görs i samarbete med förlaget Historiska Media. Programledare är Kristina Ekero Eriksson, journalist och arkeolog som har skrivit böcker om vikingatiden och tiden före vikingatiden. I den här dokumentärserien i fyra delar undersöker hon tillsammans med journalisten Urban Lindstedt, vad som tog åt nordborna i slutet av 700-talet. Tillsammans med experter tar de reda på historien om vikingar i dagens Ryssland och Ukraina, våldsamma begravningsritualer, Odenkrigare och människooffer – men också kristnandet och slutet på vikingatiden.

Det var som att nordborna blivit galna, för det slutade inte här. Åren som följer attackerades flera andra kloster på de brittiska öarna. På den skotska ön Iona dödade vikingarna 68 munkar på stranden och deras kloster brändes ner. Som man kan läsa i en nedteckning: ”De åstadkom att det som tidigare varit så rikt nu var som ingenting”.

England kom att attackeras i flera vågor, från år 865 invaderades landet av den stora hedniska armén, vikingafamiljer som rest dit i stora flottor och som så småningom bosatte sig i det som kom att kallas Danelagen – det området där dansk lag gällde. Drygt två hundra år efter anfallet på Lindiafarne satt den danske vikingen Sven Tveskägg på Englands tron.

Det mäktiga Frankerriket, en stormakt som ungefär motsvarade dagens Frankrike och Tyskland, skonades inte heller. Några år efter Lindisfarne 793 började Frankerrikets kuster att attackeras och det intensifierades på 830-talet. Den åtråvärda handelsstaden Dorestad, i dagens Nederländerna, plundrades av vikingarna varje år mellan 834 och 837.

Historia Nu Dok – Vikingen i världen, som görs i samarbete med förlaget Historiska Media.

Medverkade gjorde Andreas Hennius.

Programledare: Kristina Ekero Eriksson

Redaktör: Aron Schuurman

Producent: Urban Lindstedt

Ljuddesign och slutmix: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Inbördeskriget i Syrien har pågått i tio år. Konfliktens ursprung går att spåra till Frankrikes hårdhänta kolonialpolitik under 1900-talets första hälft. Gränserna var dragna helt utan hänsyn till historien och de olika folkgrupper som levde i det franska protektoratet. Dessutom verkade Frankrikes kolonialherrar utifrån principen söndra och härska.

Efter självständigheten år 1946 lämnade Frankrike efter sig en dysfunktionell stat där militärkupperna avlöste varandra tills Hazef al-Asad skapade Mellersta Österns hårdaste diktatur. En diktatur där korruptionen genomsyrade alla nivåer av samhället.

Det kalla kriget cementerade sedan en regim som saknade en bredare folklig förankring. Utanför kalla krigets ramar levde etniska och religiösa motsättningar kvar för att senare förstärkas av områdes stormakter.

I denna nymixade repris av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Tomas Andersson samt författaren Stefano Foconi. Tillsammans har de skrivit en rad böcker om Mellersta Östern, bland annat Levanten - Mellersta Östern utan gränser samt I skuggan av muren – Israel/Palestina

Sommaren år 2011 utvecklades protester mot regimen i Syrien till ett regelrätt inbördeskrig.

Trots att det styrande Baathpartiet är sekulärt kom konflikten att brytas mellan shia och sunni då regimen dominerades av den shiitiska sekten alawiter.

Syrien artificiella gränser skapades av de europeiska kolonialmakterna genom en hemlig del av Sykes-Picot-avtalet som slöts 16 maj 1916 mellan Frankrike och Storbritannien, och som godkändes av Ryssland senare samma år. Det franska mandet Syrien kom att utgöras av dagens Syrien, Libanon samt den turkiska Hatayprovinsen. Det som senare blev Syrien hade aldrig tidigare existerat som en självständig stat.

Under Frankrike som styrde enligt principen söndra och härska tvingades en blandning av olika religiösa och etniska grupper ihop. Frankrike gav makten till den alawitiska minoriteten vilket ledde till sekteristiska spänningar.

De flesta syrier är sunniaraber, men landet styrs sedan en statskupp år 1963 av medlemmar av den alawitiska minoriteten. Den alawitiska regeringen ger den egna etniska gruppen särskilda privilegier, en maktfördelning som eldar på missnöjet hos missgynnade grupper som sunniaraber och etniska minoriteter som kurder och kristna araber. Dessutom är många syriska städer och samhällen redan organiserade i etniska eller religiösa enklaver, vilket innebär att lokala miliser också är sekteristiska, något som kan förklara varför så stor del av dödandet i Syrien har utvecklats längs sekteristiska linjer.

Musik: Arabic Instrumental av MEDIA-MUSIC GROUP, Soundblock Audio

Bild: Karta från Sykes–Picot avtalet som visar britternas och fransmännens intresseområde. Signerad av Mark Sykes och François Georges-Picot, den 8 maj 1916.

The National Archives MPK1/426. Public Domain

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Profeten Muhammed (år 570–632) var 40 år när guds ord uppenbarar sig för honom. Uppenbarelserna skulle tvinga honom och hans anhängare att lämna staden Mekka. Migrationen, hijra, blir startpunkten för den muslimska tidräkningen. I koranen beskrivs Muhammed som den sista profeten.

I de traditionella källorna framträder Muhammed som en blyg man som hellre förlåter än straffar, som är respektfull mot kvinnor samt vänlig mot djur och slavar. Det är i kampen mot de traditionella polyteisterna i Mekka som Muhammed blir en älskad och respekterad ledare, som senare har beskrivits som en perfekt människa.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med idéhistorikern Klas Grinell som är aktuell med biografin Muhammed.

Muhammed är den fattiga och föräldralösa pojken från Mekka som blir en framgångsrik handelsman och gifter sig med den rika änkan Khadija. Det är först när han är 40 år som guds ord uppenbaras för honom, vilket leder till långtgående konflikter med sina stamfränder i Mekka. Med tiden ska Muhammed segra över tvivlarna med både diplomatiska och militära medel fram till sin död år 632.

En teori bland akademiker är att Muhammed predikade i en existerande monoteistisk, judisk eller judisk-kristen miljö och att den rörelse som uppstod kring honom, först gradvis men framför allt efter hans död, utvecklades till en egen religion. Enligt detta perspektiv predikades Koranen för åhörare som redan hade en god förståelse för de bibliska profeterna och berättelserna.

Den tyska islamforskaren Angelika Neuwirth menar i sin analys av Koranen att islam tog form i en kultgemenskap kring syriska psalmer, judisk Talmud och andra texter med anknytning till de bibliska profeterna och berättelserna. De förändringar som sker i uppenbarelsernas riktning, från de första versernas poetiska eskatologi till de senare kapitlens sociala budskap, beror, enligt denna forskning, på att Muhammed inte bara tar på sig nya roller, utan också vänder sig till nya grupper utanför den ursprungliga trosgemenskapen.

Bild: Persisk miniatyrmålning, från 1550 e.Kr., föreställande Muhammed stigande på Burak in i himlen, en resa känd som Miraj. Detta arbete kommer från en Khamseh av Nizami. Det tillskrivs Sultan Muhammed.

Lyssna också på Jesus—en obekväm apokalyptisk profet.

Musik: Islamisk kallelse till bön, Pixabay, Creative Commons.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Referenser

Grinell, K. (2024). Muhammed. Historiska Media.

Sorgenfrei, S. (2024). Den föräldralöse pojken som grundade en världsreligion. Tidskriften Respons.

Grinell, K. (2024). Muhammed – en våldets eller förlåtelsens profet? Svenska Dagbladet.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Rysshärjningarna åren 1719 till 1721 kom länge att leva kvar i det svenska folkminnet. År 1719 stod Sverige utblottat efter 19 års krig med alla sina grannar, men de var inte beredda att ge upp sina baltiska besittningar till Ryssland och därför gick fredssamtalen trögt.

För att sätta press på Sverige i förhandlingarna inledde Ryssland ett terrorkrig mot den svenska kusten. Under tre somrar kom den ryska galärflottan att föröda den svenska kusten från Norrköping i söder till Piteå i norr. Tusentals Gårdar och bruk brändes och lös egendom fördes bort.

Den svenska högsjöflottan, som var en av de mäktigaste i världen, kunde inte skydda den västra rikshalvans långa kust mot hundratals grundgående ryska galärer.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Lars Ericsson Wolke vid Försvarshögskolan om Rysshärjningarna. Han har bland annat skrivit Sjöslag och rysshärjningar: kampen om Östersjön under stora nordiska kriget 1700-1721.

Under det stora nordiska kriget beräknas 200 000 svenska och finska män dött i kriget. Det är upp till en tredjedel av alla män i det glest befolkade landet.

De bittra sista åren av Stora nordiska kriget präglades av Rysslands ockupation av den Östra Rikshalvan, nuvarande Finland, samt Rysslands terrorkrigsföring längs den Västra rikshalvans ostkusten från Norrköping till Piteå.

Den ryska amiralen Fedor Apraksins galärflotta 1719 räknade 132 galärer och ett hundratals mindre skärgårdsbåtar och 26 000 man.

Den svenska högsjöflottan hade egentligen inget motmedel ryssarnas hundratals galärer som brände tusentals hemman och bruk. Det svenska försvaret koncentrerade sig på att skydda huvudstaden mot angrepp, men lämnade kusterna oskyddade.

Fredssluten 1719–21 medförde svåra förluster för Sverige, som förlorade sin stormaktsställning till Ryssland. I freden i Nystad erhöll Ryssland 1721 delar av Viborgs och Kexholms län, Ingermanland, Estland med öarna Ösel och Dagö samt Livland. I freden med Danmark förlorade Sverige sin tullfrihet i Öresund. Preussen erhöll Pommern söder om Peene samt öarna Usedom och Wollin, och Hannover fick Bremen och Verden.

Lyssna också på avsnitten Nationalism under Stora nordiska kriget och Den gåtfulle Karl XII:s missade möjligheter.

Bild: Slaget vid Föglöfjärden, även kallat slaget vid Flisö eller slaget vid Ledsund, var ett sjöslag mellan en svensk flottenhet och rysk galärflotta under stora nordiska kriget och ägde rum 27 juli 1720 i Östersjön på Föglöfjärden i den åländska skärgården. Av Ferdinand Perrot - The Bridgeman Art Library, Object 364926, Wikipedia Public Domain

Musik: March for Justice av Crosby Tencher, Soundblock Audio

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jesus från Nasaret utmanade etablissemanget med sin lära och avrättades som en upprorsman. Trots sitt misslyckande skulle med tiden den lilla judiska sekten kring Jesus bli världens största religion.

Forskningslitteraturen om Jesus är enorm, men att Jesus var en historisk person är de flesta seriösa historiker och bibelforskare överens om. Jesus var en apokalyptisk profet som egentligen misslyckades med sin strävan att reformera judendomen, enligt bibelforskaren professor Cecilia Wassén. Och han föddes aldrig i Betlehem.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Cecilia Wassén, professor i nya testamentets exegetik vid Teologiska institutionen vid Uppsala universitet. Hon har tillsammans med Tobias Hägerland skrivit boken Den okände Jesus: berättelsen om en profet som misslyckades.

Nya Testamentet erbjuder de mest direkta och omfattande källorna om Jesus Kristus. Dessa texter, som inkluderar evangelierna och Paulus brev, skrevs av människor som antingen hade direkt kontakt med Jesus eller som byggde på traditioner och vittnesmål från de som hade det. Nya Testamentets texter influerades av författarnas religiösa tro och teologiska syften.

En central fråga i studiet av den historiska Jesus är hur han såg på sig själv och vilken roll han spelade i att etablera kristendomen. Enligt Nya Testamentet betraktade Jesus sig själv som Messias, Guds son, och grundade en ny religion skild från judendomen.

Från 1700-talet och framåt började forskare söka efter den historiske Jesus, bortom de religiösa tolkningarna av honom. Denna forskning har fortsatt in i vår tid och har lett till utvecklingen av en rad hypoteser och teorier om Jesus och hans liv.

Det finns också icke-kristna källor som nämner Jesus. Till exempel skriver den judiske historikern Flavius Josefus om Jesus i Judiska fornminnen, ett verk som färdigställdes runt år 93 eller 94. Josefus nämner flera personer som också förekommer i evangelierna, inklusive Johannes Döparen, Pontius Pilatus och Herodes den store. Han omnämner också Jesus vid två tillfällen.

Förutom Nya Testamentet finns det en rad andra skriftliga källor som refererar till Jesus. Dessa inkluderar andra tidiga kristna texter, samt texter från historiker och samtida personer som inte var kristna. Det finns även judiska texter som nämner Jesus, samt referenser till Jesus i Gamla Testamentet.

Arkeologin har också bidragit till studiet av den historiska Jesus. Fynd från Bibelns platser och tidsperioder har hjälpt till att verifiera vissa aspekter av Bibelns berättelser, även om de inte direkt bevisar detaljerna i Jesu liv.

Lyssna också på Skriftkulturen som förändrade allt.

Bild: Den äldsta kända avbildningen av Jesus Kristus Frälsaren (Pantokrator), en från 500-talet från Saint Catherines kloster, Sinaiberget, Wikipedia, public domain.

Musik: Ragnarok 2020 av Bzur, Storyblock Audio.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sommaren år 1942 ställdes männen Reservpolisbataljonen 101 inför uppgiften att skjuta 1500 judiska kvinnor, barn och äldre män i byn Józefów i det ockuperade Polen. Männen själva, som kom ur Hamburgs arbetarklass och lägre medelklass, var inkallade som reservpoliser eftersom de ansågs för gamla för att aktiv militär tjänst.

När de fick sina order från en uppenbart besvärad major Wilhelm Tapp, som beskrev det som en oerhört obehaglig uppgift från högsta ledningen, ställdes männen inför möjligheten att utan sanktioner slippa undan mördandet. Trots detta genomförde de flesta av de åldrande familjefäderna ordern som innebar att i tusental mörda kvinnor, barn och äldre män på mycket nära håll.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet om boken Helt vanliga män – Reservpolisbataljonen 101 och den slutgiltiga lösningen i Polen av Christoffer R Browning.

Massakern i byn Józefów blev inledningen på ett massmord där reservpolismännen medverkade i mordet på 38 000 judar och deporteringen av 45 200 till dödsläger. Männen i Reservpolisbataljonen 101 var inte ensamma om uppgiften. Vid sidan om de politiskt skolade SS förband medverkade en rad polisförband och reservpolisförband i genomförandet av förintelsen.

Den 19 juli 1942 gav SS-chefen Heinrich Himmler order om den ”slutgiltiga lösningen” i generalguvernementet Polen. Hela den judiska befolkningen skulle vara deporterad från generalguvernementet senast den 31 december 1942. Enligt Himmlers order var detta ett viktigt led i Polens etniska utrensning, för att garantera framtida ”rasrenhet” i Tyska riket och Europa.

Ordern utfördes under de efterföljande månaderna med stor effektivitet. Himmlers slutgiltiga lösning ledde till döden för den judiska befolkningen i generalguvernementet.

Bild: Major Wilhelm Tapp, befälhavare över Reservpolisbataljonen 101, tillsammans med sina närmaste män.

Musik: Begravningsmarch av Chopin, framförd av Boby Cole, Soundblock Audio.

Lyssna på hela vår serie i fem avsnitt om Tredje rikets framväxt:

Våldets väg tredje rikets uppkomst.

När demokratin gav upp – Tredje rikets uppkomst del 2

Tredje rikets förberedelse inför kriget 1933-1939 (del 3)

Tredje rikets raspolitik som förövning inför det totala kriget

Tredje rikets uppgörelse med Versaillefreden

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Statens upprättande av våldsmonopol är grundläggande i alla samhällen. På medeltiden var polisiära uppgifter som att upprätthålla lag och ordning lokalt organiserad, med borgare som agerade stadsvakter i städerna och bönder som fjärdingsmän på landsbygden. När statsmakten stärkte sin ställning under den tidigmoderna tiden kom kungamakten att ta större ansvar för polisiära uppgifter även om det lokala inslaget fortsatte att vara dominerande.

Den moderna specialiserade polisen som vi känner idag utvecklades först under 1800-talet och början av 1900-talet. Spänningen mellan kommunalt och statligt inflytande över polisen har funnits med ända tills polisen förstatligades 1965.

I detta avsnitt av podden Historia.Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Josefine Berndt som doktorerade i historia med avhandlingen Polisfrågan i svensk politik - Reformer och institutionell förändring 1875–1965.

Under medeltiden, då Sverige bestod av mindre samhällen och städer, var polisväsendet lokalt organiserat. Dåtidens ordningsmakt kallades fjärdingsmän, lokala förtroendemän som hade ansvar att bevaka ordningen inom deras socken. Dessa fjärdingsmän var både poliser och skatteindrivare och hade en djup förståelse för sina lokala samhällen. Under kungamakten fanns regionala makthavare som främst såg kungens intresse av ordning och skatteindrivning.

På 1630-talet genomförde kungamakten en länsindelning med landshövdingar som i varje län var kungens högste tjänsteman. Landshövdingarna fick det yttersta ansvaret för lag och ordning i sina län. De fungerade då som chefer över landsfiskalerna och som åklagare i vissa mål.

Under 1700-talet började tanken om en mer organiserad polisstyrka ta form. År 1776 inrättades Kungliga poliskammaren i Stockholm, och kung Gustav III utnämnde Henric von Sivers, adlad Liljensparre, till Sveriges förste polismästare. Nu kom polisen att alltmer förknippas med brottsutredningar. Denna nya position ledde till fler förändringar, och snart ersattes de frivilliga vakterna och borgarna som tidigare hade ansvarat för att upprätthålla lag och ordning med särskilt anställda stadsvakter.

Under 1800-talet blev det allt vanligare att kommunerna tog över ansvaret för polisväsendet. Detta var en följd av kommunallagarna från 1862, som skapade en tydligare skillnad mellan städer, köpingar och landskommuner. I städerna överfördes ordningsmakten till borgmästaren eller magistraten, medan landsbygdens polisväsende fortsatte att skötas av fjärdingsmän och länsmän.

Under 1900-talet blev det tydligt att det fanns ett behov av att omorganisera och centralisera polisväsendet. Från och med 1965 blev polisen i Sverige statligt styrd, vilket innebar en tydlig omorientering från en lokalt baserad poliskår till en centraliserad, statligt kontrollerad polis. Denna nationalisering markerade en viktig förändring i svensk polisens historia och speglade en generell trend i Europa.

Bild: Troligen en arrangerad bild, som visar hur polisen föser in en fyllerist i "Svarta Maja" för transport till polisstationen, Kalmar läns museums fotoarkiv, Digitalt museum, Fritt från kända upphovsrättsliga restriktioner – Public Domain Mark (PDM)

Musik: Kvinnlig Poles av Birger Stenberg från 1921, Columbia (E7040), Internet Archive, Public Domain.

Lyssna också på Värvade soldaters otacksamma roll under 400 år.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den svenska kyrkan har ända sedan reformationen haft en viktig roll som kungamaktens verktyg för att sprida information och propaganda. Under stormaktstiden blev propagandan ännu viktigare för att stödja krigsansträngningarna.

Kyrkan skulle med krigspropaganda hålla befolkningen på gott humör trots alla umbäranden. Knepet blev att skylla krigen på befolkningens syndighet.

I denna nymixade repris av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Anna Maria Forssberg som är historiker som arbetar på Vasamuseet. Hennes doktorsavhandling Att hålla folket på gott humör – Informationsspridning, krigspropaganda och mobiliering i Sverige 1655-1680handlar just om kyrkans roll i krigspropagandan under Stormaktstiden. Hon har senare jämfört kyrklig krigspropaganda i Frankrike och Sverige i boken The Story of War – Church and Propaganda in France och Sweden 1610-1710.

Sverige lyckades trots en liten befolkning och knappa resurser bli en stormakt under 1600-talet. Detta medförde stora umbäranden för allmogen i form av höga skatter och utskrivningar till krigsmakten. En halv miljon svenska män förlorade sina liv i krigen mellan 1620 och 1720.

Krigspropaganda spreds både i krigs- och fredstid. Statsmakten huvudbudskap var att krigen var ett gudomligt straff på grund av den syndiga befolkningen. Och världen var befolkad av onda fiender vars mål var att förstöra Sverige. Regenten var det bästa skyddet mot fienderna och alla måste bidra i krigsansträngningen.

Prästerna motsatte sig aldrig rollen som propagandister för kungamakten. Och anfallskrigen beskrevs som försvarskrig. Enligt prästerna var kungen utsedd av Gud och undersåtarna hade absolut trohets­ plikt mot överheten. I predikningar lade prästerna alltid skulden för kriget på undersåtarna.

Lyssna också på Gustav Vasas känsla för propaganda.

Musik: Nearer My God To Thee Church Organ av Bobby Cole, Soundblock Audio.

Bild: Prästfamilj från 1680, Nordiska Museet, Public Domain.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kalla kriget inleddes i Berlin med Berlinblockaden 1948 och slutet inleddes med Berlinmurens fall 1989. Berlin var utan tvekan kalla krigets huvudstad där två system, separerade av en mur, spionerade på varandra.

Berlin var en ruinstad efter andra världskriget. De allierade hade delat upp staden i fyra ockupationssektorer. Men snart började spänningarna mellan de allierade västmakterna och Sovjetunionen att öka, och Berlin blev en källa till konflikt.

I denna livepodd av Historia Nu som spelades in på Bokmässan i Göteborg 2023 samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Olle Larsson som är aktuell med böckerna Berlinmurens fall (2023) och Det dramatiska 80-talet (2022).

Sovjetunionen och de allierade i Väst litade aldrig på varandra under andra världskriget och när den gemensamma fienden Nazityskland besegrats skulle spänningarna växa till ett kallt krig. Berlinblockaden 1948, när Sovjetunionen förhindrade införsel av varor till Västberlin som kontrollerades av Västmakterna, är en naturlig start på kalla kriget. Och Berlin är tveklöst Kalla krigets huvudstad.

Blockaden var ett svar på införandet av en ny valuta i det som skulle bli Västtyskland. Sovjetunionens avsikt med blockaden var att tvinga de västliga makterna att ge upp sina sektorer i Berlin och lämna staden under sovjetisk kontroll. Det var ett försök att krossa Västberlins ekonomi och tvinga de västliga makterna att överge staden.

För att rädda Västberlin flög de västliga makterna in förnödenheter till Västberlin i en massiv flygbro, där hundratals flygplan flög dag och natt för att förse staden med mat, bränsle och andra nödvändigheter. Berlinblockaden och Luftbron blev snabbt en symbol för kalla kriget. Det var en tydlig demonstration av den ideologiska och politiska konflikten mellan öst och väst.

Under kalla kriget var Berlin också en spionernas huvudstad. Både öst och väst använde sig av spioneri för att få information om fienden. Det var här som spionutbyten ägde rum och där spioner från båda sidor rekryterades och avslöjades.

Den 13 augusti 1961 byggde östtyska myndigheter med Sovjetunionens goda minne Berlinmuren, som murade in Västberlin och skilde familj och vänner från varandra, samt blev en symbol för den delade staden och den skarpa skiljelinjen mellan öst och väst. Muren blev den tydligaste symbolen för den totalitära kontrollen som östtyska regeringen hade över sina medborgare.

I den 26 och 27 oktober stod sovjetiska och amerikanska pansarvagnar öga mot öga mot varandra vid gränsövergången Checkpoint Charlie efter problem för amerikanska diplomater att fritt passera gränsen mellan Väst och Östberlin.

Det nästan slumpartade Berlinmurens fall den 9 november 1989 var början på slutet på det kalla kriget och en ny era för Berlin och Tyskland. Det var en historisk händelse som firades över hela världen och som ledde till återföreningen av Öst- och Västtyskland. Berlinmurens fall innebar också slutet på Berlin som kalla krigets huvudstad. Staden blev istället en symbol för en ny tid av fred, enighet och frihet.

Bild: Berlinmuren vid Niederkirchnerstrasse mellan Kreuzberg och Mitte, 1988, av Roland Arhelger, Wikipedia, CC BY-SA 4.0

Lyssna också på Berlinmurens fall – en oväntad händelse som förändrade världen.

Musik: Upstairs Downstairs av The Mountain, Storyblock Audio.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När internet började spridas utanför akademiska kretsar utlovades vi ett helt nytt samarbetsinriktat, interaktivt och fritt nätsamhälle där kunskap och idéer skulle flöda fritt. Men den kommersiella delen av internet kom att ta över tjänster och funktioner. Med tiden blev det några få amerikanska bolag som kom att dominera nätet.

Ursprunget till internets föregångare Arpanet var militärt. Den amerikanska militären såg ett behov att kunna upprätthålla kommunikationer vid ett kärnvapenkrig. Och när Sverige via den tekniska högskolan Chalmers kopplades på internet 1984 var det ingen som brydde sig förutom några få dataforskare.

I denna nymixade repris av podcasten Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Peter Bennesved som doktor i idéhistoria och har intresserad sig för teknikutveckling. Han arbetar för närvarande på en studie om it-kommissionen.

Idén till Arpanet kläcktes 1962 då psykologen och dataforskaren Joseph Licklider skickade runt PM om ett ”intergalaktiskt nätverk”. Och det första meddelandet skickade skickades på Arpanet den 29 oktober 1969. Men idén om ett data nätverk går att spåra betydligt längre tillbaka i historien.

Ett viktigt steg i utvecklingen var när konceptet med world wide web utvecklades 1989 med länkar och webbadresser av Tim Berners-Lee på forskningscentret CERN i Schweiz. Fyra år senare var 1,7 procent av svenskarna uppkopplade, men redan vid millennieskiftet var hälften av svenskarna uppkopplade.

Den nya kommunikationsteknologin kom med ett löfte om ett nytt samhälle och ett nytt effektivare näringsliv. Riskkapital strömmade till allt galnare internetföretag, men i mars år 2000 sprack internetbubblan när nätbutiken Boo.com gick i konkurs.

Lyssna också på Från furstars brevövervakning till demokratisk massövervakning.

Bild: The Opt Project – en visualisering av internet från år 2005: Creative Commons.

Musik: Technology Music av Bobby Cole, Soundblock Audio.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Upplysningen kännetecknas av en radikal förändring i hur människor tänkte och förstod världen omkring dem. Från mitten av 1600-talet till slutet av 1700-talet var en tid då vetenskap, rationalitet och frihet från religiösa och politiska förtryck kom i förgrunden.

Begrepp som yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, demokrati, maktdelning, likhet inför lagen, rättssäkerhet, frihandel och antikolonialism fick kraft under upplysningen. I Frankrike och Amerika kom idéerna att omvandlas till revolutioner.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Gunnar Petri, författare och doktor i juridik, om upplysningen. Han är aktuell med boken Upplysningen – En essä om dess beskaffenhet, nytta och nödvändighet för samhället.

Upplysningens rötter sträcker sig tillbaka till renässansen och den vetenskapliga revolutionen. Under dessa perioder började människor utmana kyrkans auktoritet och ifrågasätta traditionella sätt att förstå världen. Vetenskapliga upptäckter och teorier, såsom Copernicus heliocentriska teori och Galileos observationer, utmanade kyrkans världsbild och öppnade dörren för ett mer rationellt och vetenskapligt sätt att förstå världen.

En rad framstående tänkare i Frankrike, kända som "les philosophes", spelade en avgörande roll i att forma upplysningen och dess idéer. Dessa inkluderade filosofer som Voltaire, Montesquieu och Rousseau, vars verk hjälpte till att sprida upplysningens idéer över hela Europa och bortom.

Voltaire, en av de mest framstående filosoferna under upplysningen, var känd för sin skarpa kritik av kyrkan och hans försvar av religiös och intellektuell frihet. Hans skrifter bidrog till att sprida upplysningens idéer och inspirera andra tänkare.

Montesquieu är mest känd för sin teori om maktdelning, som senare skulle bli grunden i utvecklingen av moderna demokratier. Hans verk, "Andan i lagarna", var inflytelserik i att forma upplysningens politiska idéer.

Rousseau, som är mest känd för sitt verk "Om samhällsfördraget", bidrog till upplysningen genom sina radikala idéer om politik och samhället. Han förespråkade att människor skulle återgå till ett mer naturligt tillstånd fri från samhällets korruption och förtryck.

Termen "upplyst despot" användes för att beskriva de monarker under upplysningen som försökte tillämpa upplysningens principer på sina regeringar. Dessa monarker strävade efter att reformera sina samhällen genom rationella metoder, men behöll ändå absolut makt.

I Sverige, framträdde landet på Europas vetenskapliga scen under 1700-talet, och på några områden var Sverige till och med en ledande nation. Upplysningens idéer och filosofi påverkade landets vetenskap, filosofi och samhällsutveckling under denna tid.

Mot slutet av 1700-talet uppstod romantiken som en reaktion mot upplysningen. Romantikernas kritik mot upplysningen var att beskrivningen av verkligheten var för ensidigt mekanisk och materialistisk.

Lyssna också på Den franska revolutionen förändrade allt i floder av blod.

Bild: Upplysningsfilosoferna samlade till salong hos Madame Geoffrin. Skådespelaren Lekain i mitten läser högt ur ett drama av Voltaire framför en byst av densamme. Bland deltagarna skall man återfinna bl.a. Diderot, Rousseau och d’Alembert. Målningen sägs återge ett tillfälle 1755 men är gjord 1814 av Anicet Lemonnier (1743–1824). Académie des sciences et belles lettres, Rouen. av Lemonnier, ca. 1812, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Pisces av Humans Win, Storyblocks Audio

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När den socialdemokratiske partiledaren Pär Albin Hansson använde begreppet folkhemmet i en riksdagsdebatt år 1928 för att beskriva det goda samhället utifrån bilden av en familj var han långt ifrån först att använda ordet. För att beskriva sin vision lånade Pär Albin Hansson begreppet från borgerliga politiker.

Men det skulle dröja över 50 år från Pär Albin Hanssons folkhemstal tills det blev ett centralt politiskt begrepp i den svenska debatten. Folkhemmets fick sin betydelse först under 1980-talet när socialdemokraterna ville försvara välfärdsstaten när hela samhällsbygget börjat ifrågasättas under parollen systemskifte.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Nils Edling, professor i historia vid Stockholms universitet som in en rad artiklar diskuterat begreppet folkhemmet samt begreppet välfärdsstatens ursprung. Just nu arbetar han på en bok om begreppet Folkhemmet.

Folkhemmet har blivit en kraftfull metafor för välfärdssamhället där jämlikhet och rättvisa råder. Men när välfärdspolitiken formulerades på 1930-talet nämndes folkhemmet knappt.

Pär Albin Hansson (s) använde begreppet folkhemmet för att beskriva det goda samhället utifrån bilden av en familj var han långt ifrån först att använda ordet. Socialdemokraterna ville reformera samhället och Hansson lånade ett begrepp som tidigare används av borgliga politiker för att beskriva sin vision:

”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.”, sade Per Albin Hansson i riksdagen.

Men folkhemmet blev aldrig ett centralt begrepp under 1930-talet. Inte heller under rekordåren efter kriget användes folkhemmet i debatten. Folkhemmets fick sin betydelse först under 1980-talet när socialdemokraterna ville försvara välfärdsstaten när hela samhällsbygget börjat ifrågasättas under parollen systemskifte.

Begreppet välfärdsstat har en gammal historia som började långt före den moderna välfärdsstatens första staplande steg under den tyska rikskanslern Otto von Bismarck som föreslog ett socialförsäkringssystem (Sozialgesetzgebung) redan 1878. Förslaget innehöll statlig olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring, försäkring mot invaliditet och åldersarmod, det vill säga en slags ålderspension för behövande. Sjukförsäkring kom också att införas 1883 och olycksfallsförsäkring 1884. År 1889 infördes obligatorisk ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.

Lyssna också på Sockenbarnets August Theodors livsresa i det moderna Sverige.

Bild: Statsminister Per Albin Hansson. 1943 FOTOGRAF Carl Erik Sunesson, Miliseum, public domain.

Läs mer: Varifrån kommer välfärdsstaten? Om ett modernt nyckelbegrepps långa historia av Nils Edling och

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nazityskland och Sovjetunionen mördade under perioden 1933 till 1945 14 miljoner civila i ett område som innefattar östra Polen, Ukraina, Belarus, västra Ryssland och Baltikum.

De civila offren dog inte p.g.a krigshandlingar utan en genomtänkt mordisk politik. Koloniala ambitioner utifrån två totalitära ideologier slutade med skapad massvält, nackskott och gasning. Den amerikanske historikern Timothy Snyder kallar området för Bloodlands i en bok med samma namn. Han hävdar att vi måste utgå från territoriet för att förstå vad som hände.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Martin Hårdstedt utifrån boken Bloodlands av historikern Timothy Snyder.

Två totalitära regimers koloniala ambitioner sammanföll i brödboden Ukraina. Sovjetunionens ledare Stalin valde att medvetet svälta ihjäl 3 miljoner ukrainska bönder i kollektiviseringen av jordbruket, som var tänkt att ge ett överskott som kunde användas för att industrialisera samhället. I den stora terrorn 1936 till 1938 var polacker och kulaker särskilt utpekade. 700 000 människor avrättades under två år för att säkerställa revolutionen.

Adolf Hitler planerade att låta 30 miljoner människor svälta ihjäl i Bloodlands för att ge utrymme för en jordbrukskolonisation av Ukraina, för att säkerställa Tysklands mattillgång. När krigslyckan satte stopp för planerna inriktades dödandet framförallt mot judar som främst sköts nära sina hem än skickades till dödslägren i Polen.

När Tyskland anföll Polen den 1 september 1939 var det första steget på vägen att besegra Sovjetunionen. På Östfronten fick tyskarnas fantasier om raskrig fritt spelrum. Massavrättningarna av judar började på hösten 1941 och fortsatte till 1944. Cirka 1,5 miljoner ukrainska judar dödades, och över 800 000 fördrevs österut.

Bild: Einsatzgruppe mördar judar i Ivanhorod, Ukraina, 1942. En kvinna försöker skydda ett barn med sin egen kropp precis innan de beskjuts med gevär på nära håll. Wikipedia, Public Domain.

Musik: The Comeback Yid Bulgarish av Humans Win, Storyblock Audio

Lyssna också på Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig samt Holodomor – Josef Stalins terrorsvält för att kuva ukrainarna.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under slutet av 1500-talet började svedjebrukande finnar att flytta från Finland till svenska utmarker i Kolmården, Tiveden och Västernorrland, sedan Bergslagen och Värmland. De lockades av stora ödemarker och skattefrihet under 6 till 15 år. Mellan 10 000 till 15 000 finnar tror man flyttade till Sverige.

Skogsfinnarnas svedjebruk gav extremt stora skördar av råg, men krävde också stora arealer och mycket arbetskraft. Skogsfinnarna behöll sitt språk och distinkta kultur ända fram till 1900-talet i vissa områden och än idag äts det motti i Värmland.

I avsnitt 164 samtalar programledare Urban Lindstedt med historikern Maud Wedin som också är ordförande i organisationen Finnsam. Hon doktorerade på skogsfinnarnas kolonisation av Norrland.

Finland en del av det svenska riket från 1200-talet till år 1809. Gustav Vasa ville kolonisera de stora obebodda skogarna i Norrland och erbjöd därför både svenskar och finnar både mark och skattefrihet om de flyttade till svenska utmarker. Svenska bönder och finska bönder vid kusterna var inte intresserade, men däremot lockades mellan 10 000 och 15 000 skogsfinnar till Sverige.

Grunden för kulturen var den näringsrika sura granskogen, där marken blev basisk och näringen frigjordes vid bränning. Traditionellt jordbruk gav 4-8 ggr utsädet, svedjebruk ofta mer än 100-fallt.

Svedjebruket krävde mycket arbetskraft, ofta skapades bolagsliknande arbetsformer, där man ersattes efter arbetsinsats (domböcker). Från skogsavverkning till skörd tog det 3-4 år beroende på fuktighetsgrad och att all oförädlad råg är tvåårig.

Skogsfinnarna försörjde sig till en början på svedjebruk, men omkring 1640 begränsades svedjebruk i lag för att skog behövdes för bergsbruk. Savolaxarna blev då torpare, i Bergslagen med skyldighet att arbeta som kolare knutna till bergsbruken. Senare flyttade skogsfinnarna vidare till Värmland.

Lyssna också på Klubbekriget – det blodiga upproret när Finlands bönder fått nog.

Bild: Svedjebruk av Eero Järnefelt från 1893 Finnish National Gallery, public domain.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Aktiesparande omvandlades i Sverige under 1980-talet från en verksamhet för några få luttrade experter till en bred folksport. Aktiesparande kom i samklang med tidsandan när 1970-talets oljekris gick mot sitt slut. Börsen skulle växa kraftigt under hela 1980-talet.

Tävlingen Aktie-SM lyckades sprida intresset för aktier i breda grupper, samtidigt som skattereformer gjorde aktiesparande mer förmånligt. Här samsades sömmersketips med expert-strategier. Det ryktades t.o.m om manipulation.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med David Larsson Heidenblad, docent i historia vid Lunds universitet som bland annat skrivit artikeln Marknadsleken - Aktie-SM och populariseringen av aktiesparande i antologin Marknadens tid - Mellan folkhemskapitalism och nyliberalism av Jenny Andersson, Nikolas Glover, Orsi Husz och David Larsson Heidenblad (red).

Aktiesparande var länge en verksamhet för ett fåtal. Den första auktionen vid Stockholms fondbörs hölls den 4 februari 1863. På denna tid var endast ett tiotal bolag föremål för handel, och denna skedde dagligen mellan klockan 13 och 14. Det var först på 1900-talet som genombrottet för aktiebolagsformen kom med en aktiv börshandel. Fornhistorien var 1895 års aktiebolagslag som hade undanröjt kravet att staten måste godkänna varje nytt aktiebolag.

En milstolpe i breddandet av aktiesparande var framgången med Aktie-SM (Aktie-Svenska Mästerskapet) år 1981. Tävlingen gick ut på att placera 25 000 fiktiva kronor i fem olika aktier. Initiativet till Aktie-SM kom från Sparbankerna, tidningen Veckans Affärer och stiftelsen Aktiefrämjandet. Med attraktiva priser och lokala del-tävlingar ville man locka människor utan tidigare erfarenhet av aktiemarknaden.

Det fanns organiserade intressen bakom ambitionen att sprida aktieägandet. Politikerna ville förbättra kapitaltillgången till företagen samtidigt som näringslivsorganisationer mobiliserade till strid mot löntagarfonderna som syftade till att socialisera storföretagen.

Under 1980-talet ökade omsättningen på Stockholmsbörsen kraftigt, och aktiekurserna steg stadigt. Detta ledde till att fler människor blev intresserade av att investera i aktier och sökte sig till sparformen. Skattereformer som gynnande aktiesparande var viktigt för att popularisera aktiesparande.

Bild: Börshuset i Stockholm 1957. FOTOGRAF: Ehnemark, Jan (Pressfotograf). Svenska Dagbladet, Stadsmuseet i Stockholm, Digitalt museum, Creative Commons.

Musik: A Taste Of Eighties av bzur, Storyblock Audio

Lyssna också Finanskrascher och hyperinflation från Florens till Weimar.

Källor:David Larsson Heidenblad: (2023) Marknadsleken - Aktie-SM och populariseringen av aktiesparande i antologin Marknadens tid - Mellan folkhemskapitalism och nyliberalism av Jenny Andersson, Nikolas Glover, Orsi Husz och David Larsson Heidenblad (red).

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Apartheid i Sydafrika byggde på strikt åtskillnad mellan etniska grupper där de vita sydafrikanernas överhöghet var självklar. Apartheid är historien om hur kolonialismens rasism i samspel med de vita afrikanderna religiösa tro på rasåtskillnad utvecklades till ett institutionellt rasistiskt ramverk under åren 1948 till 1994.

Redan 1910 förbjöds Sydafrikas afrikanska folkmajoritet att äga jord utanför särskilda reservat, som motsvarade 13 procent av Sydafrikas landyta. idén var att befolkningen skulle separeras utifrån rastillhörighet. De svarta afrikanerna tvingades bo bantustans, även kallade homelands.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Andreas Karlsson, författare och journalist om varit bosatt i Sydafrika. Han har bland annat skrivit böckerna Sydafrikas historia och Det nya Sydafrika.

Sydafrika betraktas som mänsklighetens vagga eftersom man hittat spår efter tidiga homo naledi i grottorna vid Sterkfontein väster om Johannesburg som visar att det fanns mänskligt liv i regionen för mer än tre miljoner år sedan. Arkeologer har också funnit 1,6 miljoner år gamla stenverktyg.

Det var portugisen Bartolomeu Diaz som år 1488 som första europé seglade runt Kaphalvön och Afrikas sydspets i sin strävan att hitta sjövägen till Asien. Först 1652 upprättar nederländska Förenade Ostindiska kompaniet en bosättning som kom att bli Kapstaden vars uppgift var att serva skepp som var på väg om Asien.

Den svarta befolkningen i Sydafrika var inte möjliga att underkuva vid denna tid så slavar kom att skeppas dit från Asien och andra delar av Afrika. De första vita kolonisatörerna boerna, som talade holländska, kom att utveckla en egen identitet skild från britterna som ockuperade Kapkolonin från år 1806.

När boerna tröttnade på den brittiska koloniala myndigheten i Kapkolonin vid dagens Sydafrikas sydspets gav de sig iväg på ”die groot trek” under åren 1836-40. Boerna flyttade norrut och nu uppstod myten om ”den lediga marken”. Men landet var bebott av olika svarta grupper, där san är de enda som kan hävda sin rätt som ursprungsbefolkning, medan bantufolk kom norrifrån på 300-talet e. kr.

Efter 1948 lagfästes in i minsta detalj den segregering mellan vita, afrikaner, indiskättade och s.k. coloureds (sydafrikaner av blandras) som existerat praktiskt taget sedan den europeiska erövringen inleddes. Endast vita sydafrikaner hade rösträtt.

Job Reservation Act förbehöll kvalificerade arbeten och arbetsledning åt vita, ett fackligt krav ända sedan arbetare vid Witwatersrands guldgruvor på 1920-talet demonstrerat för ett vitt Sydafrika. Immorality Act förbjöd äktenskap och allt sexuellt umgänge mellan vita och andra sydafrikaner. Group Areas Act hindrade icke-vit inflyttning till städerna.

Särskilda pass erfordrades för de miljoner människor som arbetade i Sydafrikas industri eller i de vitas hem och därför tilläts bo i de särskilda svarta förstäder, townships, som växte upp utanför de större städerna. Gruvindustrin utvecklade ett särskilt migrantarbetarsystem, där afrikanska män inhystes i övervakade kaserner utan rätt att ta familjen med sig.

Lyssna också på avsnitten Det brittiska imperiets uppgång och fall.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Korstågen kan ses som en reaktion på flera hundra år av muslimsk militär expansion på kristna områdens bekostnad. Men berättelsen om korstågen är färgad av moderna arabiska nationalisters syn på kolonialismen.

Att åka på pilgrimsfärd till det heliga landet var mycket farligt under medeltiden. Därför grundades Tempelherreorden omkring år 1118 med syftet att skydda pilgrimer. Dessa krigarmunkar skulle bli mycket mäktiga - för mäktigt för sitt eget bästas.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Kjell O Lejon, professor i religionsvetenskap vid Linköpings universitet. Han är aktuell med boken Tempelherreorden – Om korstågens och ordens historia, nyfunna dokument och modernt historiebruk.

En militär muslimsk expansion hade pågått i femhundra år när den ortodoxa bysantinska kejsaren bett den katolska påven om hjälp att försvara sig mot muslimska trupper. Därför uppmanade påven Urban II vid kyrkomötet i Clermont år 1095 de kristna att förena sig mot den muslimska expansionen och återerövra Jerusalem i det heliga landet, som kontrollerats av muslimer sedan år 638.

Det första korståget inleddes år 1096 efter att 60 000 kristna, allt från militärt utbildade adelsmän till vanligt folk, hörsammat uppmaningen. Jerusalem erövrades 1099. Senare skulle flera ordnar bildas för att upprätthålla den militära styrkan i det heliga landet. De kristna förlorade Jerusalem till muslimerna 1187 och lyckades sedan trots otaliga korståg inte återerövra den heliga staden.

Tempelherreorden skulle bli den mäktigaste ordern – vilket också blev orderns fall på 1300-talet. Under 1100- och 1200-talet utvecklades Tempelherreorden till en av de främsta militära stöttepelarna för korsfararriket. Tempelherreorden förvärvade egendomar över större delen av Europa, framför allt i Frankrike, där de flesta riddarna kom ifrån. De drev också en lukrativ verksamhet som penningutlånare.

Men rykten om Tempelherreordens hemliga initieringsceremonier skapade misstro, och deras ekonomiska makt och självständighet retade många europeiska adelsmän. I början av 1300-talet anklagade den franska kungen Filip IV Tempelherreordens medlemmar för kätteri. Anklagelserna inkluderade avgudadyrkan, homosexualitet och förnekande av Kristus. Många av Tempelherreordens medlemmar "bekände" dessa anklagelser under tortyr, vilket ledde till en stor skandal i Paris.

Bild: Baldwin ger Salomons tempel till Hugh av Payens och Godfrey av Saint-Omer, Guillaume de Tyr - "Histoire d'Outre-Mer", Guillaume de Tyr, 1200-talet, återgiven i Les Templiers, Patrick Huchet, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Inledande musiken är Kyrie Eleison av The Tudor Consort som är släppt under Creative Commons, Attribution3 .0

Lyssna också på Nordiska korståg för tro och plundring.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Meijirestaurationen som inleddes i Japan år 1868 som blev världshistoriens snabbaste modernisering av ett i det närmaste feodalt samhälle. Slagordet blev japansk etik men modern teknik.

Den snabba moderniseringen skapade förutsättningar för både demokratisering och en aggressiv imperialism. Tyvärr var det de aggressiva nationalisterna som med tiden tog över den politiska utvecklingen i Japan.

I denna nymixade repris av Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson som är docent i historia vid Lunds universitet. Han har bland annat varit skrivit boken Japans historia tillsammans med Thomas Ekholm.

Japan var under århundraden starkt influerad av den kinesiska kulturen, men utvecklade en genuint egen japansk kultur och samhälle. Japanerna intresserade sig också för europeisk kunskap och kultur efter att ett portugisiskt fartyg tvingats söka nödhamn år 1543.

Men under tidigt 1600-talet valde shogunatet att sluta sig mot omvärlden. Utlänningar förbjöds vistas i landet, förutom en viss handel med holländare på den lilla ön Dejima utanför Nagasaki. Dessutom förbjöds japaner att resa utomlands.

När USA med militära hot år 1853 tvingade shogunatet att acceptera ett ofördelaktigt handelsavtal gick det upp för den styrande eliten hur efterblivet Japan hade blivit i förhållande till västvärlden. Att kejsardömet Kina tidigare tvingats böja sig för Västländerna var ett varnade exempel.

Det var bakgrunden till Meijirestaurationen som inleddes år 1868 som blev världshistoriens snabbaste modernisering av ett i det närmaste feodalt samhälle. Slagordet blev japansk etik men modern teknik.

Japans första kontakt med västvärlden var år 1543 när gick ett portugisiskt fartyg på grund utanför Kyushus sydkust. De portugiserna kom med både kristendom och nya kunskaper, bland annat musköten. Senare tog holländarna över rollen som förmedlare av europeiska varor, kultur och kunskaper.

Med tiden kom de kristna missionärerna att ses som ett hot mot centralmaktens auktoritet. Därför förbjöds kristen missionsverksamhet 1612 och kristna förföljdes och avrättades även om fickor av kristenhet överlevde i hemlighet. Handeln med utlandet begränsades till ön Dejima utanför Nagasaki. År 1635 utfärdades förbud för japaner att besöka utländska orter.

År 1853 anlände den amerikanska kommendören Matthew C Perry med kanonbåtar och krävde att Japan skulle öppna sig för handel med USA. Resultatet blev förnedrande handelsavtal som var högst ofördelaktiga med Japan med ett stort antal västländer.

Det japanska ledarskapet insåg att utan modernisering och industrialisering skulle Japan aldrig kunna återupprätta sin suveränitet. Det blev starten för den så kallade Meijiresturationen år 1868 som på några årtionden omvandlade det japanska feodala samhället till en modern stat som kunde mäta sig med Västvärlden.

Kejsaren, som i århundraden varit i skuggan av den verkliga ledaren shogunen, återupprättades. Meijioligarkerna, som styrde moderniseringen, skickade ut delegationer till USA och Europa för att lära sig allt.

Bild: Allegorisk teckning om hur det nya bekämpar det gamla i en teckning från 1870, okänd artist. Wikipedia. Public domain.

Ljud: Japanese Hotchiku Flute av Velimir Andreev, Soundblock Audio

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under andra världskriget skickades 70 000 finska barn till Sverige för att undkomma krigets umbäranden. Det var med stor tveksamhet som de finska mödrarna skickade bort ofta mycket små barn och saknaden efter barnen blev plågsamt stor. Några tusen barn skulle aldrig komma tillbaka till sina biologiska föräldrar.

Barnförflyttningarna skedde på svenskt initiativ, eftersom det fanns en känsla att Sverige gjort för lite för sitt utsatta grannland. Att det var traumatiskt för små barn att tvingas lämna sina mödrar för att hamna i en främmande familj med ett främmande språk verkar inte bekymrat de svenska välgörarna särskilt mycket.

I detta avsnitt av Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Ann Nehlin, vid Mälardalens universitet. Hon är aktuell med boken De finska krigsbarnen – Ett nordiskt familjedrama.

Vinterkriget bröt ut den 30 november 1939 när Sovjetunionen anföll Finland och pågick fram till mars 1940. Senare anföll Finland Sovjetunionen i juni 1941 för att återta förlorat territorium. Fortsättningskriget skulle pågå till 19 september 1944.

Barnförflyttningarna från Finland till Sverige organiserades av olika hjälporganisationer, som Centrala Finlandshjälpen i Sverige och den Nordiska Hjälpcentralen i Finland. Redan under vinterkriget började barn från östra Finland anlända till Sverige. Vissa barn var undernärda och i behov av vård. Mer än 5 000 barn var sjuka och fick vårdas på sjukhus och sanatorier, eftersom många av dem led av bentuberkulos och andra former av tuberkulos.

Barnen placerades över hela Sverige, och mottagandet var överväldigande. Många barn hamnade i fosterfamiljer, medan andra bodde på barnhem. För de flesta barnen var tiden i Sverige positiv, men för en del blev separationen från deras biologiska föräldrar traumatisk och det kom att prägla deras liv.

Många av de svenska familjerna tog emot barnen som sina egna och utvecklade starka band med dem. Brevväxlingar mellan de svenska och finska familjerna ger en inblick i deras erfarenheter och känslor. För de finska mödrarna var längtan efter sina barn stark, samtidigt som de försökte övertyga sig själva om att det var till barnens bästa de hade skickat dem till Sverige.

De flesta av dessa barn kom från arbetarklassen, med många arbetande mödrar där fäderna var vid fronten. Barnen kom till totala främlingar i Sverige som inte alltid förstod sig på barnen. Välbeställda barn kunde ofta placeras hos släktingar och vänner i Sverige.

Efter kriget krävde den finska staten att alla barn som befann sig i Sverige skulle skickas tillbaka. De flesta svenska familjer fogade sig efter det beslutet men en del tog strid och försökte få behålla de barn de hade tagit hand om, ibland under många år. I en del fall blev konflikterna så svåra att lösa att de fick avgöras i domstol.

Bild: Nyanlända finska krigsbarn. Foto: Hjälpkommittén för Finlands barn, Stockholmskällan, Public Domain.

Musik: Elämää juoksuhaudoissa - A.Aimo, V.Vesterinen, Sointu Orkesteri, Internet Archive, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fredrich Sahlgård var bara ett barn när han flyttade från Bohuslän i Sverige till Norge som tillhörde Danmark. Senare blev han officer i danska flottan. Hans svenska rötter skulle visa sig bli ödesdigra när han togs till fånga av svenskarna under det stora nordiska krigets sista bittra år.

Den 18 september 1717 stod kaptenlöjtnant Fredrich Sahlgård inför den svenska generalkrigsrätten i Strömstad. Den danska officeren hade några dagar tidigare blivit tillfångatagen med sin besättning. Normalt fick officerare en ganska mild behandling med i värsta fall några år i en svensk småstad. Men ödet ville annorlunda denna gång. Var Fredrich Sahlgård en landsförrädare som tagit sold i den danska flottan?

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Olof Blomqvist, doktorand i historia vid Stockholms universitet som forskar på integration bland krigsfångar i Sverige under det stora nordiska kriget. Han har också skrivit artikeln Migrant, officer och fosterlandsförrädare i Historisk tidskrift.

Det var uppenbart, slog domarna fast, att Fredrich Sahlgård är ”en infödd swänsk, född af swänska föräldrar, men begifwit sig i krigztienst hoos sweriges fiender emot swerige, samt i gierning gripen, då han som en fiende sig uppenbarligen beredt och burit afwog skiöld ock wapen emot sin rätta herre ock fosterland. [Det var] et märkeligit prof af Gudz rättwisa hämd öfwer honom, at han kommit i theras händer, emot whilka han som en trolös infödd fördt wapn.3 I enlighet med åklagarens yrkande dömdes därför Sahlgård att mista liv, ära och egendom ”och alt detta med rätta”.

Lyssna också på 20 år som krigsfånge i Karl XII:s Sverige.

Bild: Sveriges riksbanér skapat år 1751 till Adolf Fredriks kröning och broderat av den franske kungen Ludvig XV:s hovbrodör Nicolas-Vincent Du Trou, Wikipedia Public Domain.

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Stormaktskungen Karl X Gustav (1622-60) och hans militära framgångar formade mycket av dagens svenska gränser i kamp mot arvfienden Danmark. Han tog risker som gav utdelning i form av den mest fördelaktiga freden i Sveriges historia, freden i Roskilde 1658. Trots detta har han en undanskymd plats i historieskrivning.

Redan som ung visade Karl Gustav prov på en administrativ och militär kapacitet, vilket skulle komma att bli avgörande för hans framtida styre. Överviktig och slutkörd dog han i lunginflammation bara 37 år gammal.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Björn Asker, docent i historia och före detta arkivråd vid Riksarkivet. Han har bland annat skrivit boken Karl X Gustav - En biografi.

Karl X Gustav föddes den 8:e november 1622 på Nyköpingshus som son till pfalzgreven Johan Kasimir och prinsessan Katarina av Sverige. Han växte upp i Sverige, och hans uppfostran präglades av en gedigen utbildning. Bland annat var språk, historia, politik och krigiska färdigheter centrala inslag. Han studerade en kort tid vid universitetet i Uppsala och företog en studieresa i Europa mellan 1638 och 1640. Under sin tid i Paris fick han utbildning vid den ledande riddarakademin.

Vid tjugo års ålder reste han till den svenska armén i Tyskland, tjänstgjorde under Lennart Torstensson, befordrades till överste och deltog i flera sammandrabbningar, samt i krigståget mot Danmark 1643–1644. Karl X Gustav blev utnämnd till generalissimus för den svenska armén i Tyskland 1648–1650.

Karl Gustav stod nära den svenska tronen som kusin till drottning Kristina. Men som son till en tysk greve betraktades han i vissa kretsar som en utländsk inkräktare. Hans föräldrar kämpade dock hårt för att ge honom en plats i tronföljden, helst genom äktenskap med drottning Kristina. Karl Gustav hoppades länge på detta giftermål, men till sist avvisade Kristina hans frieri. Trots detta utnämnde hon honom till sin efterträdare, och när hon abdikerade 1654 hyllades och kröntes Karl Gustav till kung samma dag.

Karl X Gustavs regeringstid präglades av krig. Ett år efter tronbestigningen, sommaren 1655, ledde han Sverige i krig mot Polen. Karl Gustavs huvudmål med detta krig var att förvärva tullintäkter från Polens hamnar och förhindra Ryssland från att få tillgång till Östersjön. Men kriget gick inte som planerat, och när Sverige attackerades av Danmark vände han sina vapen mot det landet istället.

Efter attacken mot Danmark 1657 ledde Karl X Gustav den svenska armén i ett av de mest framgångsrika fälttågen i Sveriges historia. Han tågade över Stora Bält på isen och besegrade den danska armén. Resultatet var Roskildefreden 1658, där Danmark tvingades avträda Skåne, Halland, Blekinge, Bornholm, Bohuslän och Trondheims län. Därmed regerade Karl X Gustav över ett större rike än någon annan svensk kung, före eller efter honom.

Bild: Porträtt från 1600-talet på Karl X Gustav i hjälmkrona med plym, blå mantel och kommandostav målad av David Klöcker Ehrenstrahl, Skoklosters slott, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Claudio Monteverdi-Quel Augelin Che Cantaav, The Tudor Consort, CC BY 3.0, via Wikimedia Commons

Lyssna också på Hedvig Eleonora blev rikets första dam under 55 år.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mordet på Gajus Julius Caesar år den 15 mars 44 f.v.t har aldrig slutat att fascinera mänskligheten. Mordet blev en brytpunkt i Romarriket mellan två politiska systemet: republiken och kejsardömet.

Caesar var militären som aldrig förlorat ett slag, som nådde de högsta ämbeten i Romarriket och skrev bland de främsta verken på latin. Han blev ihjäl huggen av 23 senatorer, däribland hans egen adoptivson Brutus. De sammansvurna vände sig mot att han utnämnt sig till diktator på livstid.

Dramatikern Shakespeare, som själv läst den grekiska historikern Plutarchos Caesarsbiografi skriven hundra år efter dådet, har format vår bild av mordet. Det är en orsak att det cirkulerar många myter om mordet på Julius Caesar.

I avsnitt 161 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ida Östenberg är professor i Antikens kultur och samhällsliv vid Institutionen för Historiska Studier, Göteborgs Universitet. Hon har bland annat skrivit essän Mordet på Caesar. 2018 belönades hon med Stora Historiepriset.

Trots dåliga omen och avrådan från hustrun Calpurnia som haft onda drömmar begav sig Caesar till ett senatsmöte i curian intill Pompejus teaterkomplex på Marsfältet i Rom där sammansvurna väntade. Caesar hade ingen livvakt trots att han utnämnt sig till diktator på livstid och därmed utmanat alla som stödde republiken.

Publius Servilius Casca högg först i Caesars skuldra. Omringad träffades han av dolkhugg över hela kroppen. Han försökte skydda sig. Och mån om sitt yttre in i det sista, och för att hans mördare inte skulle se honom dö, täckte han huvudet med sin toga.

Gajus Julius Caesar föddes år 100 f.v.t i en förnäm familj. Hans politiska och militära begåvning ledde honom till de högsta militära befälen och politiska ämbeten i en tid präglad av inbördeskrig och ett smutsigt politiskt liv. Han kom att lägga grunden för kejsardömet.

Caesar kunde också forma bilden av sig själv genom egna skrifter om hans galliska krig. Men mycket av det vi tror oss veta om Caesar är litterära konstruktioner av dramatiker som Shakespeare som levde 1600 år efter hans död.

Under hundratalet före Kristus kom den romerska republiken alltmer i otakt med det ständigt växande imperiet. Stora män som Marius, Sulla, Pompejus och Caesar erövrade enorma områden. Det gav dem en stark maktbas genom sina soldater och klienter.

Caesars allt mer diktatoriska uppträdande utmanade den republikanska adeln, och även många av hans tidigare vänner. I början av 44 lät han sig utses till diktator på livstid, och vid Lupercaliefesten den 15 februari uppträdde han i kungaskrud med gyllene krans. Ett sextiotal senatorer ingick i sammansvärjningen och den 15 mars (Idus Martiae) mördades han vid ett senatssammanträde i Pompejus teater.

Efter mordet på Caesar utbröt ännu ett blodigt inbördeskrig som avslutandes med att den adopterade sonen Octavianus tog makten som Augustus. Rom blev ett kejsardöme.

Lyssna också på Klottret visar de vanliga människorna i romarriket och Folkvandringstiden och Västroms fall.

Bild: Caesars död (målning av Vincenzo Camuccini 1798).

Musik: Blood Meridian av Lance Conrad, Soundblock Audio

Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.