Bio-trion

Sist men inte minst så återvänder trion för sista gången till 70-talets New York. Ett bankrån som går sådär och en ung Al Pacino summerar Olivias favorit; Dog Days Afternoon (1975). Trots att hela premissen centreras kring en gisslansituation där vår hjälte Alle-Pack försöker få pengar till sin frus könskorrigering ÄR det en komedi! Och en feel good! Att välja Minnesota som drömresemål är däremot det absoluta tecken på självhat och vilket helvete det är att dö med bögstämpeln rakt i pannan. Detta är den sista filmen som Bio-trion någonsin behandlar och givetvis är det exakt så som ni alla tänker att det är; kaos!

Maltes favoritfilm är även den typisk och ingen är förvånad; det är en kommentar till klassamhället regisserad av Lukas Moodysson - nej, det är INTE Lilja 4-ever (tänk vad sjukt om det var det). Det blir kommunism, autism och och meditationsrizzm i Tillsammans (2000). Trion fullkomligt avgudar Erik - han ska ha tack och ett lycka till i Baader Meinhof! Olivia är däremot rosenrasande på den jävla knähunden Göran, och det är knappt att hans redemption arc räcker till (även om den är stark). Framför allt innefattar denna film en ung Ola Rapace och Shanti Roney i Birger Jarl-frisyr, behövs något mer sägas?

Slutet är nära, men först; favoriter! Först ut är Edith och precis som förutspått (av alla) så blir det ytterligare en pretentiös rulle, närmare bestämt Paris, Texas (1984). Och den är inte bara pretentiös, utan rejäl, ur alla aspekter! Visst, det kanske inte händer så mycket men helvete vad trions kognitiva förmågor sätts på prov. Shoutout till barnet för den otroliga insatsen! Shoutout till förförande fransyskor! Shoutout till Ediths tendens att välja filmer där huvudkaraktären befinner sig på resande fot!

Eftersom trion lyckats undvika att prata om den stora filmikonen George Clooney är denna The Boys in The Boat (2023). För det första, och absolut viktigaste enligt Olivia; CALLUM TURNER. Mer specifikt hans lår. Han är en ganska värdelös huvudkaraktär, men det gör ingenting pga LÅR! Vidare är Clooney tyvärr en sådär regissör och begår kanske ett av historiens största nose dives i slutet av filmen. Inzoomningarna liknar tv-serien The Office och den är over all mid. Malte är motsatsen till på hugget och slänger ur sig en del ifrågasättbara saker… han har bland annat problem att förstå begreppet “to catch a bug”, men så kan det gå. Hume är allas favorit och Edith hade absolut varit trions hypeman i en roddbåt.

Stämningen är spänd denna timmen i studion. Trion har tagit sig an en av de mest obehagligaste, enligt Malte, skräckfilmerna någonsin. Ari Asters debutfilm Hereditary (2018) är kort sagt en jävla kanonrulle. Det är en två timmar lång enmansshow av Tony Colette, även om de andra insatserna inte heller går av för hackor, men det är hennes tid i rampljuset som gör filmen. Sonen Peters töntgråt leder till lite god stämning och de fem läskigaste scenerna rankas i det klassiska segmentet “Vi tar en rank”. Sist men inte minst reder trion ut vem Kung Paimon egentligen är.

Äntligen har trion tagit sig an en film som varken är aktuell, eller kanske någonsin varit speciellt aktuell; Grease 2 (1982)! Saken är dock den, och håll i er nu för detta är radikalt, det är den mer superior Grease-filmen. Och så är det helt enkelt med den saken. Man skulle kunna tänka sig att detta uttalandet endast görs med grund i Olivias oändliga kärlek till detta epos, men icke. De andra två är fullt med på den saken. Det talas om hur jävla sexig Michelle Pfeiffers karaktär Stephanie är och hur orimligt det är att Michael ses som en underdog, han är faktiskt otroligt k****bar han med! Cool Rider-scenen väckte något hos Olivia som 8-åring och scenen i motorcykelhimlen är cunty af.

NU NI! Är Bio-trion ännu en gång tillbaka från den faktiska biosalongen. Dune Part Two (2024) har skådats vilket är sentimentalt för trion - Dune är klistret som håller dem samman. När Edith sammanfattar verket fastställs en viktig poäng; kärnscenen är den där Timmy lämnar Zendaya för Florence. I övrigt myntar hon även begreppet “finska blobbar” som senare kommer att utvecklas till en finsk-fransk blobb. Detta är även trions kärleksbrev till Austin Butler - förlåt för allt vår alldeles egna gudagåva. Även Timmy är tillbaka på sex-appeal-tapeten!

Återigen har trion varit och fördärvat biosalonger ute i världen, denna gång på skilda håll. Den stackars filmen som blivit utsatt är Poor Things (2023), och detta epos leder till en klyfta i studion. Edith avskyr skiten, medan de andra två, de har mycket, MYCKET, varma känslor för kalaset. Däremot måste även Olivia sätta stopp - det är lite för mycket parningsakter för någon så pryd. Kvinnan med stort K och dennes roll diskuteras och även om Emma Stone gör ett kanonjobb så ÄR det lite konstigt att hon i hjärnan är ett barn. Eller ja, Bella Baxter då och inte skådespelerskan.

Trions Oscars-bonanza är igång! Denna vecka till ära har trion sett på en av de filmer som är flerfaldigt nominerade av The Academy; Killers of The Flower Moon (2023). Det finns en bottom line i hela diskussionen: filmen var en, kanske till och med två timmar för lång. Leo är ganska äcklig, ful och dum (i filmen) men det gynnar honom otroligt mycket och filmen gynnas framförallt av att Lily Gladstone är med, vilket är det absolut starkaste med hela filmen (även om Olivia hatar feminism, mer om det snart). Utöver det finns det inte så mycket mer att säga om Scorseses (skorpans) snooze-fest! Förutom att han absolut är en lårkille. Vidare till Oscars! Oppenheimer tar hem hela skiten. Barbie skulle varit lite mer nominerad men Ryan Gosling förtjänade nomineringen till 100% och Olivia är så fruktansvärt trött på alla feminister som säger att Barbie var för grund, VEM bryr sig!

För någon vecka sedan avverkad trion den aktuella filmen Bottoms (2023)! Om du inte sett den kan den summeras som; Fight Club, fast bättre. Och mer lesbisk. Ayo Edebiri platsar in på listan bland Bio-trions finest främst för hennes genialitet som skådespelerska men Letterboxd-aspekten kan inte ses förbi. Lite schyssta citat har funnits och trots att Olivia har lite svårt bakom rattarna (pun intended) så fyller dem avsnittet med content. Sist men inte minst pratas det om karaktären Jeff *hjärtögon*, för givetvis kan det inte undgås att den största hyllningen i en woke film om kvinnor landar på en man!

Denna vecka befinner sig trion i Madrids förort och den eminenta Penélope Cruz är veckans samtalsämne. Specifikt hennes… ja ni vet vad. Volver (2006) är spansk och trion har utmanat sina koncentrationssvårigheter ordentligt. Det är en utmaning att behöva KOLLA på en film och inte kunna talla på annat samtidigt, men framförallt att inte uttala sig varje gång pattar skymtas. En stämning uppstår när Edith menar att karaktären Paco är “lite problematisk” och inte, som den korrekta beskrivningen hade varit “En incestuös pedofil”, men det reder ut sig. Hon MENADE ju det! En förvirring gällande ett plot hole uppkommer även samt ett lite väl misogynt missförstånd som skedde under filmvisningen diskuteras. Ni kan ju tänka er vilken grad av misogynitet som har uppdagats när till och med Olivia sätter stopp!

Bio-kvartetten har raidat studion med riktig girlboss-stämmning. Edith är tillbaka från jänkar-land och Edvin ska ut med huvudet före! Men först Elle Woods i Legally Blonde (2001). Tänka sig att en kvinna kan vara både snygg, smart och snäll! Men det är hon, vår rosaklädda hjältinna. Edith har däremot ett och annat att säga om Luke Wilsons oktav(?)ansikte! Käkbenen, menar hon, är rejäla. På ett inte så positivt sätt. Malte och Edvin vill begå älskog med Baddien Vivianne och Olivia brinner för sexualisering så givetvis ägnas detta tid åt att diskutera. Ett stort TACK riktas åt vikarie-kingen och en nygammal era inleds!

Då var vi tillbaka! Bio-trion har varit på BIO! Med hela salongen till vårt förfogande och själva något salongs har Wonka (2023) bevittnats. Och det var ett helvete. Timothée… Åh du älskade Timmy, VAD har du gjort med dig själv? Inte ens Olivia kan försvara honom i studion, hon lägger sig platt. Antagligen lika platt som Timmy la sig för den peng han fick för detta train wreck. Musiken: Dålig. Manus: Sådär. Regi: Ok. Hugh Grant: Kingen. Och om Kevin Hart hade spelat Oompa Loompa i trions egna rollbesättning av filmen? 100 procent!

Julen har passerat! Bio-trion tar sig an den fantastiska julklassikern Home Alone (1990). Trion är rörande överens; vilken otrolig rulle detta är. Till och med de annars sedvanliga logiska luckorna existerar inte ens! Men framförallt pratas det om fällorna. Det görs absolut en rank eller två. Givetvis är det alltid lite obehagligt att påminnas om att Joe Pesci är samma skådespelare som i Goodfellas, men Macaulay Culkin är inte obehaglig. Han är en king. Vår king.

A Naughty Twistmas 2023 är här och det inleds med lite hederlig julvrede! Malte får äntligen ordentligt utlopp för sitt hat när Ett päron till farsa firar jul (1989), eller som den helt värdelösa orginaltiteln lyder: National Lampoon's Christmas Vacation. Trion har inte kollat speciellt mycket på filmen på grund av pepparkakshusbygge men de tycker att de säger en del om filmen i sig - den håller inte måttet! Och utöver att det är en ganska dålig film vädrar Malte sitt avgrundsdjupa hat för Chevy Chase och han får med sig de andra två på tåget. Ingen kan klassa sig som Chevy Chase-fan, INGEN! Olivias pappa är tillbaka som huvudkaraktären i en av anekdoterna om pappor och pulkaåkning och sedan ratear trion lite snabbt bästa åkdonet i en pulkabacke. Och om den sexiga kvinnan som visas i ett fåtal sekunder nämns? Ja men snälla, såklart hon gör det.

Bio-trion kommer med ett skepp lastat fullt med grabbigt krigsfilmssnack! Edvin rivstartar och bjuder på en chock när han inte är lika imponerad som Olivia trodde han skulle vara av veckans film Apocalypse Now (1979). Detta mynnar sedan ut i en lång och förvånansvärt insiktsfull jämförelse med en annan liknande film, The Deer Hunter med vår älskling De Niro. Men tillbaka till veckans film! Den är obehaglig och upprörande, men Malte kommer givetvis med lite extra fakta som inte bidrar till ett vidare ljus perspektiv på filmen. Han droppar sin nya facts-jingel och alla jublar. Nästan i alla fall. Givetvis pratas det om Marlon Brando och hans otroliga insats, men framförallt pratas det om hur Edvin absolut inte hade krigat om han blivit värvad utan hade tagit sig ut i vågorna med surfbrädan. Och om vi älskar doften av napalm på morgonen? Nja, det gör vi kanske inte riktigt.

Denna vecka har, hör och häpna, Bio-trion varit på bio! Därför ägnas denna veckas sändning åt att behandla The Ballad of Songbirds and Snakes (2023). Det är riktigt rivigt i studion från början till slut och även om det inte blir ett lika stort blodbad som i Hungerspelen är Radiospelen riktigt läbbiga. I början har Olivia endast Edvin som sin fiende medan Malte agerar diplomat, men längs avsnittets gång får även han sig en släng av Olivias raseri. Den enda diskussionen med god stämning är när lämpligheten att vilja ligga med President Snow och när Edvin får sig en famn full av komplimanger. Annars är stämningen riktigt barbarisk, som sig bör när denna film diskuteras. Och om Josh Hutcherson är den nya rickrollen? Självklart är han det.

Ännu en film har avverkats av trion, likt den häck som möter samma öde i veckans film. På andra sidan häcken (2006) är ett otroligt epos fyllt utav mobbade sköldpaddor och sexiga skunkar. Grabbarna grabbar sig genom att diskutera rimligheten i att bygga en stad på en vinter och Olivia hänvisar till det trendiga begreppet girl math. Malte berättar om sitt livstrauma som är kopplat till den sovande björnen och Edvin visar sig, likt Olivia, ha lite furry-tendenser. Tydligen är skunken sexigare som katt och det är i denne form han vill idka samlag med varelsen. Och om Furry-jingeln spelas? Absolut.

Denna vecka har Edvin avlägsnat sig från etern och istället skickat in en ersättare; Bio-trions goda vän och skräckexpert Sandra! Traditionsenligt när vi har gäst så har hon givetvis fått välja film, och det blev den supersuperläskiga Pet Semetary (1989). Detta som en hyllning till Sandras nyligen avlivade katt Ozzy, rest in peace. I samband med det pratar vi även om att bli rövkörd av en spruta och att alla är helt sanslöst dåliga skådespelare, i synnerhet mamman. Och om det är 80-talets fel? Givetvis är det det.

Denna veckan bjuder Bio-trion på ett fartfylld diskussion om den svenska komediklassikern Kopps (2003). En sak görs klar tidigt: Benny the Cop är allt man kan önska i en karaktär. Hans fantasi må var lik en 13-årig pojke men det är den absoluta höjdpunkten när han får fritt spelrum. Inte för att det övriga är särskilt svagt heller. Edvin och Olivia ställer till med ett good-old munhugg och blir därför liknade med det maka paret Lasse och Agneta, (obs inte för att Olivia också har hängpattar). Utöver Edvin, är Olivia även fly förbannad på kommunkärringen (Eva Röse) som kommer in och härjar i filmen och Edvin berättar hur han som ung pojke brukade köra Viking. Sexualisering sker givetvis! Fares Fares är riktigt sexig trots det något problematiska förhållningssättet till sin dotter, men polishunden Dicken faller inte under sexighetsradarn. Och om Benny the Cop älskar pre-crime? Visst gör han det, mathafackas.

Ytterligare en vecka i etern! Halvdålig stämning i studion eftersom Malte har fått en bundsförvant i sitt kvinnohat när det pratas filmen Bratz (2007). Men känn ej sympati för Olivia, för hon tar men “hennes pojkar” på ett förtalståg. Både döva och Latinas ligger i riskzonen. Men till hennes försvar så ville hon bara belysa problematiken som detta mästerverk innefattar. Det nya segmentet “Asså man ba va?” premieras och främst när det börjar tala om den gamla goda dramaturgiska kruvan, som är heeelt wackadoodle i denna film. Utöver vanligt kvinnohat hatar även Edvin på Bratz-tjejernas låt i talangjakten och kräver att Meredith får upprättelse. Sedan börjar det falla en grabb-skugga över studion när en live-action film av Bionicles diskuteras. Och om Yasmin har ett mariachiband i köket runt frukosttid? Ja visst har hon det.

Bio-trion är här med sin säsongspremiär! Eddan har blivit Gäddan och logga har bytts. Men essensens är heligt bevarad och vi rivstartar med Maffiabröder, äh, vi menar Goodfellas (1990). Sammanfattningsvis är det en jävla kanonrulle och rabarbersvajet svajar i Jönssons hörna. Det enda som verkligen ger Edvin och Olivia små sprickor i hjärtat är frånvaron av Al Pacino (Alle-Pack), men då hade det antagligen savats alldeles för mycket. Malte blir också varm i hjärtat när resterande radiopratare instämmer i att Henry Hill ÄR en sexig man och inte så dräggig som alla andra sagt. Robert De Niro ägnas även en hel del tid och det enda negativa med honom är hans sista par glasögon som används (EJ läsglasögonen!). Och om det finns likheter mellan Papi Santana och en tjackad Henry Hill? Givetvis finns det.

Årets höjdpunkt TIMMYS har äntligen gott av stapeln! I detta bonusavsnitt skördar trion hem en massa priser på deras egen gala. Vem har varit årets största törstsläckare? (Inte någon i trion, tyvärr). Vilken titel har levt upp till programmets starka identitet? Vilken film har varit årets absoluta favorit? Detta specialavsnitt bjuder inte heller bara på priser, utan även en introduktion. Den mytomspunna Gäddan har tagit sin plats vid den gula micken så Edith kan fokusera på att förföra jenkarna borta i väst. Givetvis tackas även Edith av… för tillfället och hederspriser delas ut. Och om räven hade tagits i röven? Självklart hade den det.

Då var det dags igen! Trion tar sig denna vecka an en riktigt amerikansk klassiker i Ediths flytts ära: American Pie (1999). Att ha PK-glasögonen på när denna film bevittnas är verkligen ingen bra idé. Man skulle kunna tro att en debatt om de problematiska aspekterna står i brand i studion, men sådant är icke fallet. Istället ränner trion rakt in i en Rank om de äckligaste stunderna i filmen och Edith gör sig redo för att bemöta jenkarna genom att vara misogyn. Trions annars väldigt pryda ton byts denna vecka ut mot ett snack som skulle få Asexuella att aldrig vela titta på en annan människa igen. Skönheten, Fiffiluren och Köttrosen är alla synonymer som berörs. Det går inte heller att undvika ett snack om MILFen Jennifer Coolidge, det är helt omöjligt. Och om FIF (flöjt i f******) förvånade även oss i studion? Självklart gjorde den det.

Malte och tjejerna, tjejerna, tjejerna! I veckans program av Bio-trion diskuteras den peak tjejigaste filmen, regisserad av en… tjej! Nämligen Marie Antoinette (2006). Alltför kvinnotillvänt kan dock inte trion hålla sig och Olivia tar upp den högaktuella debatten om vem som var snyggast som ung; Pacino eller De Niro? Efter det spenderas goda fem minuter åt att Malte förklarar hur rakfalun skiftade snabbt i spänstighet när det visade sig att Jason Schwartzmann spelar, om än den något autistiske, Ludvig XVI. Men lugn bara lugn! Kirsten Dunst får även ett skepp lastat med kärlek i sin hamn, men framförallt rullar kärlekståget i hög hastighet mot Sofia Coppola, vilken kvinna! Olivia quizzar gänget i lite go’ världshistoria vilket leder till en… fuck, marry and kill mellan Tutanchamon, Nefertiti och Kleopatra, som sig bör. Men det som bör understrykas, utöver Maltes rabarbersvaj, är hans kamp för kvinnor i dagens avsnitt. Och om Marie är en helt rimlig matieral girl? Javisst är hon det.

Filmklubben möts ännu en gång i studion och denna gången blir det en meet up med det andra berömda förbundet; The Breakfast Club (1985). Först ut är en drös med frågor, hur kommer det sig att namnet på klubben är vad det är? INGEN frukost finns ju i sikte över huvud taget. Och varför är alla nu igen på kvarsittningen? Rövtejp är ett svar på den frågan, vilket roar trion avsevärt. Det sämsta med filmen? Emo-girl-Allisons make-over, Andys blick andades ju redan kåtma! I studion dras även ett gäng med Buzzfeed-quiz upp, men bara ett fångas på tape, detta för att få det bekräftat att ingen skulle vara Andy. Istället… Så är samtliga den preppy prinsessan Claire. Och om frågan huruvida Bender är bög eller inte uppkommer? Självklart gör den det! Men han är nog bara bi. Han är likt Malte “too cunt intrested to be gay”.

Aaron Taylor-Johnsontåget rullar vidare! Och denna gång i ett hypermodernt, japanskt, bullettrain! Actionkomedin Bullettrain (2022) står för grundunderhållningen denna vecka och hela trion har sett den med entusiasm… eller nästan hela trion. En tredjedel var för trött och somnade efter en timme. Men annars går allt som tåget! ATJ (Aaron… osv) bringar fram en grynig soppa mellan allas lår och det är för jävla äckligt egentligen men trion är som den är. Vi pratar cameos av män, förvirrande hitman-namn och en hel del Pitt. Trion är överens om att gammal hederlig humor är kul, det ÄR svinroligt när den söta rosa maskoten blir slagen och det ÄR kul när en lönnmördare refererar till Thomas The Train. Och om duon Lemon och Tangerine piggade upp? Javisst gjorde de det.

Trion är tillbaka, denna gång tyvärr utan Edith men återigen med Goda Nyheter-stjärnan och vår token-britt; Alice Francis! Lämpligt nog avhandlas den brittiska klassikern Angus, Thongs and Perfect Snogging (2008), eller Bekännelser om killar, kyssar och katter som den svenska titeln lyder, något som ratas av hela studion. Malte försöker med hela sin kraft fylla Ediths skor genom att killgissa sig igenom sammanfattningen. Slutsats: Det går sådär. Även huvudpersonen Georgia diskuteras intensivt, speciellt om hon verkligen förtjänar den otroliga festen som hon får mot slutet? Helt ärligt är hon inte en så bra person, MEN hon är 14 bast och det blir ganska kul. Även den legendariska hångelscenen tas upp och trion cringear samt försöker sig givetvis på lite ASMR. Är det svinäckligt? Självklart!

I veckans avsnitt avhandlas kanske tidernas mest kända skräckfilm… tyvärr inte live action Scooby Doo utan vi menar ju såklart Hitchcocks psyko-rulle Psycho från 1960! Stämningen i studion är närmast psykopatisk då både dödshot och skenavrättningar ligger i luften. Trion börjar fundera på om det inte är dem som är psykopater egentligen, med tanke på att samtliga tycker att Norman Bates är jävligt snygg. Och Edith? Ja hon har aldrig varit så kränkt som i det här avsnittet! Vi har även stora nyheter att berätta gällande trions framtid….

I Bio-trions avsnitt nummer 42 diskuteras den ultimata “friends to lovers” filmen “Love Rosie”. Men för trion blir det snarare “hate Rosie” med tanke på hennes dumma utspel och brist på kommunikation. Plötsligt är alla i studion relationsexperter och alla är överens om att det är den bristande kommunikationen mellan Alex och Rosie som är grunden till alla deras problem. Stämningen är hetsig- det är först i slutet som trion inser hur arga de varit under programmets gång. Det diskuteras hemska bröllopstal, kingiga brorsor och Sam Claflin är alla bok till filmadaptioners go-to val för vita snygga män. Ta på er lurarna för det här avsnittet vill ni inte missa!

I avsnitt nummer fyrtio av Bio-Trion betas epiken om rock-legenden Elvis Presley av i studion, nämligen “Elvis” från 2022. När det gäller Austin Butler är trion relativt överens: Han är snuskig med sina method acting-fasoner men han är ändå rätt duktig. Även Tom Hanks levererar i denna rulle, även om hans karaktär borde brinna på bål (<3). Filmen skulle kunna ha bombat, MEN den lyckas ändå lyfta fram vart Elvis fick sin inspiration och det älskas i studion! Speciell shout-out till Alton Mason som spelar Little Richard, gåshud är en underdrift sas! Programmet finns där poddar finns!

Oscarsgalan har ännu en gång gått av stapeln och trion har detta år hållit koll på det korrekta datumet. Det blir en hel del prat om Everything Everywhere All At Once (2022), precis som i den faktiska galan. Jamie Lee Curtis är en toppenperson… men hur kunde hon vinna? 100 procent riggat enligt experterna i studion. I övrigt var filmen förtjänt av priserna… eller… nästan i alla fall. Tonen av Marvel-aura försvårade att se filmen som en pretentiös indiefilm. Banshees of Inesherin var däremot robbed. Och Paul Mescal. Men han är ung, vit och man så det lär väl komma fler chanser. Ke Huy Quans tal var gåshudsframkallande likt Jenny the Support Donkey’s visit. Och om Jimmy Kimmel samtal med Malala var högst obehagande? Självklart var det det.

Bio-trion har ytterligare sett en film på bio! Denna gången blev det Aftersun (2022) och kanske skulle man argumenterat för att den borde setts hemma bakom stängda dörrar så resterande människorna i biosalongen såg gråtbonanzat som skedde på raden längst bak. Trion gör debut med att hålla sig seriösa i ett helt avsnitt (bara ett genitalia-skämt dras och detta ur frustration), utöver det är programmet precis som filmen laddat med ett visst mörker. Paul Mescals svärta förtjänar allt världen har att erbjuda men speciellt Oscarn för bästa manliga huvudroll. Punkt. För att inte tala om avsaknaden av Charlotte Wells i bästa regi-kategorin. I en halvtimme försöker trion greppa hur och varför denna film var omvälvande och ett och annat finns absolut att säga. Och om Olivia gråter i studion? Självklart gör hon det.

Ett steg närmare Oscarsgalan och till följd av schema-clashes så är veckans Bio-trio film Everything Everywhere All At Once (2022). Olivia gör kanske det smartase valet trion någonsin beskådat när hon använder sig av en mer kvalificerad filmkritkers sammanfattning av den annars svårsammanfattade filmen. Trots detta uppstår det meningsskiljaktigheter; trion har inte fattat multiversen på samma sätt. Men det visar sig att Olivia inte är dum i huvudet (as usual), utan att de andra saknar några hjärnceller. (Det är absolut inte Olivia som skrivit detta) De olika universumen rankas i succésegmentet "Vi tar en rank” och korvfingrarna bara måste med! Vad än Edith säger. Bagels och stenar får givetvis de ta plats i diskussionen. Och om Ediths personliga helvete hade varit Vapiano-verse? Självklart hade det varit det.

I Bio-Trions 37:e avsnitt avhandlas den Oscarsnominerade filmen ”The Banshees of Inisherin”- och det blir en jädrans åktur! Den söta miniatyråsnan Jenny diskuteras och Olivia har som vanligt starka känslor inför djurets välfärd. Släktfejder, girlbosses och häxor tas även upp- och trion är rörande överens om att filmen är helt fantastisk. Kvällens avsnitt har dessutom en alldelles speciell “guest star”- nämligen stationschefen och föredetta ö-bon Caj Loqvist som har ett och annat att säga om filmens karaktärer. Malte “råkar” även kvinnohata igen när han förminskar den fantastiska Siobhan till “Paraic’s syster”. Det här vill ni inte missa!

Oscars är nära och därför har Bio-trion denna vecka grävt upp den tjugotre år gamla vinnaren Gladiator (2000). Olivia får medhåll när hon anser hela filmen vara ett tillfällr för alla män att grupprunka åt romarriket. Appropå runk så vädjar Edith även önskemål om vad Malte ska göra när reglarna är neddragna. Men åter till filmen. Hela filmen är kulisser och Malte är så upprörd! Varför kunde dem inte bara spela in i Kolosseum?! Pengar lär ju inte vara ett problem. Övrigt är allting mid, utom Joaquin Phoenix, han är toppen. Ytterligare rankas olika metoder att döda på. Och om det bråkas om uttalanden som Edith gör? Självklart gör trion det.

Bio-trion (Olivia) älskar Al Pacino och därför gräver trion denna vecka upp 1973’s Serpico. Once again har Edith lyckats se en 2 timmar lång film på 40 minuter, men lyckas, trots detta, helt okej med att sammanfatta denna snutrulle. Serpico är inte bara en film, utan en riktig människa och Edith menar att Frank Serpico gjorde exakt samma sak som Lin-Manuel Miranda gjorde med Hamilton; såg till att ett verk skapades utifrån deras egna historia. Olivia älskar Al Pacino, kanske till och med mer än vad hon älskar Timmy. Därför är det en hel del sultry prat om den sexiga, skäggiga hippien med guldring i örat. Hattarna som bärs på Pacinos krona ägnas speciellt mycket tid, och dessa rankas även utförligt. Och om Edith Stands Up For East Harlem? Självklart gör hon det.

Vi ber om ursäkt för att poddversionen för förra veckans avsnitt ej kom ut i tid, men sent är bättre än aldrig! Filmen som avhandlas är den otroligt framgångsrika, mångfasetterade klassikern med rejält djup, givetvis Kung Fu Panda (2008). Efter en fantastisk sammanfattning av Malte (Känn dig ägd Edith) drar trion på en gång igång med en diskussion om Pos övervikt och hur detta representeras. Slutsats? Gör mer skada än nytta (men ändå ganska kul)! Olivia bjuder på en lek fylld av intro-repliker från diverse filmer som uppskattas av båda deltagarna! Tro inte att vi har lämnat våra queer-perspektiv bakom oss då Tai Lungs lila byxor med sitt prickiga spänne hamnar i fokus. Edith levererar som vanligt med överklass-fasoner med en anekdot om sin dramatiska flytt från Bangkok till Stockholm. Vill ni veta kopplingen till kung fu och djur? Ja då får ni ta och lyssna!

Bio-trion är tillbaka! Och för att rivstarta denna säsongen inleder dem med filmernas film: Gudfadern (1972). Olivia börjar med en liten anekdot om sin kära far och hans största problem i livet; han ser inte skillnad på Al Pacino och Robert de Niro och som the cherry on the top tror han även att de båda är Sylvester Stallone. Har Olivia ärvt denna idiot-gen? Absolut. Malte vädrar hur hon tio minuter innan sändning frågat om han varit på Sicilien samtidigt som filmen spelades in. Nu till filmsnacket. Edith tycker att Vito Corleone kan liknas med både Ghandi och Martin Luther King Jr eftersom de alla tre förespråkar fred. Trion ställer sig även bakom Michael, det är lätthänt att råka gifta sig i Sicilien trots att man har en flickvän och även lätt att vara en hustrumisshandlare. Malte… Han håller i ett quiz från nätet och trion, som en organism, får reda på vilken karaktär de är ur filmen. Givetvis blev de inte alls nöjda med resultatet. Allt är i sin ordning, trion är tillbaka och om alla vill knulla Al Pacino efter det här? Självklart vill de det.

Tomten är far till alla barnen (1999) avslutar Bio-trions A Naughty Twistmas och även säsongen. Trion bestämmer snabbt att detta ÄR en svensk julklassiker, kanske till och med DEN svenska julklassikern främst eftersom de menar att alla svenska jular ser ut såhär. Exakt alla. Förutom Maltes. Dem är vegetarianer. Fylla, knull och tomtar; allt en julafton kräver. Det görs en ny familje-chart, Olivia är förvirrad kring vem som inseminerad och trots att Guggelito är ett rasistiskt missfoster har han filmens starkaste och mest träffsäkra repliker. Sist men inte minst; Malte har saknat bögprat och Edith… Ja, hennes homofobi shines through. Grattis till oss för en fantastisk säsong! Men framförallt grattis till er för en fantastisk säsong! Vi ska ha tack. Och om groggen är slut? Självklart är den det.

A Naughty Twistmas rullar vidare, som på räls, vilket är lägligt eftersom veckans film är Polarexpressen (2004). Självklart är studion en plats av värme och optimism såhär runt jul, trion ÄLSKAR allt med den här filmen. Lurad! Bio-trion roastar som vanligt hittan och dittan med filmen. Först åker animationen på en dänga, sen den fattiga pojken, den jobbiga h*****en, grammy-nomineringen, filmens plot, flickans leende. Det enda som hyllas är Tom Hanks, han ska ha TACK! För allt. Utan honom vore den här filmen ingenting. Edith tycker även det är så himla fint att även fattiga får vara med, Malte leker som vanligt med de två damerna i trion och Grunken kommer på tal. Slutligen delar alla med sig om sina bästa tomte-historier. Och om Edith har förgyllt hennes kusins säng och om Maltes pappa tyckte tomten var för icke-socialistisk? Självklart gjorde dem det.

A Naughty Twistmas har anlänt till studion! Malte och Olivia stämmer upp i skönsång för att sätta julstämmningen och Edith kommer inspringandes efter hon medverkat i en bikecrash. För att inleda julmånaden går trion starkt ut med julfilmen Love Actually (2003) och det blir ett detektivjobb direkt. Att reda ut filmens karaktärer och deras släktband är inte enkelt, och som alla vet är inte trion de smartaste, så det går… sådär. Olivia älskar Hugh Grant vilket inte chockerar någon och Malte anser sig själv vara amerika-pipparen Colin. En brand startar i studion. Utav hat. Alan Rickmans karaktär åker på en rejäl avhyvling men det största hatobjektet är Mark med hans jävla skyltar. Han hamnar således längst ner på listan över filmens bästa storylines i Vi tar en rank-segmentet. Och om spiderman killen på julshowen är en king? Självklart är han det.

Trion anländer till studion ännu en gång, men vid just detta tillfälle har en del omformering skett; Edith är sjuk, men frukta ej. Malte och Olivia har med den första helgästen i programmets historia; Alice Lemonade Mouth Francis. Filmen som berörs är alltså Disney Channels ikoniska musikspäckade film Lemonade Mouth (2011). Alice älskar den här filmjäveln och kan exakt allt om den, vilket leder till att Maltes sammanfattning åker på lite gliringar då den inte riktigt håller måttet till studions Bridgit Mendler fan. Det är nämligen så att utöver Lemonade Mouth, älskade också 11 åriga Alice Francis skådespelaren och en av huvudrollsinnehavaren i filmen, Bridgit Mendel och det läses upp ett brev som skrivits tillägnat denna person. Malte är team Mudslide Crush, men framförallt är han team rektorn i filmen. Han vill fylla hål med rektorn, eller Turboblasta rektorns egna hål. Utöver detta pratas det om den knappt levande katten, och den riktigt instabila kattunge som förekommer i filmen, vilket leder Olivia till en ståndpunkt; tidelag kan diskuteras men vid pedofili sätter hon ner foten. Och om SFS (Stor-fittan Stella) upprör trion? Givetvis gör hon det.

Bio-trions filmtåg rullar vidare och för att göra Ediths bror nöjd med samvaron diskuteras Christopher Nolans Interstellar (2014). Förvirring råder konstant i studion. Att tre estetare ska diskutera rymden är inte ett hållbart koncept, ännu mindre tidens lagar, men trion kämpar. Bokhyllan blir programmets absolut största snackis och tar upp tid både i sändning och utanför, Edith är nära till gråt. Hon FATTAR bara inte hur det går ihop. Inte för att de andra två har någon avancerad tanke heller, men de accepterar sitt öde och lägger sig platt inför idiotin. Malte grabbar sig med Nolan snack och begreppet “Nolan-komplex” myntas. Olivia tycker att alla straighta är tråkiga, men främst tillåts en viss man inkluderas i studion igen, och till Maltes besvikelse så är det inte han själv, utan Olivias Pojkvän Timothée Chalamet. Och om recensörerna på Letterboxd hatar Casey Affleck? Givetvis gör dem det.

Bio-trion går från varg till räv när veckans film Fantastic Mr. Fox (2009) livar upp stämningen rejält i studion. Det blir en rejäl furry-alert, men också en varning för pretentiöst filmsnack om Maltes Gud Wes Anderson. Edith är snabb på bollen och ifrågasätter proportionerna i filmen snabbt in i programmet, men det är inte den största frågan i studion. Olivias fråga om huruvida det är okej att begå älskog med en räv river upp känslor och argument. Ett av de argumenten som trion ställer sig bakom är att George Clooney, som spelar räven, är en otrolig man. Trion diskuterar, som vanligt, vilken karaktär de skulle vara och Edith yrkar starkt på att hon är den kränkta rävsonen Ash, vilket är väldigt insiktsfullt av henne. Och om Olivia spenderar hela halvtimmen med att förklara sin kärlek för räven i manchesterkostym? Självklart gör hon det. Till sist: Willem Dafoes råtta. Det var allt.

För att kompensera upp förra veckans queer-kalas tar trion sig an The Wolf of Wallstreet (2013). Egentligen kan hela programmet sammanfattas med ett ord: hatstorm. Leo klandras något otroligt och film-brosen undgår inte heller stormen som anlänt i studion, inte ens Scorsese slipper undan då filmens fokus ifrågasätts; Alla är vidriga fittor. Men helt okej filmat! Edith pratar om hur Jordan säljer pengar och att den bästa scenen är kidnappningen av barnet. En rankning av film-bro-filmer sker där, spoiler alert, The Wolf of Wallstreet hamnar längst ner på botten. Likt Titanic. Och apropå Titanic är det Leos enda rimliga roll som han gjort. Utöver det är han helt sämst och Olivia yrkar på att Brad Pitt hade varit ett bättre val. Olivia hinner strategiskt sett även med lite kvinnohat och menar att Margot Robbie inte är SÅ snygg, men eftersom det är tidsbrist hinner detta inte kommenteras vidare. Hur filmen rankas? Givetvis i rövlinor.

Sista veckan i Spooktober är kommen, men istället för ett sentimentalt avslut river trion av kultklassikern Rocky Horror Picture Show (1975). Att sammanfatta denna film är ett helvete och trion försöker i majoriteten av programmet reda ut exakt vad som händer, inte minst för Edith som inte sett den. Det är förvirring. Men också; riktigt camp. Men två saker är säker: Frank-N-Furter är THE main character och filmen har absolut inte brist på queerness. Om det rankas någonting? Det gör det givetvis, och Edith tar tillfället i akt att uttrycka sin åsikt om att “flintisar inte är så bra på att k****a” till allas förskräck. Olivia försöker sig på att framföra den mycket frigörande quoten “Don’t dream it, be it” ifrån filmen, men begår istället hatbrott mot alla queers.

Den andra filmen som Bio-trions Spooktober erbjuder är givetvis den sanna klassikern Scooby Doo (2002). Programmet rivstartar med att trion knappt klarar sig igenom Maltes sammanfattning utan sammanbrott eftersom de helt SJUKA scenerna ska förklaras, allting känns som en feberdröm men allting i sammanfattningen är filmen trogen. Olivia presenterar ett nytt segment och droppar årets filosofiska fråga; är det så fel att kissa på någon? I synnerhet Scrappy Doos kissande i filmen, vilket Edith avskyr och det föreslås att Scrappy ska börja utföra rotlås. Malte, som den nörden han är, har pluggat på och fun facts sprids både höger och vänster, men främst den missade gay potential. Ytterligare görs hisspitchen “kläder och pattar” vilket följer trion utmed hela avsnittet. Malte hintar även med koppling till detta vilken den bästa patt-scenen är i filmen.

Spooktober har anlänt och trion går starkt ut med skräckfilmen The Conjuring (2013). Precis som familjen Perron får inte trion en lugn stund i kvällens avsnitt. Diskussionerna som frenetiskt engagerar är följande; är de två spökjägarna Ed och Lorraine Warren copycats på Jocke och Jonna - eller är det tvärtom? Är demonen Bathsheba ond eller har hon bara lingonveckan? Är demonen pro-life eller pro-choice? Och varför, VARFÖR, lämnar inte familjen det hemsökta huset? Olivia komer även ut med hennes hat mot förspel - hon vill att det ska vara pang på rödbetan. I skräcksammanhang i alla fall. Och om Grannen Alex kommer på tal? Självklart gör han det.

Hösten har anlänt och till årstidens ära är Bio-trions tjugoandra filmanalys den klassiska höst-romcomen When Harry Met Sally. Olivia levererar för en gång skull en toppensammanfattning och vägrar samtidigt minnas Little Women-haveriet. Trion tar i detta program många viktiga beslut, bland annat att detta ÄR en klassisk höst-romcom men även får betygsskalan revideras med bestämdhet. Edith framför en för en gångs skull seriös analys om dialogen i filmen vilket leder till en hot take från henne själv; hon har blivit smart. Fejkorgasmscenen? Ja, den diskuteras självklart, men framförallt så traumatiserar de inklippta sekvenserna på gamla par Malte så pass mycket att han vill… ja, att de ska dö. Billy Crystal är förtjänar förövrigt inte epitetet “good looking man” och pesto är inte “the quiche of the 80’s”. Sist men inte minst: Carrie Fisher och hennes karaktär Marie. Ikoner.

I Bio-trions 21:a avsnitt har en skugga fallit över studion… nämligen radioskuggan. Hela det första hålet fångades i skuggans fördärv, men frukta ej! Den självutnämnda solstrålen Olivia lyser upp och räddar avsnittet. Harry Potter och fången från Azkaban är veckans film, för det är den objektivt bästa, men också den mest queer one. Och vi vet alla vid det här laget hur trion ställer sig i queerfrågan. Olivia har en begrepps-skola i ämnet fandom och studion besvarar frågor vad som egentligen menas med canon och fanon, men framförallt vad ett ship är. Angående ships. Wolfstar stiger in i rampljuset med stolta steg, men även nazi-ships och fruktkärlek (inte persikan) nämns. Malte kvinnohatar vidare och hamnar i blåsväder när han benämner Helena Bonham Carter som kråkdamen och “tjejen i Fight Club”. Hermione? Ja, henne hatar han också. Ni fattar, Bio-trion är verkligen tillbaka med bråk, kvinnohat och queercodad underhållning!

SÅ NI HAR LÄNGTAT! Era favorit-killgissare är tillbaka i studion och bakom mikrofonerna för att återigen förgylla era onsdagar! Eftersom plugget är igång i full rulle för oss så valdes givetvis “back-to-school”-klassikern GREASE! Ediths roll i sin skolas uppsättning av musikalen diskuteras, Olivia beundrar Dannys, så kallade av en kär Letterboxd-användare; “Cock and ball shorts”. Malte i ifrågasättbar smak vill snacka om teorier angående att Sandy är död i filmen (Seriöst, R.I.P Olivia Newton John). Även smakprov på nya segment bjuds på, såsom Vi Tar En Rank där trion försöker komma till en konsensus av låtens fem bästa låtar! Säsong 2 har bara börjat och detta vill ni givetvis inte missa! God lyssning!

Säsongens sista program utav den eminenta Bio-trion har sänts och som avslutning summerar trion terminen genom att dela ut pris… till sitt eget program. Vem vinner bästa Letterboxd-kommentar? Tar en av Maltes lekar hem priset? Men främst har det tagits beslut om vilket avsnitt som varit det absolut bästa. Till sist delas hederspriser ut; säsongens kvinnohatare, furry och mest kränkta. Och det utlovas även gästspel ifrån WWW’s Sven. Olivia visar även sina översittartendenser en sista gång för terminen för hon har nämligen vunnit rubbet.

Bio-trion avhandlar i det artonde programmet den sista filmen för säsongen; G som i gemenskap (1983) utav S****** H**********. Trion förkovrar sig i filmens problematiska historia och förfäras över vissa låtval, i synnerhet framförandet efter filmens enda samlag. En sak är tydlig: skyltdockor och barn blev allvarligt traumatiserade efter inspelningen utav filmen. Magnus Uggla. Han spelar bögen Kristoffer, levererar som aldrig förr och kommer med tänkvärda citat. Det är helt enkelt inte så farligt att vara bög. Ediths lek, speciellt namnet, “G- som i galen”, är enligt henne själv en succé. Och glöm för guds skull inte att snacka med morsan.

I det sjuttonde programmet av Bio-trion kollas det på klassikern The Shining (1980). Trion har tillsammans fått uppleva stunden när Olivias The Shining-oskuld togs och trots det eviga hyllandet av Jack Nichols prestation kommer de överens om att filmens stjärna är Shelley Duvall. Kubrick är en riktig fitta, scenografin och ljud bilden är otroliga men främst talas det om Scatmans roll och med det tillkommer en överdriven del Scatande. Kanske är stunden kommen då Bio-trion är som mest seriösa när tolkningar av filmen diskuteras, men för att avsluta på en gladare not så uttrycker Malte en vilja om fitta. Sist: Jack är en toke i denna film.

I Bio-trion sextonde avsnitt går resan av till 2000-talet och Disneys magnus opum High School Musical (2006). Sammanfattning är för en gång skull en enkel match att avhandla och Malte genomför detta med bravur. Olivia kommer väl förberedd med en fittlista där de största fittorna, utöver dem i studion, rankas och första platsen tas av Fittpappan. Edith sågas vid fotknölarna när det vädras att den enda aspekten hon skiljer sig från Sharpay är att hon själv är… töntigare. Övriga debatter framkommer gällande Ryans queer coding och Chads usla vänskap. Och kom ihåg: we’re all in this together!

I Bio-trions femtonde avsnitt sägs det farväl till favorit-månaden genom att diskutera tittarnas bidrag; Madagascar (2005). I ärlighetens namn blir det lite snack om handlingen men desto mer om King Julien och fotfetischer. Om Olivia, i sann översittar-anda, menar att hon är King Julien? Självklart. Och hon har styrkande argument till yrkandet? Absolut Edith förenas med Malte när inte bara kvinnohat, utan även fatphobia, letar sig genom hennes mun och Olivia känner sig utsatt. Ytterligare tas elefanten i rummet upp: varför ämnet Gloria och Marty är så himla LOL-igt.

I det fjortonde programmet av Bio-trion lyser Ediths frånvaro, vilket möjligtvis är en aktiv kränkning mot Malte. Dock är han lika glad för det eftersom det vankas hans favoritfilm Aristocats (1970) och furry-tendenserna hos duon peakar därmed. Konflikt med temat "råtta" uppstår naturligtvis blixtsnabbt när Malte påstår sig föredra Roqueford över den omtalade Remy, något som får Olivia att koka av ilska. Protagonisten Edgars agenda diskuteras och det väcker frågor huruvida man får basera arv på fulhet, men främst huruvida han förtjänade utvisningen till landet Afrika. Sist men inte minst gör Olivia en otrolig roll som spelledare. Och Maltes insats? Ja, den är helt jävla usel rent utsagt.

I Bio-trions trettonde avsnitt fortgår favoritmånaden och näst ut är Almost Famous (2000) på Olivias begäran. Det är 70-tal i en turnébuss med muskiga män med riktiga kanon-mustascher, groupies, förlåt, vi menar bandaids, och framför allt Billy Crudup. Pros and cons med att leva under detta årtiondet diskuteras samt vilka människor vi skulle vara och, självklart, utnämner Olivia sig till en bättre version av Penny Lane. Ash från Letterboxd fullständigt kölhalar filmen men trots detta hyllas han av samtliga i studion. Under sista låten inträffar tydligen avsugningar och Edith har i samma kontext tydligen halsfluss? Dags att cancela oss återigen. OBS: trigger warning för Jimmy Fallon.

I det tolfte avsnittet går startskottet för den omtalade favoritmånaden av och Ediths favoritfilm, Roman Holiday (1953), betas av. Filmen må vara svartvit och gammal som gatan men, fan, vad den håller. Edith drar anekdoter om morfar Folke, hans sherry och sommarkvällar som är anledningen till att denna film är den bästa hon vet. Justice for indie-kingen Irwing myntas även som slagord och hans våta byxor berörs. Ytterligare enas alla tre om att män, baserat på Gregory Pecks beteende i och utanför denna film, är fittor. Det kanske nu undras om huruvida Ediths enda köpta film på iTunes är Alvin och Gänget 3, och givetvis är den det.

I det elfte avsnittet av Bio-trion är det den officiella Oscarsspecialen och det samtalas kring den endast bio-kompententa Dune (2021). Olivia gör andnings-revansch när sammanfattningen än en gång ska genomföras och Edith spekulerar kring effekterna av koks. Det talas, till allas förvåning, förhållandevis lite om Timothée Chalamet och ytterligare kommer Timmys största fan med en synpunkt; hans karaktär är tråkig. Ytterligare blir Olivia generad efter hon uttrycker en vilja att älska med råttan Remy. Nämns några Oscarskontroverser kanske man undrar nu? Självfallet.

I det tionde avsnittet har Bio-trion valt den mest fulländade rom-comen som existerar avsnittet till ära; 10 Things I hate About You (1999). Det råder bi-panic i studion och det är fullkomligt omöjligt att välja huruvida man vill vara Kat eller Patrick. Malte, som den filmbro han är, menar att Heath Ledger obviously är det rätta valet men Olivia är skeptisk. Bio-trion splittras sedan för att dela upp sig i de klickarna som finns på skolgården i filmen och i samband med detta vädras Edith varma känslor för baked beans. Det talas även, tyvärr, om pulserande tyska korvar till den grad att en trigger warning är på sin plats.

I det nionde avsnittet av Bio-trion får redaktör-Matthias äntligen sin största önskan förverkligad, nämligen att After (2019) blir veckans film! Rullens Wattpad-rötter examineras med Olivia i frontlinjen, en viss brittisk dialekt kritiseras och det största brottet någonsin avhandlas; skinny, ripped jeans. Alla vill ligga med roomien Steph och Tessa är så pass oskuld att det hyperventileras både i rutan och i studion. En enda synpunkt med filmen vädras; Zed skulle ersatt Hardin. Våra liv innan den här filmen var så simpla och bestämda, nu efter den... Är det bara.. efter.

I det åttonde programmet av Bio-trion är det, till ingen förvåning, Timothée Chalamet-kalabalik, när Little Women (2019) diskuteras. Olivia blir andfådd och nästintill svimfärdig när den ytterst långa sammanfattningen ska genomföras och läxar upp regissören Greta Gerwigs ändring av kronologin i verket. Många cliffhangers och mycket mansplaining intar studio; som vanligt. Malte är irriterad på den gnälliga Amy medan kvinnorna i trion menar att hon gör kvinnfolken under denna tid en tjänst med sitt passionerade brandtal. Ytterligare är Bio-trion på väg att förvandlas till Bio-duon när Olivia fortsätter, nästintill tvångsmässigt, att nämna Timmy.

I Bio-trions sjunde program besöker vi gatorna i Paris ur perspektivet av den inte så hunkiga råttan Remy. Givetvis talar vi om Disney Pixars mästerverk Ratatouille (2007). Triggervarning för obehag när Olivia lyckas beskriva konsumtionen av en vindruva på möjligtvis det vidrigaste sättet. Malte tänder på hunkråttan Git och Edith, vår egen lilla råtta, vill krossa stereotypen av att råttor är osmakliga. Till sist tar programmet en tvär vändning och tar sig an E-sport när Ratatouille på PS2 erövras. Au revoir!

I sjätte avsnittet vankas det Oscarsvecka och vi betar av den något lågeffektiva filmen The Power of The dog (2021), har den det som krävs för att vinna? Sherlock har blivit med chaps och lösningen till allas frustration är aggressivt rockringande. Olivia har kokat i badet och fått 2014-års manshat tillbaks. Malte är smal. Likt Benedict Cumberbatch fast utan höfter. Håll hårt i näsduken för nu rider vi. Yeehaw.

I det femte programmet får Edith äntligen uppvisa alla kunskaper hon har om filmen Titanic (1997). Olivia ifrågasätter dock hur passande det var att ha Titanic som intresse till den grad att en fototapet på temat var nära att lanseras i Ediths flickrum. Jack har BDE och det är anledningen till att han inte fick plats på dörren. Det påstås även att det var hela anledningen till att skeppet sjönk. Och den mest ångestframkallande scenen är absolut inte när Jack kolar vippen, utan Olivia lanserar The Holy Trinity of Anxiety. Sist men inte minst: Rose’s pumps.

I det fjärde programmet motverkas kvinnohat genom att recensera filmklassikern “Barbie som prinsessan och tiggarflickan”. Olivia och Edith är inte överens om någonting som vanligt, förutom att titeln på filmen har översatts fel. I övrigt debatteras det huruvida katten Serafina är lesbisk, om madame Carp är en ikon och varför filmen är en queer-klassiker. Som fortsättning på förra veckans Lizzie-fejd så fajtas det den här veckan om vem som är tiggarflickan, för att reda ut detta tas WWWs Anna-Moa in som domare.

I det tredje programmet motverkas Maltes filmbro-tendenser då vi avhandlar Pride and Prejudice (2005). Det hettar även till i studion då Olivia anser sig mest lik Lizzie till Edith fasa. Vi funderar även på om Mr. Bingley borde hetat BingSley. Och grisbollar? Ja tack!

I andra programmet av Bio-trion avhandlas den moderna filmbro-klassikern; Robert Eggers “The Lighthouse” från 2019. Pros & cons med svartvitt, mordlystna sjömän, grekiska myter och mycket mer! Men framförallt, det tragiska bortfallet av den notoriska lögnaren Robert Pattisons scen med NOLL kläder, inte ens sina gulliga galonisar. Och såklart en “mussy”.

I Bio-trions premiäravsnitt diskuteras filmen "Call me by your name" från 2017. Olivia får en plattform att uttrycka sin kärlek för Timothee Chalamet och vi introducerar programmets olika segment; däribland en quizdel och en djupdykning i Letterboxd forumet.